Med Jesus i bilen

"Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 

Ibland kan vi riktigt rycka till när vi hör något bibelord. Det gjorde jag också igår då jag i bilen på dagen hörde bibelläsningen i radio LFF. 

Lukas skriver i sitt åttonde kapitel hur Jesus frågar då han rör sig i trängseln: Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 

Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. "

Sådan var Jesus då han vandrade här på jorden, en källa till kraft och syndernas förlåtelse. Jag tänkte där i bilen att nog vet Jesus vem som är hans egen, vem som tror på honom.

Några timmar senare kör jag i mörkret söderut,  då en stor svart gestalt plötsligt kommer framför bilen. Bilen träffar bakbenen på älgen, som springer vidare in i skogen.

Nog var Jesus med i bilen tänker jag. Han visste nog att jag vid den timmen, minuten och sekunden behövde honom.

Vi har en allsmäktig Gud, som vet allt om oss. Han vet våra vägar. Det är tryggt då Jesus är med i bilen. Då bär det hemåt och enligt hans tidtabell. Även huvudhåren är räknade vittnar Guds ord.

Och jag tror att bibelns ord är Guds ord. I dem finns det kraft och frid på vägen hem.

Bana väg för Herren

Den 51. psalmen, en psalm av David kallas i överskriften för en bön om syndernas förlåtelse. I psalmen läser vi:

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.

Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. Jag ska lära överträdarna dina vägar så att syndare omvänder sig till dig."

I några skrivelser har jag sökt den bibliska bakgrunden till det omvändelsebudskap som Johannes döparen och Jesus predikade. I Judeens öken ljöd Johannes röst. Han trädde fram och förkunnade och sade:

"Omvänd er! Himmelriket är nära." 

Men Johannes blir fängslad och Jesus börjar därefter sin offentliga gärning. Matteus  skriver att då uppfylls det som var sagt genom profeten Jesaja:

"Sebulons och Naftalis land, havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp. Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."

Johannes och Jesus har samma predikan. Vägrödjaren och han som är vägen har samma predikokoncept. 

Ryms Johannes döparens och Jesu samstämmiga budskap ännu I vår kyrka? 

- "Omvänd er! Himmelriket är nära."

I dödens land, i den värld där de mörka skuggorna träder fram behövs den gode Herdens röst. Ljusen behöver lysa. Guds ords ljus behöver tränga in i mörkret. Himmelriket är där Jesus är. Vägen till himlen går där Jesu kallande röst hörs.

Före honom går profeten med sitt budskap från Jesajas tid. Rösten ropar i öknen:

"Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! Ja Jesus kommer. Han kommer snart är bibelns budskap. Och den väntande församlingen får svara - Amen, kom Herre Jesus!

Herren är min rättfärdighet

I min läsning av Krönikeböckerna finner jag också något om kung Sidkia. Han som omnämns så mycket i profeten Jeremias bok. Konung Sidkia hade ett mycket vackert namn för namnet betyder "Herren är min rättfärdighet"

Men vittnesbördet om Sidkia är inte gott. Andra Krönikebokens 36. kapitel lämnar följande vittnesbörd: "Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. 

Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud."

Att få höra eller läsa Guds ord och inte ödmjuka sig under ordet är förödande. När en människa stänger sina öron och sinnen för Guds röst drabbas hon av förhärdelse.

Herren är min rättfärdighet! Må det alltid få vara så. Hos Herren söker vi syndernas förlåtelse, aldrig syndernas tillåtelse..

Sidkias fortsatta öde är dystert. Men Herrens rättfärdighet är alltid eftersträvansvärt..

Herrens nåd är var morgon ny. Honom får vi prisa när den nya dagen gryr..

En tid av förvirring

I andra Krönikebokens femtonde kapitel läser vi om en märklig tid för det folk som kallades Guds eget: 

"En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. 

Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 

Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd."

Med dessa ord varnades Israels kung Asa. Kungen levde då ett gudfruktigt liv och sökte Guds vilja. Men de ord som Guds profet Oded gav kungen gav honom allt större frimodighet att avlägsna all avgudadyrkan ur sitt land.

Sedan händer något märkligt. Asa slutar att fråga efter Guds vilja. I sitt 36. regeringsår söker han inte Gud i nödens stund, utan allierar sig med kungen i Damaskus. Gud straffar kungen genom siaren Hanani, men Asa vägrar och blir vred. 

Inte ens då kungen drabbas av en allvarlig sjukdom söker han Herren. Och det vittnesbörd Asa lämnar efter sig är dystert. Han lever ännu två år men i sitt 41 levnadsår dör han. 

Asa avföll från Gud under sina fem sista regeringsår. Den tjänst som börjat så väl, fick ett olyckligt slut. Avfallet från Gud leder till förskräckelse. 

Därför lär oss Gud att leva i ständig omvändelse. Vaka! är också Jesu uppmaning till den sista tidens kristna. Vaka och be! Det är ord från Gud.

Det är en stor nåd att få vara inför Guds ord. Må vi ta vara på dessa stunder och helga vilodagen.

Nattligt besök, eviga löften

"Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungapalatset. Allt som Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl. Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.

Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land."

I andra Krönikebokens sjunde kapitel läser vi om hur Gud uppenbarade sig för Salomo. Gud uppenbarar hur han kan ge tider av torka och låta naturkatastrofer och pest härja bland sitt folk, det folk som är uppkallat efter hans namn.

Gud vittnar om den välsignelse som följer på att folket omvänder sig från sina egna onda vägar och ödmjukar sig efter hans vilja. Gud hör då människan söker hans ansikte och vänder sig till Kristus Jesus. 

Där blir synden förlåten. Där finns läkedom från höjden. 

Guds löften när människan kommer inför hans ansikte gäller ännu. Gud är den samme idag som på konung Salomos tid.

Vågar vi ännu tro på en god Gud som välsignar där man söker hans vilja i bön inför ordet?  Omvändelsen till Jesus som är vägen, sanningen och livet är ännu Guds folks väg.

Tänk vilka löften han ger oss under tider där pesten härjar. Guds nåd är det att det inte är ute med oss. Herrens nåd, omvändelsens nåd står öppen för liten som stor, för kvinna såväl som man.

Kan mänskligheten få ett större löfte än att Gud förlåter synden? Nej, jag tror det inte. För där synden är förlåten har människan frid med Gud.

Herrens eld

"Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.”

Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket."

På berget Karmel bad Elia denna bön och Gud svarade med eld från himlen.

Kung Ahab hade dragit olycka över Israel för att man övergivit Herrens bud och följt  baalerna. Efter tre års torka hade Herrens ord  kommit till Elia och Gud sade: ”Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden. Och Elia lydde Guds befallning.

Elia trädde sedan fram för allt folket och sade: ”Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Folket var tyst och man svarade inte. Man gav honom inte ens ett enda ord. Men vad gör Herrens profet då?

Elia anordnade ett prov som skulle visa att den gud som svarar med eld är Gud. Och nu svarade allt folket att Elias förslag är bra. Och Elia står sedan på berget ensam mot Baals 450 profeter. Drottning Isebel hade nämligen förföljt och utrotat Herrens profeter.

Och Herrens eld antänder det offer som Elia anlagt, då han inför folkets ögon byggde upp Herrens altare som blivit nerrivet.

Sedan läser vi i första Konungabokens 18. kapitel. "När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: ”Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!” Men Elia sade till dem: ”Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan.” De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon och dräpte dem där."

Folket omvänder sig och bekänner att Herren är Gud. Elia hade bett om att Gud skulle omvända deras hjärtan och då Elia nu ser deras omvända tillstånd förstår han att folket måste göra upp med sin Baalsdyrkan  som de falska profeterna förlett dem till.

Guds folk kan inte halta på båda sidor. Guds bud förbjuder att ha andra gudar vid sidan om Gud. Vi lever i en tid då världen nästan bokstavligt ramlar sönder. Många som bär det kristna namnet har övergett Guds ord och skapat sig en religion som är en sammanblandning av olika religioner och världens tankesätt.

Den 27. april läste jag om hur MTK hade bett den nyvalde biskopen att välsigna sådden. Av bilderna som publicerades på nätet, märkte man att nu var det en välsignelse i regnbågsreligionens namn.  

En kyrka som inte är trogen Gud och hans ord är ingen välsignelse för ett folk. Vi går mot svåra tider där pesten härjar och det kommer nya och nya vågor. Vårt land har drabbats av missväxt och priset på säden rusar i höjden. Av den säd som skulle behövas till mat och foder till djuren går en stor del till brännvinsfabriken. 

På Karmels berg föll folket ner på sina ansikten och bekände den Gud som man avfallit ifrån. Guds vilja är att alla skall få tid att omvända sig och överge sitt gudsfrånvända liv.

Idag får vi be om väckelse och ropa Hosianna, Herre fräls! 

Gud ge oss kraft att hålla fast vid ditt ord och av hjärtat be om din ledning. Ge oss den nåden att söka din vilja. Omvänd du våra delade hjärtan. Tack för din godhet och trofasthet. Tack för ditt goda livgivande ord.

Omvändelse och advent

I kyrkohandboken läser vi inför första advent: "Evangelietexterna sammanbinder advent och jul med palmsöndagens och påskens händelser. På detta sätt blir påskens centrala ställning i kyrkoåret tydlig redan från första början. Julen måste ses i samband med Kristi lidande, död och uppståndelse."

Under adventstiden möter vi Jesus som kommer i ödmjukhet och milt klappar på vårt hjärtas dörr. Han vill bereda sig rum i vårt hjärta så att han har en boning där, när han kommer i härlighet. Sedan möter vi botpredikanten Johannes döparen som påminner oss om att Herrens födelse är nära.

I kyrkans advent är omvändelsebudskapet centralt, men vi har inte alltid så lätt att förstå vad omvändelse handlar om. Begreppet omvändelsens nåd förklarar något. Vi kan också tala om omvändelsens nödvändighet och om den dagliga omvändelsen.

Vänd om, gör bättring och tro, förbli i dopets nåd. Ordet omvändelse finner vi redan i konungaboken, där det talas om profeten Elia. Jesus förklarar att Johannes var den Elia som skulle komma. Han hade Elia ande.

Sakarias fick av ängeln höra om sin son Johannes och Lukas återger orden i det första kapitlet:

"Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,  för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 

Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."

Utan omvändelse är inte folket berett. De saknar ett rättfärdigt sinne och de rättfärdigas vishet. När omvändelsen uteblir slocknar slutligen också lampan.

Omvändelsen är den Helige Andes verk som bereder den väntande bruden inför brudgummens ankomst.

Jublande innerlig glädje i Guds rike

"Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta."(Apostlagärningarna kapitel 2)

Guds församling är vacker när Jesus får vara närvarande genom den Helige Ande. Om lärjungarna läser vi vidare att de höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 

När och där gemenskapen söndras är Jesus trofast och till församlingen i Laodicea säger han i Uppenbarelsebokens 3 kapitel: " Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om!  Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron."

I Uppenbarelsebokens 19. kapitel uppmanar ängeln Johannes att skriva: " Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

När Guds folk sedan firar bröllopsfest i himmelen och dörren har stängts kallar Gud himmelens fåglar till en märklig måltid på den dystra av synden ödelagda jorden. När dörren till Guds rike är stängd är det inte gott. Johannes återger senare i kapitel 19, vad som sker på jorden sedan Jesus hämtat de sina. Johannes såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen:

"Kom och samlas till Guds stora måltid, så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."

Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött."

 

Måltid med Jesus

I bibelläsningen enligt Lukas 22 hör vi om den himmelska måltiden då Jesus säger: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

Det nya livet med Jesus Kristus är en försmak av det kommande eviga. Guds ord visar ofta på dessa samband. Även nattvarden får sin fullbordan vid gemenskapen kring borden i himmelen.

Men Lukas återger också en måltid som lärjungarna får ha med den uppståndne. I Apostlagärningarnas första kapitel skriver han: "Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Lärjungarna skulle stanna i Jerusalem och Jesus stiger upp till himmelen. Och så träder den Helige Ande på ett synligt sätt in församlingen på pingsten..

Själens frälsning

I Folkbibelns bibelläsningsplan för den här dagen läser vi Jesu ord om hur Kristi församling och de kristna möter motstånd. Jesus säger:

"Och ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. Genom att stå fasta ska ni vinna era själar."

Under den kristna Kyrkans tid har förföljelse mot Jesu efterföljare ofta blossat upp. I jultidningen skriver biskop Johan Candelin om hur hård förföljelse drabbar kyrkan i Burma och på många andra ställen.

När vi möter hat för Jesu namns skull behöver vi inte frukta. Ytterst kan endast det som Gud tillstäder ske. Även huvudhåren är noggrant räknade. 

Jesus uppmanar oss att stå fasta när hat och motstånd uppstår för att hans namn förkunnas. Själarnas frälsning är det viktiga. Och alla frälsta själar skall på uppståndelsens dag få ikläda sig en ny och förhärligad kropp.

Framtiden vilar i Guds händer och Jesus säger: "Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."

Föreskrifter för gudstjänsten

I det första brevet till Timoteus ger Paulus föreskrifter för gudstjänsten åt sin unge medarbetare (andra kapitlet). 

Om vi läser i tro och låter den Helige Ande förklara ordet är det en ljuvlig text. Aposteln börjar med en uppmaning till bön för alla människor, samtidigt som han uppmanar de kristna till att leva ett stilla liv, lugnt och värdigt.

Vi förstår att en kristen inte skall väcka förargelse genom sin livsföring och att Guds vilja är att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

Paulus lyfter fram Guds goda vilja angående frälsningen. Jesus är medlaren skriver han: "Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus,  som gav sig själv till lösen för alla." 

Därefter talar han om sin tjänst, hur han genom Guds vilja Paulus är satt till förkunnare och apostel, även för hedningarna:

 – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen.

Han uppmanar männen att be och lämna bort vreden och onödigt diskuterande. Kvinnorna uppmanar han till anständig klädsel och gott omdöme.

Vi förstår att Guds vilja är att både kvinnor och män skall leva så att Guds goda vilja att alla människor skall bli frälsta får ske. Att alla människor skall få nåden att inse att de behöver Herren Jesus.

Sedan undervisar han om Guds ordning för gudstjänsten. I egenskap av Herrens apostel lyfter han fram Guds vilja, på vilket sätt de kristna skall fira gudstjänst.

Han är mycket tydlig med att kvinnan inte skall undervisa vid gudstjänsten. För att förklara detta för den unga församlingsföreståndaren Timoteus hänvisar han till skapelseordningen.

Gud har också skapat människan sådan att det är kvinnan som kan föda barn. En man kan inte föda barn. Det är ju lätt att förstå. Av det som aposteln skrivit tidigare förstår vi också att Guds vilja är att alla barn som föds skall bli frälsta.

Här har den kristna församlingen en stor och viktig uppgift. Därför är det också viktigt hur församlingen organiserar sig. Det får inte vara så att Guds goda vilja att alla människor skall bli frälsta förhindras genom olydnad mot Guds ord.

Slutligen lyfter han fram hur kvinnorna blir frälsta när de fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse. Samma väg till fräsning har också männen.

I skapelseberättelsen som Paulus lyft fram framkommer den möda som människosläktet fick efter syndafallet. Gudsmannen Mose skriver om syndafallets följder: 

" Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever.

Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.”

Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”

Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

Så långt Mose. Tänk kära vänner hur god Gud är. Genom de fullbordade löftena om den öppna vägen till frälsning i Kristus Jesus får vi i tro leva våra liv. 

I de församlingar som organiseras enligt apostlarnas undervisning får vi som Guds folk leva i frid och gemenskap under vandringen till ett bättre land. I gudstjänsten som vi firar här nere, den gudstjänst som på grund av synden är endast en skuggbild av den himmelska gudstjänsten i templet i himlen möter Gud oss i ordet och sakramenten. Men då Gud möter människan styrks hon på himlavägen av den himmelska maten. 

Djävulen står ännu emot Guds ordning. Han väsnas och slår och söndrar där kristna och  församlingar avviker från Guds ord. Men vår Herre Jesus Kristus har besegrat honom och i Kristi kyrka får Guds goda vilja ännu ske.

Snart är det åter vilodag och vi får samlas för att fira gudstjänst om Gud så vill..

Tron byts i åskådan

Jag missade delvis Hebreerbrevets 11 kapitel i går där vi uppmanas att fortsätta i trons tills vi en dag får se Jesus ansikte mot ansikte.

Gud ord ljuder: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 

De som säger så visar att de söker ett hemland. Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 

Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."

Lots hustru fördes av änglar ut ur Sodom, men hennes hjärta hade blivit fäst vid synden och syndens stad. För Abraham fanns det ingen tanke att återvända till Babel och staden Ur, sedan Gud kallat honom till löftenas Kanaan. 

Liksom de forna heliga får vi bekänna oss vara gäster och främlingar på jorden. Gud sköter väl om oss här men anden längtar till det land dit Jesus farit.

Där har vi våra vänner. Där möts vi igen. Där ger strålglansen från Herren Jesus en ljuvlig värme. Där skräms vi inte av Guds helighet för där är synden borta.

Där är det gott att vara och Gud som är trofast styr sina barns vandring med tanke på det eviga livet i härlighetens land.

Förbundsblodet

Vi har fått växa upp med blodets röst, vittnesbördet om Guds eviga förbund genom Jesu blod. Nu möter vi idag undervisning om att växa i tron, där den förrädiska undertonen kan vara att människan skall lösgöra sig från Guds ord. 

Den förkunnelsen är mycket obehaglig, om än den kan vara behaglig för världen och köttet. Den helige Ande varnar ändå mycket kraftigt för ett sådant antikristligt budskap, ett förvanskat evangelium, som bärs fram i Kristi namn av människor som säger sig tjäna Gud.

Jag förvånades igår och ännu mera idag över vilken skärpa som det tveeggade Guds ordet har. Herren Jesus för fram samma budskap till församlingen i Tyatira när han varnar för djävulens djupheter. Jesus säger i Uppenbarelsebokens andra kapitel:

"Men håll fast vid det ni har tills jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan."

I Hebreerbrevets tionde kapitel hör vi samma varningens ord:

"Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande?"

Men evangeliets röst, det blodiga evangeliets röst är dyrbar för ett kämpande Guds barn, som vill bada i källan och rentvagen i Jesu blod en gång skall nå himlens sälla land. Och Hebreerbrevets tionde kapitels kärnbudskap ljuder:

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar."

En öppen källa

I bibelläsningen från profeten Sakarjas boks 13. kapitel läser vi: "På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet."

Profeten Sakarja var också född i Babel och han var en av de sista profeterna som verkade cirka 500 år före Jesu födelse. Det är ett mäktigt budskap som Gud talar genom sina profeter förrän Guds röst tystnar. 

Om den öppna källan hörde jag också i gårdagens mäktiga bibelläsning i radio LFF. Hebreerbrevets författare vittnade om ett enda offer och låter Kristus Jesus tala som Guds röst på Bibelns blad. I det tionde kapitlet hör vi Jesu ord:

"Offer och gåvor ville du inte ha, men du har berett mig en kropp. Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud. I bokrullen står det skrivet om mig."

Jesus kom för att göra Guds vilja och Hebreerbrevets författare skriver: "Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida."

Sakarja vittnade om att denna källa till rening skulle vara öppen och hebreerna får höra att Jesus med ett enda offer för all framtid fullkomnat dem som helgas.

Nog är bokrullens budskap klart och uppenbart. Jesus är Guds offerlamm och helgelsen har vi endast i honom. Och Herren säger: "Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen, och deras synder och överträdelser ska jag aldrig mer minnas.

Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer."

Det är gott att få börja dagen med att höra om Jesus, den öppna källan till daglig rening i kraft av Jesu blod som utgjutits till ett evigt välbehagligt offer inför Gud..

Lammet - lampan

"Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet."

När Johannes till slut får se staden där Guds folk skall tillbringa Evigheten ser han hur Jesus själv är ljuset. Då finns inget mörker mera, varken i människans inre eller i omgivningen.

Nog är det förunderliga ord som påminner oss om vad vi skall hålla fast vid. Guds lampa som är Lammet. Ljuset som redan strålar så klart. Herren Jesu ljus. Segerns sol på Golgata.

Gud och Lammet är stadens tempel. Lammet är ljuset. Även här finner vi den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga..

Herren Jesu nåd

Bibeln, Guds ord slutar med orden: "Herren Jesu nåd vare med alla." Det är en verklig och klar beskrivning av nåden. Guds ord talar om Jesu Kristi nåd.

Den nåden är underbar. Då kan människan också vara nådig mot sig själv på ett rätt sätt som leder till själens frälsning.

Vi behöver veta vad Guds nåd är. Vi behöver veta vem Jesus är, han som vi fäster blicken på. I Guds ords ljus ges svaren. Svaren finns inte i människans inre. Svaret finns inte hos den här världens visa och kloka.

Svaren finns hos Gud i hans ord. Därför; "Herren Jesu nåd vare med alla!"

I Guds ords ljus

"Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

Orden är Jesu ord från evangelisten Markus sjunde kapitel. 

Hemma hos oss hade ännu en lampa slocknat igår kväll och jag fick fara till butiken och skaffa nya lampor till vardagsrummet. Kanske jag därför i drömmen har bytt lampor och ljusrör hela natten?

Vi bygger inte vår kristendom på drömmar, varken nattens oroliga drömmar eller dagdrömmar. Men i mina tankar kom Jesu ord. Och Jesus vet nog hurudan människan är. Själv var han syndfri, men han skulle bära hela världens synder.

Han bar dem alla, även den ondska som finns i den i synd fallna människans inre. I Guds ords ljus kan vi se hurudan människan är, utan att behöva skyla över och försvara synden. I Guds ords ljus behöver vi inte heller förskräckas över syndens mörker då Jesus har burit dem alla. 

I Samuelsboken läser vi om hur Guds lampa ännu inte hade slocknat. Prästen Elis ögon hade börjat bli skumma, men Guds lampa brann ännu. Eli hade blivit van vid synden. Han tillrättavisade inte längre för den.

När Kristi försoningsdöd och behovet av den tonas ner kan kristendomen av många upplevas vackrare och ljusare. Den kristendomen som endast talar om en diffus Guds kärlek kan världen också acceptera.

Ja, egentligen lovprisar människans alla huvudfiender en sådan religion. Världen, djävulen och det egna köttet lovprisar den. 

Jesus frågar på ett ställe huruvida Människosonen skall finna tron då han kommer. Han finner nog säkert tro, men finner han tron, den levande tron som flyttar människan från mörkrets rike till ljuset hos Gud.

Visst kan vi fråga att behöver vi då tala och skriva så mycket om synden. Men Jesus talade om den och Guds ord talar samstämmigt om den. Där Guds ord får ljuda och råda har Guds lampa inte ännu slocknat.

Guds ord kallar från mörker till ljus. I den 36. psaltarpsalmen skriver David:

"Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga.

De mättas av rika gåvor i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.

Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.

Låt din nåd bli kvar över dem som känner dig, din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan."

Igår fick jag del av ett brev med rubriken "Fäst blicken på Jesus!" 

Han Jesus är livets källa. Han förmår lysa upp våra liv och vill själv föra kampen mot synden genom sitt goda livgivande ord.

När blicken fästs vid Jesus blir den gamla bibliska kristendomen vacker och kär. När blicken fästs vid Jesus får den evighetslängtan som Gud satt i människans inre sin näring genom förtröstan på Jesu felfria vandring.

Då byts synden dagligen mot nåd. För den gamla människan är det en kamp, men i Kristus Jesus är människan en ny skapelse.

Nya himlar, en ny jord

Aposteln Petrus skriver i sitt andra brev, kapitel 3: "Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Ledd av den Helige Ande har han beskrivit hur Herrens dag gör att himlarna försvinner med ett väldigt dån. 

Gud skapar i Jesus något nytt för sitt folk. Dit har döden, ondskan, synden och den obotfärdige syndaren inget tillträde. Guds ord vittar om att Gud satt en gräns för ondskan och Petrus skriver:

"Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under."

Efter domens dag väntar det rike som enligt Jesu ord stått berett för Guds folk sedan världens skapelse. Efter domen tas det riket i besittning av Jesu egna.

Vi lever i en tid av kraftig villfarelse då den onde vill skilja oss från Jesus. Han vill sätta något annat i centrum. Något som skymmer Herren Jesus. Antikrists ande verkar kraftigt i vår tid och vi får en aning om vad som enligt Guds ord skall komma.

Något som skymmer Jesus Kristus tar form. Människan och det som människan valt sätts i centrum. Babels ande verkar och liksom efter floden vill man skapa en ny kristendom. Man bygger i strid med Guds ord och Guds ordning. Idag vet vi bättre anser man.

Där är människan i centrum. Där vill man också sätta herden i centrum, så att överherden skyms. Ljuset kommer från människan och inte från Herren Jesus. Jesus varnar för detta i Lukas 11 då han säger: "Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker."

Det är allvarliga ord som Jesus säger. Han varnar mycket kraftigt för den sista tidens andliga villfarelse, där Guds ord inte är grunden. Den nya kristendomen är verkligen inte vacker, om än den lovprisas av världen och köttet har begär till den.

Guds folk väntar nog också på något nytt, men inte här i syndens land. Paulus skriver i andra Korinterbrevet: "Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande"

Vi behöver inte bli skrämda och uppgivna över vad som sker här i världen. Hos Jesus är det gott att vara. Vad gör det om världen föraktar och ser ner på Guds barn, de föraktade ju också Jesus.

Den strid som vi har idag är inte ny. Den fanns på apostlarnas tid och Paulus skriver: "Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna."

Men Gud vare tack! Det finns ett rike, ett hem ditt stormen brus ej någonsin skall nå. Där är ljuset Kristus Jesus. Av Guds stora nåd och omsorg finns där en plats för benåde syndare..

Inför det nya kyrkoåret

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev: "kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er."

Om Gud så vill får vi snart gå in i ett nytt kyrkoår. I år är det med litet blandade känslor, för det finns rätt mycket att fundera över. Domsöndagens texter talar om hur Jesus skall skilja folken i två skaror när han kommer för att hålla dom.

Det gamla kyrkoårets sista söndag fick vi fira högmässa i Pedersöre kyrka. En gudstjänst som både inleddes och avslutades med hemlandstoner. Gudstjänsten inleddes med en av Sions sånger."Sjunga om min Jesus". Till avslutning sjöng kören "Jag har hört om en stad ovan molnen."

Predikan var allvarlig, men tröstefull och vi fick bekänna våra synder och höra evangeliets ord. Med tacksamhet fick vi fara till kyrkan och tacksamma gick vi hem. På samma sätt var det med sammankomsten i bönehuset. Och mellan varven kunde vi ta del av höstmötet via webben.

Evangelisten Matteus skriver om hur Jesus på domens dag skall skilja folken från varandra såsom herden skiljer fåren från getterna. Vi lever i en värld med ökad polarisering och Bibelns sista kapitel vittnar om hur de orättfärdiga fortsätter göra orätt och den orene att orena sig. Medan  den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.

Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs fjärde kapitel: "Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren?" 

I Guds ord finns det tröst och vägledning. Aposteln Petrus skriver att vi får kasta alla våra bekymmer på Jesus. Det femte kapitlet i sitt första brev inleder han med orden:

" Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 

Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 

Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er."

Ja Gud har omsorg och Jesus är den högste herden. Likt David fattas oss inget när Herren är vår herde. Han leder till gröna ängar och hans käpp och stav tröstar.

Domaren är Jesus i sin härlighet

I Johannes evangeliums tolfte kapitel säger Jesus:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 

Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Idag firar vi domsöndag och vi påminns om den dagen då Människosonen kommer i sin härlighet och sätter sig på sin härlighets tron. Då skall hela världen förstå att Jesus är Gud. Då fälls domen i enlighet med Guds ord.

De rättfärdiga skall på den dagen få gå till evigt liv. Om den slutliga domen läser vi också i Uppenbarelsebokens 20. kapitel. Där kan vi läsa om hur också Livets bok öppnas vid domen. Livets bok tillhör Lammet. Vi förstår att det är Jesu egen bok och där finns bokförda vilka som tog emot frälsningen.

Idag på domsöndagen förstår vi att vi brutit mot Guds vilja. Våra bristfälliga gärningar förtjänar straff och även evigt straff. Hoppet är därför Livets bok och Guds nåd i Jesus Kristus.

Nedan kan vi läsa hur domen faller då Livets bok öppnas (Uppenbarelseboken 22):

"Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 

Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. 

Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.

Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

På den dagen är det uppenbart att våra egna gärningar inte kan rädda oss. De är nog för lätta och om vi döms enligt dem går vi evigt förlorade. 

Men hoppet, det levande hoppet är Jesu försoningsgärning. Den är skriven och stadfäst i himmelen, i templet i himlen. Med Jesu blod är hans egnas namn inpräntade.

Idag får vi sätta tro till Jesu löften att han aldrig skall stryka ut namnet. Idag får vi ta till oss det budskap som Jesus ger till församlingen i Sardes.

Vi får komma om ihåg vad vi har tagit emot och hört. Vi får hålla fast vid det och vända  om från vår egen synd och ofullkomlighet.

Jesu löften i slutet av brevet till församlingen i Sardes är ljuvliga. Jesus säger:

"Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!"

Vårt hopp, det enda hoppet, men också det säkra hoppet är Jesu Kristi rättfärdighet. Den klädnaden blev aldrig nedsmutsad och den övertäcker vår stora synd. Idag får vi sätta tro till försoningens ord då de uttalas på Jesu befallning. Och vi får tro.

Ja vad får vi tro? Med sången ord får vi i Jesu namn och blod synderna förlåtna tro. I Anden får vi lyssna till de ord som Jesus uttalar till de sina idag och en gång på den yttersta dagen:

Jesus, Människosonen i sin härlighet säger:

"Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse." 

Vem äras vid gudstjänsten i församlingen?

Igår kväll hörde vi i nattvardsliturgin om kung Belshassars festmåltid och också om templet i himlen. Guds ord är alltid levande och verksamt och jag måste ta fram min bibel för att läsa mera. Liturgens ord påverkade mig.

Jag hade inte riktigt fattat, eller mindes inte  att Belshassar firade en gudstjänst när han fick läsa den text som Gud skrev på väggen med en osynlig hand. Men mycket riktigt framgår det nog i texten i Daniels boks femte kapitel. Jag citerar:

"Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten."

Denna gudstjänst blev till dom för kungen. Det att kärlen var helgade för gudstjänst, blev inte till välsignelse för kungen, utan han drog förbannelse över sig. 

När han i sitt hjärta tjänade andra gudar kunde inte kärlen hjälpa honom. Kungen fick av Guds profet höra att han är vägd på en våg och funnen för lätt. Samma natt rycks riket ur Babels kungs händer och kungen dödas.

Kungen hade inte ödmjukat sitt hjärta inför himmelens Gud, fastän han nog visste hur Gud verkar. Han gav inte äran åt Gud utan ville ha den själv.

I mina tankar kom att nog har det verkligen betydelse hur vi firar gudstjänst. Om församlingen firar gudstjänst, där man vill ge äran åt människan eller mänskliga beslut är det förödande. 

I himlen där Gud regerar finns också ett tempel. Här nere är allting skuggbilder, men då vi följer Guds ordning såsom han uppenbarar i sitt ord, betjänar Gud oss i gudstjänsten. Och Herren Jesus är överstepräst.

Hebreerbrevets författare skriver i början av det åttonde kapitlet: "Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest."

Om den himmelska helgedomen måste jag läsa mera..

Kalvar som släpps ut

Profeten Malaki som antagligen var samtida med Esra fick vara Guds sista budbärare innan nya testamentets morgon randades. Malaki lyfter likt alla Herrens profeter fram den dubbla utgången. Han skriver om hur elden förtär de ogudaktiga, men hur det för Guds folk blir en glädjens dag.

Rättfärdigheten sol läker alla sår. Den friska luften i Guds rike har en läkande kraft. De trötta benen får ny kraft och Guds sommar randas.

Malaki skriver i det fjärde kapitlet:

"Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist.

Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås."

Frimodighet på domens dag

Aposteln Johannes skriver i sitt första brev: "Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken."

När jag i mörkret ensam körde på den av månen upplysta vägen tänkte jag på domens dag. Jag tänkte på Jesus Kristus och kärleken till honom. Johannes skriver vidare "Vi älskar därför att han först har älskat oss."

Han ger också en måttstock för kärleken när han säger: "Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett."

Som Guds barn behöver vi inte vara rädda för Jesus Frälsaren. Om vi är rädda, så vågar vi ju inte närma oss honom. Vi kan älska Jesus för att han först älskat oss. Evangeliet beskriver denna utgivande kärlek.

Så är det alltså tron på evangeliet som ger frimodighet på domens dag. Inget annat kan ge en sådan förtröstan att det ger frimodighet.

Bibeln skriver otaliga gånger om hur Guds barn är och skall förbliva i Kristus. I honom vars namn är Jesus, i honom som kallas för Kristus. I honom som skall frälsa sitt folk från sina synder.

När vi är inneslutna i Herrens frälsning har vi frimodighet både idag och på domens dag. På den ödsliga och hala vägen fylls jag av Guds frid. En frid som leder till en längtan. 

Också en aning. Jesus är med i bilen. Genom sitt ord och sin Ande är han närvarande och kommer med den förtröstan och frimodighet som endast han själv kan ge.

Arbetet med Guds hus

I Esras boks tredje kapitel läser vi vidare om arbetet på Guds hus: "I det andra årets andra månad (april-maj år 536 f Kr.) efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet"

Arbetet leddes av Serubbabel och Jeshua. Seubbabel var ståthållare och Jeshua var överstepräst. Han kallades också Josua och det är honom som vi läser om i profeten Sakarjas bok där han står inför Herrens ängel anklagad av åklagaren. Till arbetsledare anställde man de leviter som hade fyllt tjugo år. Och arbetet på Herrens hus tar fart. 

I det fjärde kapitlet läser vi om hur motståndarna genom smickrande ord vill slippa med och bygga på templet. Man säger att vi söker er Gud liksom ni. Låt också vi vara med.

När dessa inte fick vara med motarbetade de tempelbygget och det låg nere i 16 års tid. Men Gud sänder profeterna Haggai och Sakarja till Jerusalem och så är Herrens profeter med och hjälper dem.

Men ingen kan motarbeta himmelens Gud och han låter även kung Darejavesh finna det beslut om tempelbygget som gjordes under företrädaren Koresh tid. Så fullföljs planen. I det sjätte kapitlet läser vi hur Gud genomför sin plan. Jag citerar folkbibeln: "Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejavesh och Artashasta, kung av Persien, hade befallt."

Så invigs templet och påskalammet slaktas och allt folket får delta i måltiden:

"De firade det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje, för Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus."

Om Gud gjorde slut på ondskan

I dagens nummer av den kristna tidningen "Uusi Tie" lyfts evangelie predikans nödvändighet fram av ledarskribenten. Samtidigt betonas att endast i det bibliska evangeliet, det som apostlarna predikade finns frälsning.

I en annan skrivelse ställs vi inför frågan varför Gud inte kunde göra slut på ondskan redan nu. Och skribenten fortsätter: "Tänk om Gud skulle göra slut på ondskan idag kl. 7."

Sedan ställs frågan, Vem av oss skulle vara kvar klockan åtta då? Svaret är ingen. Synden bor i varje människa. Alla har avfallit.

Därför kan vi säga med författaren till Klagovisorna: - Herrens nåd är det att det inte är ute med oss.

Gud skapar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Jesus är vägen dit. Ditin  kommer ingen människa som inte gått igenom frälsningens port som är den samme Jesus.

Aposteln Petrus skriver: "Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig."

I kvällens radioandakter hörde vi om nödvändigheten av att vaka och att leva i daglig omvändelse. 

Det är inte evangelium att predika att du är bra sådan du är. Det är inte evangelium att predika att du skall vara stolt över att leva i konflikt med Guds ord.

Nej, evangelium är det som Jesus predikade och som apostlarna förkunnade efter hans uppståndelse och himmelsfärd:

"Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"

Gud vare tack! När vi i tro tar till oss Jesu ord så är vi redo och renad för uppbrott och domens dag. Då får vi med glädje och förtröstan vänta på de nya himlarna och den nya jorden dit Gud i sin stora nåd och barmhärtighet flyttar oss i och genom tron på Jesus Kristus.

På vägen dit upp får vi frimodigt sjunga med sångaren: "Vi i Jesu namn och blod, synderna förlåtna tror."

Högljutt gråt och väldigt jubel

I Esras bok,  tredje kapitlet läser vi om byggstarten på Jersusalems tempel. Jag citerar folkbibeln: "När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett. 

De sjöng lov och pris till Herren: ”Han är god, evig är hans nåd mot Israel!” Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. 

Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring."

Visst är det en mäktig text som vi får ta del av. Högljutt jubel och högljutt gråt stiger upp mot himmelens Gud. 

I kapitel 4 läser vi sedan hur tempelbygget stoppas och hur folket i landet får tempelbyggarna att tappa modet. 

Esra beskriver hur de som sett det gamla templet gråter då det nya templet saknar den glans som Salomos tempel hade. Men folket jublade över att grunden till templet var lagd.

Jag tror att samma känslor fanns under reformationens dagar. Man saknade de katolska katedralernas prakt, men folket gladdes över att få fira Herrens måltid.

Jag ser samma känslor idag i min hemförsamling. Många äldre är fästa vid den gamla stenkyrkans sakrala stämning, medan unga gläds över att tillsammans med de små få ta del av både ordet och sakramenten i det bönehus där de lärt känna Herren Jesus.

Känslor är väl inte felaktiga. Vi kan inte säga att det finns känslor som är rätt och fel. Vid Jesu kors var det dystert och kallt. Solen dolde sitt sken då Gud genomförde sin frälsningsplan. På uppståndelsens morgon dansar solen på himlen.

Vi behöver få begråta våra synder vid Jesus kors. Vi behöver få fröjdas över att Jesus försonat synden. 

Guds tempel, Jesu kropp bröts ned på tre dagar, men Jesus uppstod i förhärligad gestalt. Han föddes i ringhet i Betlehems ringa stad, men kommer i konungslig härlighet och makt på den yttersta dagen.

Hans ord uppmanar oss att försona oss med Gud genom omvändelse och tro, men vid domen dömer han enligt sitt ord till evigt liv eller evig förskräckelse.

Vi behöver vissheten om de båda utgångarna här nere, men längtar efter och finner ro i orden: Kom ni min Faders välsignade!

Ja, sorgen och glädjen fyller ett Guds barns dagar. Psalmisten skriver i den 126. psalmen: "De som sår med tårar ska skörda med jubel. Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar."

En misslyckad omskolning

År 605 f. Kr. kom Babels kung Nebukadnessar mot Jerusalem. Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel. Nebukadnessar förde dem till sin guds hus i Shinars land och satte kärlen i sin guds skattkammare. Då blev också den unge Daniel bortförd.

När Daniel sedan ber den mäktiga bönen det år då Koresh (Darejavesh) träder i tjänst är det år 539 f Kr. 66 år har förflutit sedan Daniel blev bortförd och profeten är cirka 80 år gammal.

Gud hade en uppgift för Daniel i Babel om än Babels kungs Nebukadnessars tanke var att omskola honom och få han att tjäna sin gud, alltså en avgud. 

I Daniels boks första kapitel läser vi:

"Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten eller av förnäm börd, unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen.

Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam." (bibelcitatet slut)

Daniel fick även ett nytt namn Belteshassar och tanken var att omskola honom. Daniel som hörde till kungaätten hamnade i gisslan, där han skulle utsättas för Babels ande. Babels kung ville nämligen säkerställa ett erövrat folks lydnad.

Namnet Daniel betyder Herren är min domare och Herren var med Daniel i allt. Daniel ville hålla sitt hjärta rent och Gud lät honom finna nåd hos hovmarskalken så att han fick äta sin egen mat, Guds folks mat.

Han fick dricka ur klippan Kristus där i främmande land och han fick äta det levande brödet. Han besvarades som ett Guds barn.

I den ödmjuka bönen han bad på sin ålderdoms höst märker vi hur det handlar om synd och nåd och om Guds rättfärdighet och barmhärtighet.

Babels kungs försök till omskolning hade omintetgjorts genom Herrens hand. Genom Guds egendomsfolks synd och olydnad mot Guds ord hade den unge Daniel hamnat i Babel, men där höll han fast vid Guds ord och löften och det blev till stor välsignelse.

På samma sätt får vi göra idag då den kyrka som avfallit från Guds ord lockar oss att äta olydnadens mat. Den onde vill fjärma Guds folk från ordet och ännu idag använder han människor som han vilselett.

Ännu idag har också dessa som i hjärtat avfallit från Gud och hans ord mänskliga namn. Daniel påminner oss om att Gud är min domare. Han ser allting. Därför får vi likt Daniel bekänna vår egen synd och folkets synd i vissheten om att Jesus försonade dem på korset.

Då tystnar inte sången här vid Babels floder. Då ljuder Sions sånger mitt bland denna världs buller och oro..

Tankar om Babel

Babel nämns inte före floden, utan Babel var det ställe där Nimrod, Noas ättling i tredje led började bygga sitt välde. I Mosebokens elfte kapitel läser vi om hur människorna säger: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen”. Men bygget blir aldrig färdigt för Herren steg ner och förbistrade språket, så att människorna inte kunde bygga vidare och de spreds ut över hela jorden.

Människorna vill göra sig ett namn, så att de inte sprids ut över hela jorden. Men det blev helt tvärtemot man tänkte. Olydnaden mot Gud gjorde att de spreds ut. Det som byggs i olydnad mot Guds ord kan aldrig bestå.

För olydnadens skull hamnade också Israels barn i fångenskapen i Babel. En fångenskap som Gud hade fastställt till 70 år. I Daniels bok, kapitel 9 läser vi: I Ahasveros son Darejaves första regeringsår (539 f Kr.) - han som var av medisk släkt men som hade blivit upphöjd till kung över kaldeernas rike - i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia skulle fullbordas angående Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.

Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:

"O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud. Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet.

Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss.

Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla andra länder, dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig.

Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig. Men hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom och lydde inte Herrens, vår Guds, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.

Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom. Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka komma över oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen.

I enlighet med det som står skrivet i Mose lag kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka Herren, vår Gud, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning. Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, ty Herren, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi hörde inte hans röst.

Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss.

Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn." (bibelcitatet slutar)

Det är mäktigt att läsa om Daniels bön som han bad för Jerusalem och sitt folk. Jag måste begrunda det i en annan tråd.

Från Babel till Jerusalem

Resan från Babel till Jerusalem är cirka 1300 km. Om resan går bra kan man avklara den på cirka 2 månader.

I Folkbibelns bibelläsningsplan öppnas nu Esras bok och om Gud så vill skall jag något betrakta den. Esras bok har ett budskap också för vår tid.

Judarna kom tillbaka till Jerusalem redan år 538 f Kr, men tempelbygget kom då av sig och fullföljdes först 520-516 f Kr. Profeterna Haggai och Sakarja gav då folket nytt mod och arbetet slutfördes.

Som människor behöver vi vara medvetna om att våra tankar inte alltid stämmer överens med Guds tankar. Profeten Jesaja skriver: " Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar."

Själv flyttade prästen Esra från Babel till Jerusalem år 458 f Kr. Vi märker att Guds klocka tickar annorlunda än våra klockor här på jorden.

Själv måste jag nu lämna Esra och det fängslande Guds ordet för arbetsdagen som idag börjar kl. 9.

Det påminner mig om Jeremias ord: 

"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt.  

Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. 

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er." (bibelcitatet slutar)

Även här i Babels land skall vi be för den bygd där vi lever. Om än hjärtat är i himmelen är det här på jorden som vi nu är Guds gäster. Men han har lovat för oss till ett nytt Jerusalem.

Jesus var också på Åland

Jag skrev igår om de delar av framtidens kyrka som jag fick del av från kyrkodagarna på Åland. Och de var mycket dystra. Själv blev jag också uppgiven och dyster. Så kan det gå ibland.

Nog vet jag att Jesus verkar genom sitt ord och att han är närvarande där ordet går ut. Även om predikanten feltolkar budskapet, då hon har den sövande uppfattningen att alla kommer till himlen och att evigheten är något diffust står det upplästa budskapet fast.

Men jag fick en ljudlänk med en kommentar till biskopens anförande och jag lyssnade på den på morgonen. Den kommentaren var som en hälsning från himlen för prästen citerade Jesus och förde fram det budskap som Jesus ger åt sin församling inför framtiden.

Och budskapet var klart och tydligt. "Se jag kommer snart". Pastorn lyfte fram Jesu sista ord på Bibelns sista blad. Samtidigt lyfte han fram Jesu sista budskap om att evangeliet skall gå ut till alla folk.

Där blev budskapet nog mycket klart. Vi lever i ett land som varit kristet och det behövs både närmission och mission i fjärran länder.

Jag gladdes över den hälsningen från kyrkomötet som innehöll även den aspekten att vi får lyfta våra huvuden för förlossningens dag närmar sig.

Då fylls tunga och mörka dagar av himmelsk ljus och klarhet. Då förmår vi ta ur Guds hand allt det han ger oss. Då finns det hopp och tröst i smärtan och tröttheten. Då flödar källor med livets vatten i dödsskuggans dal.

Då ser vi med Andens ögon hemlandets ljuvliga landskap. Då stämmer hjärtat med i lovsången till Jesus och vi sjunger Lammets sång.

Vi behöver dessa hälsningar från himlen. Hälsningar som bereder för Konungens ankomst. Vi behöver budskapet som kläder oss i himmelska rena kläder. Då är vi redo för Jesu ankomst och kan med den himmelska härskaran säga: Amen kom Herre Jesus!

Må Gud själv välsigna alla de dagar som han av sin stora nåd bereder oss här i jordlivets land. För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Hör du Jesu milda stämma i ordet? Hör du tonerna från himlen som ger nytt mod i striden. Lyssna hör du änglasången!

"Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!"

Herren Jesu nåd vare med alla!

Framtidens kyrka?

Jag lyssnade till radiogudstjänsten från kyrkodagarna på Åland. En av arrangörerna som arbetar på kyrkostyrelsen kallade den för inspirerande.

När jag läste mera om kyrkodagarna förstod jag att man arbetade med att dra upp riktlinjerna för framtidens kyrka. 

Jag blev inte inspirerad av predikan, utan snarare chockerad. Var finns det kristna budskapet? Vad är det som hänt och vad är det som händer?

I välkomsthälsningen till kyrkodagarna undertecknad av direktören på kyrkostyrelsen och kyrkoherden i Mariehamn står det bland annat: "Vi får påminna varandra om den frihet vi som kristna har i Jesus Kristus genom det han gjorde för oss på korset. Vi får återigen frimodigt leva ut vår tro och sprida hopp, kärlek och värme i vår värld."

Jag har försökt analysera predikan, men det är svårt, för det är något helt annat än apostlarnas budskap. Predikanten var en evangelist från Equmeniakyrkan i Sverige.

På nätet läser jag om att hennes äldre bror drunknade i ett dike innan hon föddes. Jag läste om hennes egen kamp. I predikan nämnde hon om att hon inte tycker om benämningen att någon gick hem vid dödsfall. Hon använder hellre att någon gick ur tiden.

- -Så långt de kyrkodagar och den utlovade framtid, som jag endast fick en liten inblick i då korset och friheten från synden i Jesus Kristus lämnade i skymundan..

Jag skriver på vägen hem. Med de forna heliga vill jag bekänna mig som en gäst och främling här på jorden, men också som Guds gäst här nere.

Mitt hopp är Jesus, han som är, var och kommer. Där har jag min vän. I den tron möter jag mina vänner.

Jag inser att människor som vill kalla sig kristna idag får sin glädje från två olika evangelium, varav ett är falskt och inte vilar på Guds ord och löften. 

Bibelns evangelium är evangeliet om Jesus Kristus. Det evangeliet talar om två utgångar, en väg hemåt mot Jesus och en annan väg bort från honom och hans ord. Jag varken kan eller vill gå bort, eller vidare från honom som friköpt mig från synden till ett nytt liv i Kristus.

Den tidigare kyrkoherden i Karleby skriver i senaste numret av Kyrkpressen att han saknar den klassiska Kristuscentrerade förkunnelsen om människans behov av upprättelse, förlåtelse och evighetshopp.

Han skriver vidare att kyrkan slösar med resurserna då man sysslar så mycket med sådant som andra sköter lika bra, om inte bättre. 

Det stämmer så väl. Om en predikan skall referera från miljökonferenser och syssla med film- och bokrecension m.m. ryms nog inte Kristus med. Om Kristus Jesus flyttas åt sidan blir det så tomt och kallt, om än orden kan låta så fina och väl uttänkta.

Då går både kyrkan och pastorn ur tiden utan det Kristuscentrerade hoppet för evigheten, det hoppet som är levande och verksamt här nere, medan vi som Guds gäster vandrar hemåt, ledda av det himmelska ljuset, ja av Jesus Kristus själv..

Budskapet - förfalskat eller oförfalskat

Under rubriken "nöje" skriver tidningen om en ny  svensk bibelöversättning, eller version av bibeln som kallas "The Message. Den nya versionen vill provocera och utmana berättas det.

I den bibel som jag läser förklaras det däremot:

"Ett grundtema i Bibeln är att Gud som skapat människan också uppenbarar sig för henne. Det har han gjort exempelvis genom skapelsen, samvetet och en längtan som är nedlagd i människans hjärta (Pred 3:11). Detta brukar kallas den allmänna uppenbarelsen.

Men eftersom människan vänt sig bort från Gud är den allmänna uppenbarelsen inte tillräcklig för att lära känna Gud och finna vägen tillbaka till gemenskapen med honom. Denna frälsning förmedlas endast genom den särskilda uppenbarelsen i Guds ord."

I Predikaren står det skrivet: "Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut."

Djävulen tycker om att ändra och ifrågasätta Guds ord och den i synd fallna människan tycker om ett annat evangelium. Ett evangelium som kan upplevas vackrare och modernare.

Med förundran betraktade jag igår hur en församling i Svenska kyrkan marknadsför sig. På hemsidan finns två bilder. På den övre står den kvinnliga prästen i mitten  framför altaret omgiven av sex ljus.

Den andra bilden visar kyrkans altare med regnbågsljusstakar. Sedan har man skrivit:

"Här ska du kunna hitta en plats där du kan vara dig själv, vem du än är och var i tillvaron du än befinner dig. I medgång och motgång, i glädje och sorg, i vardag och fest. Mariakyrkan ska vara en plats för alla, där vi kan möta varandra över generationerna för att känna samhörighet, dela intressen och själva livet med varandra. Det ska vara högt i tak och låg tröskel. En tillåtande atmosfär med Jesus i centrum."

Man nämner ännu namnet Jesus och skriver att Jesus skall vara i centrum. Men man begränsar hans makt och myndighet. Atmosfären bör vara tillåtande.

Sedan finns också nog ett oförfalskat budskap "Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet"

När aposteln Johannes får se in i himmelen ser han nog en annan verklighet än den som målas av församlingen i den svenska kyrkan. Johannes skriver:

"Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. 

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

Ännu finns nog Kristi sanna kyrka som bekänner Jesus som Messias, den levande Gudens Son. Där finns också himmelrikets nycklar och helvetets portar skall inte få makt över Kristi församling.

I min hemförsamling överlämnas nycklarna till kyrkobyggnaderna till den nye kyrkoherden i dessa dagar. Känslan är märklig och vi vet inte vad det betyder och innebär.

I den svenska kyrkan certifieras redan församlingar med regnbågsnyckeln, medan Kristi kyrka är given himmelrikets nycklar. 

Men Gud vare tack, där i den himmelska helgedomen går Jesus omkring bland sju ljusstakar av guld. Nycklamakten ligger i hans ord. 

Prisa Herren!

Psaltarpsalmen 135 uppmanar Herrens tjänare att prisa Herren. "Halleluja! Prisa Herrens namn, prisa det, ni Herrens tjänare som står i Herrens hus, i gårdarna till vår Guds hus! Prisa Herren, för Herren är god, lovsjung hans namn, för det är ljuvligt."

Psalmförfattaren lyfter fram Herrens allmakt: "Allt vad Herren vill, det gör han i himlen och på jorden, i haven och i alla djup."

Herren är god och allt vad han vill gör han. 

"Ni som vördar Herren, lova Herren!

De som lämnade kvar?

Igår funderade jag något om vad som händer med de som lämnade kvar  då Herren slutligen hämtar hem hela brudeskaran, de trogna från marken, kvarnen och nattens vila. Från de platser där Gud upprätthöll deras saliggörande tro genom sitt ord, sin Ande och sina heliga sakrament.

Jag tror att Johannes fick se detta och han skriver:

Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."

Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.

De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött."

Vi förstår att det är endast döden, domen och eldsjön som väntar de som föraktade och förkastade Guds godhet, frälsningen, försoningens ord som ljöd över jorden och det eviga livet.

Men vi får vända blicken mot den segrande skaran, de som samlas hos Herren. Med glädje och förtröstan skriver jag ner de löftenas ord:

"Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

Lammets bröllopsmåltid väntar Herrens folk..

Herren stred för Israel. Herren hämtar sitt folk

I Josuas bok läser vi om hur folket i Gibeon med svek fick till stånd ett förbund med Israel. Israel blev bedraget, då man glömde fråga Herren.

Men i följande kapitel vittnar Gud på ett mäktigt sätt om sin allmakt, då Israel som en följd av förbundet vid Gibeon dras med I striden mot amoreerna. Nu leder Herren striden:

Herren lät amoreerna drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon. Amoreernas krigsfolk blev slaget och måste fly. 

"Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.

På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:

”Sol, stå stilla i Gibeon, måne, i Ajalons dal!”  Och solen stod stilla och månen blev stående tills folket hade hämnats på sina fiender."

Skaparen är Herre över sin skapelse. Han upprätthåller den så länge tid ges. Han är också Herre över naturkrafterna och för honom är det lätt att tillfälligt eller mera varaktigt sätta dem ur spel.

I Hebreerbrevet läser vi: 

"I begynnelsen lade du, Herre,

jordens grund,

och himlarna är

dina händers verk.

De ska gå under,

men du ska bestå.

De ska alla nötas ut som kläder,

du ska rulla ihop dem

som en mantel

och de ska bytas ut

som kläder.

Men du är densamme,

och dina år har inget slut."

Samme författare skriver hur Gud upprätthåller allt genom sitt ord: " I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna,  men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. 

Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord."

Jesu ord bär också Herrens folk under alla tider. Den befallning han gav oss håller oss sysselsatta så länge vi skall verka här på jorden:

"Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

När tiden att verka tar slut kommer ett uppbrott. Vi kunde också kalla det för en hemförlovning. När tid inte mera ges hämtar Gud sitt folk genom Jesu återkomst och den förvandling som då sker då Gud låter den uppståndelsekraft som uppväckte Jesus väcka dem som sover i mallen och förvandla dem som väntar på honom på jorden.

För Herrens folk blir uppbrottets stund en salig hemförlovning till Sällhetens land.