Utgående från Jesu beskrivning av det eviga livet i sin översteprästerliga förbön söker sig mina tankar bortom tidens och dödens gräns. Där mellan det återlösta hjärtats sista slag och uppståndelsens morgon och den sista basunens ljud finns en vila så ljuv och skön.
Men den vilan är inte evig om än den är bortom tiden. Bland annat därför kan vi sjunga i psalmen:
"Verka tills natten kommer.
Du som gick tidigt ut,
kastar ut dina redskap,
tror ditt verk är slut?
Verket är inte färdigt
ens när du hembud får.
Saligt ur natten dagas
evigt gudstjänstår."
Jag har haft en god natts vila och en välsignad morgon innan arbetsdagen. Nattens vila och vilan i ordet har varit skön.
Månne inte vilan där i Abrahams sköte är något likadan, men så oändligt mycket skönare. Samme Jesus som i vars namn vi sluter våra ögon ser vi där i de rättfärdigas vila. En vila så kort och skön som en dröm.
Och det eviga livet med Jesus i evigheternas evighet börjar. Det har inget slut. Evig fröjd, evig kraft och frid från Gud.
Gud är god..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar