Att minnas och för evigt leva med Jesus

Lukas återger i sitt 22. kapitel hur Jesus instiftade nattvarden. Ja han beskriver den första nattvarden. 

"När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er."

Stunden är nära då människans syndaskuld skall försonas. Stunden är nära då djävulens huvud skall krossas.

När jag nu läser om den sista måltiden som Jesus höll med sina lärjungar flyttas tanken till det Guds rike som skall komma. Jesus vittnar om, han säger lärjungarna hur han inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.

Tills han kommer åter. Ja Jesus instiftade nattvarden, en måltid med Jesus, i tro på honom och hans ord som skulle firas här på jorden under "Församlingens tid".

En gång får allt sin fullbordan i Guds rike. Ibland känns denna fullbordan så nära. Gårdagen var en av dessa dagar då vi nästan kunde ta i det som komma skall.

Ja ibland får vi med trons ögon känna en försmak av det som ögat inte sett, av det som tanken inte kunnat omfatta, men det som Guds frid ger en försmak av.

Ja Guds folk fick erfara den frid som världen inte kan fatta och känna, friden i Jesus. Vi vet att Jesu lärjungar fick möta den friden vid mötena med den uppståndne. 

"Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet."

Ja vi märker att den himmelska friden var med i lärjungaskaran redan innan korset. Frid är något som följer med gemenskapen med Jesus.

Fick vi igår en försmak av den himmelska friden? Jag tror att många anade den och kände den. Gud styrkte sitt folk. Vi vet inte vad som komma skall här på jorden. Men vi vet att friden i Guds rike är verklig.

I det riket där bortom tidens gräns finns inga stormar. Där får vi ligga till bords med Jesus, med Guds folk för evigt församlade i ett rike med en evig frid och glädje.

Tack gode Gud!