"Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem."
Så skriver Predikaren i kapitel 9, vers 12. Människan känner inte sin tid, men Jesus ger ett riktmärke när han säger: "Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå" (Lukas 21)
Under de senaste 75 åren har det skett mycket i de olika folkslagens liv. Såväl det judiska folket som många andra folk har fått sin självständighet. Men nu sker plötsligt en utveckling i annan riktning. Det verkar som om en motsatt utveckling nu sker både i öst och väst.
Människan känner inte sin tid skriver Predikaren. Människors barn möter plötsligt olyckans tid och den drabbar som en snara.
Jesus vittnar om en snara som hastigt dras åt i den yttersta tiden: "Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."
Snaran skall alltså drabba alla som bor på jorden. Salig är den som är friköpt av Jesus när snaran dras åt över jordens folk. Människan känner inte sin tid.
Men nu är det tid att vara klädd i vita kläder, att vara rentvättad I Lammets blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar