Igår kväll hade jag ett intressant samtal om församlingen med en kristen broder. Nu skriver jag inte ner det vi samtalade om utan något av det som Ordet uppenbarar om församlingen.
Apostlagärningarnas 9. kapitel vittnar om en tid då man predikade frimodigt i Jesu namn. "Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning."
En församling har det gott då man lever i vördnad för Herren, i vördnad för Guds ord. Då kan församlingen växa genom den tröst och förmaning som den Helige Ande ger.
När vi läser vidare märker vi hur Gud vårdar församlingen, fastän den blivit splittrad genom yttre förföljelser. Märk, inte genom inre stridigheter.
"Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren."
Ryktet om allt detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. "När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta."
Om Barnabas skrivs det att han var en god man, fylld av den helige Ande och tro.
"Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren."
Må vi öppna våra ögon så att vi får se det som Guds nåd kan göra. Församlingen får och skall glädjas av nåden. Samma nåd fostrar också till ett kristet liv.
Paulus skriver i brevet till Titus: "Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.
Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar