"Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." Orden stannade i minnet från gårdagens bibelläsning i radion. Paulus vittnar i Galaterbrevets 4. kapitel om den härliga himmelska staden som inte kan intas eller påverkas av fiender.
Hebreerbrevets författare skriver om staden: "Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen."
Genom tron kan vi redan här nere bli innebyggare i det himmelska Jerusalem, den stad som fyller himlavägsvandraren med frid, hopp och längtan.
Vad kan vi då mera vittna om staden? Hebreerbrevet vittnar om att det handlar om Jesus: " Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."
Jesus, det himmelska Jerusalem. En gång byts tron i åskadan. Den kämpande och längtande tron får sin fullbordan.
Det himmelska Jerusalem, både de hörbara orden och staden formulerad i text innehåller en längtan och förväntan.
"Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. "
"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."
Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar