Vi är ännu kvar i Jesu översteprästerliga förbön: "Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord"
Jesu översteprästerliga förbön är den sista bön som Jesus ber, så att hans lärjungar hör på. Han vet att de alla snart kommer att fly sin väg och lämna honom ensam.
Hur skulle det ha varit att höra Jesus be? Genom skriftens ord får vi ta del av dessa böner som vi är inneslutna i.
I en sång sjunger vi att han ber och för dig som så arm och så svag och för frestelsen bävande är.
Det fanns och finns ingen mänsklig kraft som kunde stå emot ondskan och den onde. Men människan Jesus gjorde det i människosläktets ställe. Jesus ber att Gud skall bevara de utvalda från det onda, eller från den onde som det också kan översättas.
Jesus var på väg att lämna den här världen, men ännu skulle han lämna sitt försoningsblod på denna av synden härjade blod.
Jesu försoningblod rann inte förgäves. Hebreerbrevets författare skriver att det utgjöts också i himmelen. Så Jesu försoningsblod finns både i himlen och på jorden.
I blodet finns det alltså kraft. Därför brukar man också tala om Jesu blods beskydd. Därför beskyddas vi som tror både på Jesu försoningsdöd, där han utgjöt sitt blod till försoning och hans segerrika uppståndelse av väldiga krafter. Uppståndelsekraften kunde vi skriva mycket om, men det får bli en annan gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar