Trofast till slutet

"Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Orden till församlingen i Efesos dyker upp som dagens bibelvers. Igår diskuterade jag litet med en äldre Herrens tjänare. Han upplevde att hans tjänst i Guds rike här på jorden börjar vara utförd. Han hade en önskan om att få den nåden att vara trofast till slutet.

Synen, hörseln och balanssinnet fungerar inte riktigt mera, men jag noterade att den andliga klarsynen fanns kvar. Han ville vara sin uppdragsgivare trofast intill slutet. 

Medan vi gick ut ur bönehuset funderade jag för mig själv över att vad det betyder att vara trofast till slutet. Är det inte att hålla fast vid Guds ord, vid Guds ord och tron på Jesus.

Vi människor och den jord som Gud skapat avkläds. Domsbasunerna ljuder över den jord som förnekat sin skapare. Människorna förkastar Gud och han som är allsmäktig låter människan gå sin egen väg.

"Glädje utan Gud ej finnes" sjunger vi i en psalm. Det som nu sker i världen förkunnar samma sak. Då är det en viktig bön att få vara trofast intill slutet.

Tiden är kort, men evigheten är lång. Vi kan inte till fullo förstå vad en evighet utan Gud betyder. I tron anar vi vad en evighet hos Gud innebär.

Evig sorg, eller evig Glädje och frid. Skiljelinjen är Herren Jesus. Han ger oss att äta av livets träd. Han leder oss till Evighetens paradis. Han är trofast när vi tröttnar och avklädnadens tider randas.

Han kläder i vita fina kläder, i festkläder för Lammets bröllop. 

Gud är god, Jesus kommer snart. Tiden är kort, men evigheten lång. Vi har något som håller då allting vacklar, Guds nåd i Jesus Kristus.

Nåden att få vara trofast intill slutet. Nåden att omsluten av Jesu nåd gå mot den brolösa strömmen. Nåden att få vakna i himmelen. Nåden att få se Jesus sådan han är.

När vi håller fast vid Jesus fattas oss inget, för han själv bär..