Under Guds tält

Johannes får också se skaran som kommit ur den stora nöden, men som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. En av de äldste berättar:

"Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Vi har alltså löfte om att få bo i Guds tält och Jesus skall vara vår herde. Jesus skall leda oss till himmelens vattenkällor. I en sång sjunger vi om att dricka ur strömmen som går från Guds tron.

Johannes fick också se hur Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel.

Ja vi kan nog ana hur fasta den himmelska stadens grundvalar är. Gud själv bor där.

Guds tält

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 

Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna."

Vad kan det betyda att Gud som är Ande bor mitt bland sitt folk på den nya jorden? Där bär Guds folk en dräkt som passar för den himmelska staden. Synden skiljer inte de återlösta från Gud.

"Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem."

Johannes hör honom som sitter på tronen, d.v.s. Gud säga: " Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son."

Där lever vi som Guds älskade barn tillsammans med vår broder Jesus. Och det är inget tillfälligt boende, utan en evig boning.

Där finns aldrig sorg, gråt och plåga. Nog är det en förunderlig stad..

De fasta grundvalarna

I tron levde Abraham i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte. 

Abraham väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

Abraham väntade och han litade på Guds löfte. Guds stad vilar på stadig grund, eller på Guds ord.

Jesus gav också senare samma råd till folket som samlats runt berget för att lyssna på hans undervisning. - Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Vad menar Jesus då han uppmanar oss till att samla himmelska skatter? Han uppmanar de sina att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Han visar på allt det som Gud skänker en människa som tror och förlitar sig på honom.

Gud är skaparen till den himmelska staden. Han är också byggmästaren. Må den Helige Ande förklara vad allt det innebär.

Jesu vittnesbörd

Det skulle finnas mycket att skriva om Abraham men det får bli en annan gång. När jag läser vidare om det som Gud uppenbarade för Johannes möter vi Babylons fall och Lammets bröllopsmåltid.

Johannes fick i uppdrag att skriva något mycket viktigt: "Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."

Det var verkligen sanna Guds ord som Johannes fick skriva och det gjorde honom hänförd. Han tänkte åter falla ner framför budbärarens fötter och tillbe honom.

Johannes fick höra att Gud skall han tillbe. Ängeln som talade med Johannes var en med tjänare till honom och hans bröder, de som har Jesu vittnesbörd.

Jesu vittnesbörd är profetians ande! Lammets brud hade fått höra om Jesus, om Lammet. Vittnesbördet om Jesus, om vad han gjort, om vem han är hade förändrat människan. 

Endast genom Jesus, genom att vi får höra om honom blir vi beredda för den festmåltid, bröllopsmåltiden som Gud berett för sin son.

Trons vittnen hade fått höra löftena om honom. Vi har fått så mycket mera, vissheten om att löftena uppfyllts. 

Jag läste en lång betraktelse om syndabegreppet på Kotimaas fb- sida. Skribenten var av den åsikten att syndabegreppet borde omformas. Han utgick från nytidmänniskan och hennes utmaningar. Jag förstod nog vad han syftade på, men..

Det fanns ingen hänvisning till Jesus. Han var på inget sätt nämnd. Det verkade som om han redan var avskaffad för människan behöver inte heller honom.

Lammets brud, Jesu vänner vill höra om Jesus. Genom tron är de trolovade med honom. De gläds över att få leva i honom, i nåden.

Jesu vittnesbörd är profetians ande. Det är det centrala. Lammets brud hade blivit iklädd skinande vitt linne, synderna var försonade, bruden var upprättad och genom Jesus frigjord från syndafallets följder.

Där vittnesbördet om Jesus saknas råder en annan ande, Babylons ande. Där är inte Herren vår Gud konung. Där längtar ingen till Lammets stora bröllopsmåltid.

Där är det tomt. Där saknas glädjen, den sanna glädjen att vara trolovad med Jesus. Därför saknas tron. Då tron inte finns kan inget heller hota den.

"Låt mig få höra om Jesus. Skriv på mitt hjärta vart ord!"

Noa och nådens ark

Henoks arv och vittnesbörd är delvis bevarat i Judas bok. Vi får tro att Gud ställde det så att det som vi behöver veta om Henoks vittnesbörd tog han med i Bibeln som nedtecknades under den heliga Andes ledning.

Judas beskriver de gudlösa som Herren skall döma i enlighet med Henoks profetia:

"De klagar missnöjt över sitt öde och följer sina begär, de är stora i orden och smickrar dem som de har nytta av."

Efter att Judas återgett Henoks profetia skriver han om väntan på Kristi ankomst. Henok väntade ju 300 år, Noa mycket längre medan Abel inte hann vänta länge. Vi vet inte vår väntetids längd. Vi vet inte om det är timmar, dagar eller år. Men Nådens ark är den rätta vänteplatsen. Judas skriver:

"Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.

Aposteln Petrus vittnar om vad de hånfulla säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

Så sade man också på Noas tid och ännu den sista dagen då arkens dörr stod öppen. Men Noa trodde Gud och de som trodde rättfärdighetens förkunnares, Noas predikan blev räddade tillsammans med Noa inne i arken, beskyddade från vågornas dån.

"I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Noa fick nåden att se det i fjärran. Han lyssnade till Guds varning. Hans tro blev verksam i gärningar. Han trodde, predikade och byggde.

Även Noa skall vi få möta hos Gud.

Henok - trons lön

"Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

I väntan på Honom levde gamla förbundets heliga sina liv. Hebreerbrevets författare skriver: "När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld."

Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud.  

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom."

Henoks namn betyder invigd. Gud hade uppenbarat något för honom. "När Henok var 65 år blev han far till Metushela. Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Henoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom."

Henok vandrade med Gud. I 300 år fick han vandra med Gud här på jorden. Sedan hämtade Gud honom och där lever han nu i gemenskap med Gud.

Vi lever i gemenskap med Gud genom tron, tron på Jesus. Jesu broder Judas återger något av det som Henok blev invigd i.

Judas skriver om de som gått in på Kains väg, de som kastat sig in i Bileams villfarelse och gjort uppror som Kora.

"Henok,i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." 

Således vittnar de två första av Hebreerbrevets trons vittnen om nåd och dom, om orättfärdighet och rättfärdighet.

Då vi tror på Jesus och Gud, tror vi också på Guds ord. Utan tro kan ingen behaga Gud. All otro, både att förkasta Jesus och Guds ord ställs varje själ till svars för.

Då inser vi att vi behöver det renande blodet, det som talar så ljuvligt och är välbehagligt inför Gud. Där har även jag en fristad och en ljuvlig viloplats, beredd på Golgata.

Abel - det första vittnet

"Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.

Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte."

Genom tron bar Abel fram ett bättre offer än Kain”, alltså ett offerlamm som förebild till Kristus. Abel fick se Jesus i fjärran och Jesus blev grunden, det centrala i hans trosliv.

Gud gav Eva en annan avkomling istället för Abel. Namnet Set betyder ge, sätta, ersätta. Henok det andra trosvittnet var en ättling till Set, liksom Jesus.

Ordningsföljden blir Gud, Adam, Set, Enos, Kenan, Mahalalel, Jared, Hanok och hans son Metushela.

Abel fick inga jordiska ättlingar men otaliga trons ättlingar. Abel var ett Guds barnbarn som tidigt gick hem till Gud.

Abel var ett trons vittne som världen inte var värdig att ta emot. Gud hade nämligen förberett något bättre, tillsammans med dessa vittnen ska även vi nå fram till målet.

Abel offrade det förstfödda i sin hjord. Var det månne det första lammet han fick. När Gud genom profeten Natan öppnar Davids ögon återger han en berättelse om en fattig som hade ett enda litet lamm som han hade köpt. 

Han födde upp det, och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödbit och drack ur hans bägare och låg i hans famn, och det var som en dotter för honom. 

Det lammet blev taget och tillagat till mat för en vägfarande.

Evangelisten Matteus skriver om den rättfärdige Abel. Han blev rättfärdig genom tron, genom Jesus.

Jesu blod ropar inte på hämnd men att döda och förfölja Jesu vittnen har konsekvenser. Lukas skriver:

"Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet."

Därför är Jesu blod den enda tillflykten, den enda fristaden. Den enda vägen till trons gemenskap med Gud.

De hade sett det i fjärran

"Men de hade sett det i fjärran." Trons människor hade sett något i fjärran. Något som den här världens furste inte kan erbjuda och tolerera.

De längtade till ett bättre land, ett land som är himmelskt. De hade haft möjligheten att lämna denna himmelska längtan, eller avstå från den och nöja sig med det som den här världen och dess furste kan ge.

Det finns nog två "världar" redan här på jorden, Guds rike och världens rike. De står i strid med varandra. Världen och dess rike förgår men Guds rike består.

Jesus sade att den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt inte passar för Guds rike.

Ett Guds barn har hjärtat i himlen medan handen är vid plogen.

Här tror jag vi kan och får fästa blicken vid det liv som dessa trons vittnen levde. Vilket vittnesbörd lämnade de efter sig?

Trons människor, trons vittnen

Hebreerbrevets 11 kapitel har överskriften trons människor. Där nämns ett 10- tal vittnen som vi ofta fäster blicken och fokus vid. Ändå var de endast vittnen om tron, den gåva Gud gett dem.

De lämnade alla jorden utan att ha fått det som var utlovat. Nog var det märkliga vittnen.

Men de fick se det de trodde på. De såg det i fjärran. De fick ta det till sig. Synen fick dem att bekänna sig som gäster och främlingar här på jorden.

Jag skrev i går om världens slut. För Guds folk blir det en början på det fullkomliga livet i gemenskap med Jesus.

Uppståndelsens morgon kommer först i anslutning till den här världens slut. Tron har sitt mål där, att få se Jesus ansikte mot ansikte i en förnyad kropp, i en bättre värld.

Gemenskapen med Jesus tar inte slut vid världens slut utan den fullkomnas. Idag äger vi gemenskapen genom tron, det bästa vi kan äga här på jorden.

På den nya jorden blir det en gemenskap genom åskådan. Jesus är, han var och han kommer.

Vi behöver Jesus i alla dessa tidsformer. Han var här på jorden och försonade, fullbordade och upprättade. Det som han gjorde gör han även nu - Han bär ju namnet, Jag är! 

Han kommer och då får vi vara där han är. Vi kan säga att Jesus är vår tro. 

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.  Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd.  Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Tron på Jesus är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom Jesus och tron på Jesus fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom Jesus och tron på Jesus förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

Bärarnas tro

När jag ligger med knäppta händer i bön till Gud är jag liten. Men han är stor. Min kraft är liten och min tro vilar endast på Jesus.

Bärarna får vara små. De får sakna egen kraft. Men nog är det ljuvliga ord att en allsmäktig Gud också kan se till svaga bärares tro.

Bärare som tror på Jesus är en välsignelse. Aposteln säger: "Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."

I mina tankar kommer en vacker bön, en bön som vi alltid får be i Jesu namn.

"så att far och mor får vara friska glada, utan fara."

Jag kommer och botar honom

 Matteus skriver:

"När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma i svåra plågor." 

Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom." Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.  Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro."

Jag har ofta funderat över vad som var så speciellt med officerens tro. Han berättade om sitt bekymmer för Jesus. Han får omedelbart ett svar av Jesus som säger - Jag kommer och botar honom.

Officeren tar strax fasta på Jesu ord. Han visste vem han talade med. Han förstod att Jesus hade full täckning för vad han sade.

Då tron vilar på Jesus, på det vad han gjorde, vad han sade, vad ordet säger - Då är tron stark om än människan är svag.

En gång då Jesus såg bärarnas tro sade han till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

Dina synder är förlåtna! I de orden finns det kraft. Jesus ger tro. Även för en som måste bli buren till Jesus, en som själv inte kan gå finns det hopp.

Det är gott att få vara där bärarna har tro. Att bli förd till platsen vid Jesu fötter och få höra orden. Var lugn mitt barn. Dina synder är förlåtna.

När Jesus tar synden på sig tar han bort bördan. När Jesus vittnar om att dina synder är förlåtna är de förlåtna i hans namn.

Till det namnet, till Jesu namn skall folken sätta sitt hopp.

En rykande veke - men en väldig kraft

Profeten Jesaja profeterade om Jesus:

"Ett brutet strå ska han inte krossa, en rykande veke ska han inte släcka, fram till det att han har fört rätten till seger."

Till Jesu namn skall folken sätta sitt hopp. 

Igår funderade jag över tron. Vad är det som bär den? Om än tron kan vackla så är objektet för tron fast. Frälsningen vilar på en grund som inte vacklar.

Men vad händer då människan börjar "göra sin resa" som det så ofta talas om? 

Tron kan nog växa genom ökad kunskap och kännedom om Jesus. Men den bör vila på ordets grund, på Jesu och apostlarnas ord. Då sänder Gud inte villfarelse.

Paulus skriver ju om vad som kan hända då människan börjar tjäna en annan Jesus och tro på en annan Kristus.

"Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Gud är ju allsmäktig. Fastän Gud inte vill en enda syndares död kan han sända villfarelsens makt. Kanske det är avfallet som Paulus syftar på. Man börjar lösgöra tron från ordet. Man ifrågasätter samma ord som är trons grund.

En rykande veke, då människan är svag i sig själv, då tron prövas - då är Gud nära. Tron är en Guds kraft till frälsning. Guds kraft är väldig..

Ormen som förebild

När Jesus utrustar sina lärjungar för deras första uppdrag uppmanas de att vara listiga som ormar, men oskyldiga som duvor.

Jag har förstått det så att här syftas det på paradisets orm. Hur kan en Jesu lärjunge se något av ormens egenskaper som eftersträvansvärd.

Vi minns att Mose upphöjde kopparormen i öknen.

"Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. 

Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”

Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."

Folket hade blivit otåligt. Maten upplevdes eländig. Deras själar avskydde den eländiga mat som Gud gav. Man beskyllde både Mose och Gud och ansåg att de gemensamt fört folket ut i öknen för att dö.

Vad hade då Gud sagt? Han hade sagt att de skulle få komma in i ett gott land och där fira gudstjänst.

"Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar. Jag är Herren.

Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land."

Som människor kan vi skylla våra frestelser till synden på Gud. Så är det ändå aldrig. 

Herrens broder Jakob säger:

"Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." 

Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Guds ord strider mot begären, det tillåter aldrig eftergift till synden. Ormen slingrar sig fram men sanningens väg är rak.

Ormen överger aldrig sin slingrande väg. På samma sätt skall inte den som äger Kristi rättfärdighet avvika från den raka vägen.

Människan utgår ofta ifrån att begär inte kan utplånas eller att de inte får utplånas. Guds ord lär annorlunda. Det uppmanar till en kamp mot begären under Jesu ledning.

Vad är då begär? Guds ord namnger begären. Guds ord visar på målet här i tiden och i Evigheten.

"Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud. 

Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. Med glädje ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de heliga har i ljuset."

Ett Guds barn får be om kraft att lika enträget hålla fast vid sanningen som ormen vid sin slingriga väg.

Vis och listig är den som håller sig till Gud och hans ord. Han besparas från många prövningar, mycken sorg och från den eviga döden.

Jesus vår helare

Inför helgens tema - Jesus vår helare, står det i kyrkoårskalendern: Människan är skapad för att prisa Guds namn. Synden hindrar henne att göra det, men Jesus kan ge oss seende ögon, hörande öron och en tunga som prisar Guds gärningar. 

Jesu gärningar vittnar om hans kärlek och om hans makt att hjälpa människor i nöd."

När vi läser de tunga kapitlena i bibeln beskriver de just syndens verkan, syndens lön som är döden.

Men den som tror på Jesus skall leva om han än dör. Vi kan inte hoppa över de tunga kapitlena för de har ett särskilt budskap. De beskriver den verklighet vi lever i.

På onsdagskvällen hörde jag en berättelse om en man som av Gud blev sänd till skogen för att predika. Guds röst var så kraftig att han höll en predikan där.

Det fanns en åhörare. En man som gömde sig där i skogen för att göra slut på sitt liv, det liv han fått som gåva av Gud.

Synden hindrar människan att prisa Guds namn. Stackaren i skogen som Gud räddade genom det ord som han sände till mannen i sitt fängelse hade inte kunnat prisa sin Guds namn, han hade varit förhindrad av mörkret.

Synden hindrar människan att prisa Guds namn och låta sig försonas med Gud genom Jesu verk. 

Vi märker det tydligt i avsnittena om vredesskålarna. Då synden håller en människa fångad blir det värre och värre.

Johannes såg det som onda och svåra bölder. Allt liv dog, gemenskapen med Gud upphörde. Man förföljde Guds ords förkunnare.

Guds ords klarhet brände människorna och man hädade Gud för syndens följders plåga som man kände, ja istället för att omvända sig och ta emot nåden förbannade man Gud. Hans ord hade lett till förhärdelse då man inte tog emot det.

Mörkret lade sig över människornas liv. Guds ords ljus trängde inte mera ner till stackarna som levde i vilddjurets tjänst i dess rike.

Orena andar som kommit genom falsk lära plågar de fångna. Slutligen faller Guds vrede ner som 30 kg tunga hagelkorn. Då kan ingen bestå.

Därför får vi inte aldrig ha en falsk ödmjukhet inför irrlära och falsk undervisning som kommer i ett sken av Guds namn.

Jesus har något att lära oss om detta..

Den sjunde skålen

 Världens slut

Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 

Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 

Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 

Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår."

Medan vi av Guds nåd fick lyssna till Guds ord från Sommarmötet i Larsmo svepte en kraftig hagelskur över nejden.

Guds folk behöver inte frukta för världens slut. Det kommer då Guds tid är inne. Vi människor kan inte flytta den dagen som Gud i sin allmakt förutbestämt. Innan den kommer har skörden mognat och den goda säden är bärgad för himmelska lador.

Johannes hörde en röst: Det har skett! När Guds vrede över synden drabbar världen får hans folk vila under Jesu beskydd. Han hämtar de sina från en mörk värld och likt himmelens fåglar lyfter vi mot Gud eviga värld.

Fågeln är fri

Igår kväll började det samlas aska runt vår spis. Jag tänkte inte så mycket på det utan tog en välbehövlig tupplur.

Sedan vaknade jag av ljud. Barnen hade öppnat askluckan och blivit förskräckta. Där inne fanns någon. Inte en mus, men en liten fågel.

Jag bar ut askluckan på gården. Den stackars fågeln gömde sitt huvud under vingarna när solens strålar sken över den. Efter en tid vågade den slutligen ta fram huvudet och den skakade askan av sig och hoppade upp från askhögen till kanten av asklådan.

Den fick rent klart vatten som räcktes åt den på en sked. Undret skedde. Den lille vågade och kunde dricka. 

Efter någon minut lyfte den och flög till den första björken, senare vidare till en annan björk och sen till lärkträdet vid ladan.

Åter fick vi en gång betrakta "nådens ordning". Fågeln blev fri. För två år sedan skedde samma olycka, att en liten fågel föll ner i mörkret, in i skorstenen.

Inte orkade den själv röra sig uppåt. Den behövde hjälp utifrån. Fängelsdörren måste öppnas. Den måste lyftas ut i nådens sol. Den behövde livgivande vatten och den fick läkedom och nådens vind under sina vingar.

Skulle inte en Gud som räddar fåglar kunna frigöra människor från syndens fängelse. Gud är god. Stor är hans trofasthet.

Det finns kraft i det glada budskapet om Jesus, syndares vän och förlossare..

Vredens skålar

Trygg i Guds ord kan jag på min soffa läsa vidare om vredens skålar. Åter tar vi hjälp av Paulus ord: "Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

En människa som njuter av orättfärdigheten blir dömd och hamnar under Guds vrede. Gud sänder villfarelsens makt över dem och de tror på lögnen.

Jesus förbarma dig! Vi minns Jesu ord: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små."

Guds domar är rättfärdiga. En av keruberna i himlen ger åt de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet.

Vi har läst om sju församlingar, sju sigill, sju basuner och nu slutligen sju änglar med sju sista plågor.

Johannes ser också ett tempel i himlen. Vi vet att templet var en förebild till Jesus. "Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut.

Förrän vi får gå in i härligheten måste synden få sitt straff här på jorden.

Johannes ser vredesskålarna drabba jorden, de töms över jorden:

- onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.

- havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.

- floderna och vattenkällorna, förvandlades till blod.

Johannes får höra varför. "De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda." 

Fyra skålar av Guds vred töms ännu:

- solen fick makt att bränna människorna med eld.

Människorna hädar ännu Guds namn. Gud har makt över dessa plågor. Men människorna omvände sig inte så att de gav honom äran.

- vilddjurets tron och dess rike lades i mörker.

Människorna biter sig i tungan av smärta. De hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.

Jag kan inte undgå att skriva vad som kommer i tankarna. Ärkebiskop, biskop och kyrkomöte, vänd om medan tid finns. Sluta att slösa tid på att fundera hur synd kan rättfärdigas inför Gud. Det går inte.

Vänd om och börja predika om Jesus som försonat och försonar synden och upprättar den fallna människan. 

"Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 

Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag"

Men mitt i allt detta får Johannes höra Jesu röst: "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam."

Guds folk får vaka under Guds ords ledning. Rättfärdighetens vita klädnad bevaras över ett Guds barn då synd byts mot nåd. När synden är försonad kan människan bada i ett bottenlöst hav av nåd.

"Synden blir försonad, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav."

 

Vredens tid

Begreppet vredens tid finner vi i profeten Daniels bok. "Kungen ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. 

Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar eller den som är kvinnors lust eller någon annan gud, utan han ska upphöja sig själv över alla. Istället ska han ära fästningarnas gud. En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter. "

Med gamla testamentets språk beskriver Daniel antikrist. Johannes bild är kanske lättare att fatta.

"Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.

Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång"

Är det inte ljuvligt att redan få stå på nådens skimrande glashav, att få vara med i den i Jesus utvalda skaran?

Tidigare i Uppenbarelseboken har vi mött vilddjuret. Vi har läst om bilden av vilddjurets som fick livsande och kunde döda alla som inte tillber vilddjurets bild.

Ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Johannes skriver då om en förunderlig vishet som krävs. "Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666."

Jag skrev igår om den vishet som endast Guds ord ger. Trohet mot Guds ord väger här mycket mera än akademiska titlar.

Och Johannes fick se den segrande skaran, de som besegrat vilddjuret, vilddjurets namn eller antikrist och fått vishet av Gud att avslöja sifferkodens betydelse. 

Tecknet som Johannes såg syntes i himlen. Jag hänvisade tidigare till Romarbrevet 1 där det står att Guds vrede uppenbaras från himlen över människor som förkastar Gud.

Men på glashavet står den segrande skaran. Ännu är vi inte i himlen. Idag bär vi Guds harpor  i händerna och sjunger lovsången till Lammet här på jorden. Vilddjuret har inget tillträde till himlen. Han verkar på jorden.

Hur besegrades vilddjuret förresten? Johannes beskriver hur det besegras av en ryttare som heter trofast och sann, vars namn är Guds ord. Vi förstår att det är Jesus. 

Vilddjuret och den falske profeten grips och kastas i eldsjön. Paulus beskriver att Jesus besegrar vilddjuret med sin muns ande, med glansen vid sin ankomst.

"han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst."

Glashavet åter var blandat med eld. Medan elden är en bild av Guds dom så är glashavet en bild av nåden. Jesus bar syndens straff. Domaren bar för dödsfångarna döden, vi är försonad och vi har då nog..

Guds vrede

Folkbibelns bibelläsningsplan behandlar idag uppenbarelsebokens 15. kapitel. Överskriften är sången till Lammet, men inledningen handlar om de sju sista plågorna med vilka Guds vrede når sin fullbordan.

Varför är Gud vred? Bibeln vittnar om att Gud hatar synden. I Romarbrevet läser vi: "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen."

Synden lön är döden och den har alltid en plats. Av kärlek till människan, för att han älskar dig bar Jesus Guds vrede över synden. 

Jesaja skriver: "Han var föraktad

och övergiven av människor,

en smärtornas man

och förtrogen med lidande.

Han var som en

som man skyler ansiktet för,

så föraktad att vi inte

respekterade honom.

Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor tog han på sig,

medan vi såg honom som hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

Han blev genomborrad för våra brott,

slagen för våra synder.

Straffet blev lagt på honom

för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får,

var och en gick sin egen väg.

Men all vår skuld

lade Herren på honom.

Han blev misshandlad,

men han ödmjukade sig

och öppnade inte sin mun.

Som ett lamm som förs bort

för att slaktas,

som ett får som är tyst

inför dem som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.

Genom våld och dom

blev han borttagen.

Vem i hans släkte betänker

att när han rycktes bort

från de levandes land,

blev han plågad på grund av

mitt folks brott?"

Innan vi läser om Guds vrede är det gott att få lovsjunga Jesus som bar Guds vrede över synden för sitt folk.

Synden har en plats. Ett Guds barns synder vilar på Jesus och barnet är fritt. Den som förkastar Jesus i otro och synd tvingas en gång bära syndens straff och möta Guds vrede.

Gud förklara du även din vrede för mig, men låt mig gömma mig under Jesu beskydd.

Att lära känna Gud

Människan kan inte lära känna Gud av sig själv. Om än man skulle samla alla världens visa så skull de inte med all sin vishet kunna nå fram till vem Gud är och hurudan han är och på vilket sätt han frälser en människa.

Men Gud uppenbarar sig genom sitt ord, Bibelns ord. Därför är Guds ord så viktigt. I ordet uppenbaras också vem Jesus är.

Han frälser sitt folk. Han försonar deras synder och är vägen till Gud.

Vägen till frid med Gud.

Följ mig! Kallelsen av Jesus

"Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi (Levi kallades också Matteus)sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.

Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords med dem. Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 

Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."

Här märker vi att Jesus åt och drack med syndare. Han blev kraftigt kritiserad därför men förklarar:

"Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Jesus kom just för att kalla syndare. Visst är alla människor syndare, men det är Guds nåd att en människa får inse att hon är en syndare och behöver Guds nåd, en frälsare.

Det är också Guds nåd att få inse vem Jesus är. Jesus är Guds son och själv Gud. Då han är Gud hatar han synden. Han varken accepterar eller tolererar den men han försonar den och förlåter den.

Mot syndaren är han barmhärtig. Han är den enda människan som inte är född i synd. Men på honom läggs hela världens syndaskuld. Han tar den på sina axlar. Och han bär den till korset.

Må vi aldrig bli förledda till att förakta Jesu kors genom att förringa eller älska synden. Må ingen bli en fiende till Kristi kors och gå förlorad genom syndens makt att bedra..

Vi åt och drack med dig

Människor som tror sig vara på väg till himmelen och bär det kristna namnet kommer inte fram till målet. Likt ökenvandrarna går de under på vägen fastän de en gång fick lämna syndens Egypten.

Jag skall betrakta det bibelställe som kom i mina tankar och se om det belyser vad det handlar om.

"Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."

"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

Jesus talar om de som lämnar utanför det himmelska Jerusalems portar. Och det var de som inte tvättade sina kläder. 

I bilen tänkte jag. Vad sker när en präst står vid altaret, kyrkan är fullsatt och in träder två kvinnor, två män som ämnar ingå ett äktenskap?

Blir resdräkten tvättad ren i Jesu blod? Jag vet att frågan är absurd. Den kunde aldrig tidigare ha varit aktuell i en kristen kyrka.

Jesus säger att avgudadyrkare är utanför. En avgudadyrkare är den som avfallit från skriftens Gud, Bibelns Jesus. 

Utanför är ockultisterna, trollkarlarna, uppror mot Guds ord är en trolldomssynd.

Utanför är de sexuellt omoraliska, de som älskar lögnen. Ja Jesus nämner ännu de som ägnar sig åt lögnen och människor som liknas vid hundar. Han nämner mördarna.

I himmelen kommer det att finnas människor som var mördare och sexuellt omoraliska. Konung David var en av dem. Men Davids resdräkt blev tvättad ren. Han fick nåden att inse sin synd, bekänna den, höra syndaförlåtelsens predikan och sätta tro till den.

David sökte inte bekräftelse eller tillstånd av Gud att leva i synd. Han fick nåden att vända om.

Den frälsande relationen till Jesus är öppen för alla. Gud har berett allting. Jesus är vägen. Han är sanningen. Han är livet.

Guds ord är sanning. Hur skull vi då kunna älska lögnen, eller visa på den, eller ägna oss åt den.

En frälsande relation till Jesus

När jag igår kväll körde hem från ett arbetsmöte fick jag höra konstateras att människan behöver ha en frälsande relation till Jesus.

Ibland blir vissa ord mera levande. En frälsande relation, frälser inte Jesus alla? Jo, Jesus har försonat hela världens syndaskuld. Men en människa kan stänga ut sig själv från frälsningen genom otro.

Men finns det människor som tror sig ha en "frälsande relation" till Jesus, men ändå går förlorade? Vad säger Jesus själv?

"På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. 

Många säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 

Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt."

Gå bort ifrån mig alla ni som gör orätt. I bilen kom ett bibelställe i mina tankar. Jag skall begrunda det i en annan tråd..

Guds frid - Jesus

Predikanten och riksdagsledamoten Väinö Havas som i 43 års ålder stupade vid Suojärvi skriver.

"När du Guds frid i hjärtat har, din väg till himlen för."

Det finns mycket här i världen som vi inte kan påverka eller förändra. Men Havas skriver att Jesus hjälper sina barn. Han beskyddar och styrker.

När vi får nåden att lita på det. När vi av Guds nåd får äga Jesus i hjärtat blir natten ljus..

Guds frid, Jesus i hjärtat..

Din frälsning

När vi läser Psaltaren och främst Davids psalmer möter vi gång på gång begreppet din frälsning.

I den 13. Psaltarpsalmen som talar om ångest skriver David. "Men jag litar på din nåd, Mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren, för han är god mot mig."

Hur är det med dig, har du fått känna och uppleva att Herren är god mot dig. Ibland är det så att vi känner Guds godhet först när tryggheten och mönstret i vardagen skakas.

Konung David ber ofta om Guds beskydd mot ondskan och det svåra medan han förlitar sig på Guds nåd och godhet. 

Idag finns det drygt 7,8 miljarder människor på jorden. Varje sekund föds det några människor till. Tänk att Gud bryr sig om varje människa som föds, han upprätthåller allt.

För varje människa finns det rum hos Gud. För varje människa finns det nåd, Guds nåd i Jesus. 

Jesus står som en öppen dörr och kallar till frid med Gud genom tron och förtröstan på den frälsning som han berett.

Din frälsning, Guds frälsning, den kan vi lita på. 

Äran, äran den skall Jesus ha

I den 8. psalmen profeterar David om Jesus.

"En liten tid lät du honom

vara lägre än Gud,

med ära och härlighet

krönte du honom.

Du satte honom att härska

över dina händers verk,

allt lade du under hans fötter"

Herre, vår Herre,

hur härligt är inte ditt namn

över hela jorden!

De gudlösas ondska

David ber om att Gud skall göra slut på de gudlösas ondska. Kan en som bär det kristna namnet vara gudlös?

Hur gör Gud slut på de gudlösas ondska? Är det inte då han öppnar deras ögon. Då de får nåden att inse sin skuld inför Gud och i tro ta emot hans gåva, syndernas förlåtelse och det eviga livet.

En som inte tror på Gud och Jesus, den som inte genom tron blivit försonad med Gud är ond i Guds ögon.

Det är grymt att genom sina egna ord göra Gud till en lögnare. Jag har tänkt på den skränande flock som arbetar dag och natt för att riva upp den grund som Kristi kyrka står på. 

Tänk att en biskop kan säga att i hennes stift får inte synd predikas som synd. Då förbjuder hon också predikan av syndernas förlåtelse.

Att predika syndernas tillåtelse och kräva den av andra är en skymf mot Jesus. Blir man inte då en fiende till hans kors?

Vi skall aldrig förlita oss på människor. Deras ord håller inte vid domen. Men den synd som blir förlåten på jorden är förlåten i himmelen och vid domen.

För Jesu skull är det så. Antikristlig religion behöver inte Jesus. Det slutliga målet är att utplåna hans evangelium och byta ut det mot ett falskt evangelium som upphöjer människan och olydnad mot Guds ord.

En Jesu vän vill ta avstånd till ondskan, den som finns i eget liv och i världen. Likt David får vi be om att Gud gör slut på de ogudaktigas ondska, att de skulle få nåden att omvända sig och ge äran åt Gud och hans offerlamm, Herren Jesus.

En bön om dom

I den sjunde psalmen ber David om Guds dom. "Herren håller dom över folken.'

"Döm mig, Herre,

efter min rättfärdighet,

efter den fullkomlighet

som täcker mig."

Genom tron förstod David att rättfärdigheten kommer från Gud. För den gudlösa finns ingen rättfärdighet.

"Gör slut på de gudlösas ondska,

låt den rättfärdige stå fast!

Du som prövar hjärtan och njurar

är en rättfärdig Gud.

Min sköld är hos Gud,

han frälser dem

som har ärliga hjärtan.

Gud är en rättfärdig domare,

en Gud som visar sin vrede 

varje dag."

Aposteln Johannes skriver att kärleken har nått sitt mål i oss då vi är frimodiga inför domen. Frimodig och trygg kan den vara, vars syndaskuld vilar på Jesus. Han är redan dömd för Gud lade syndens straff på sin son.

I domen här idag liksom vid den yttersta domen är det Jesus som dömer. Han vet att han själv som ett offerlamm burit syndens straff. Han ser vilka som genom tron på Honom blir försonad med Fadern.

Nog är Jesu vänner ett lyckligt folk. Idag liksom vid den yttersta domen kan vi förlita oss på Jesus. Den tro kan vi inte själva ta till oss utan den är en Guds gåva.

Ja, det är en dyrbar gåva som vi inte skall förslösa i synd och olydnad.

För din nåds skull

Den fjärde och femte psalmen är en afton- och morgonpsalm av David.

"Men alla som flyr till dig

ska få glädjas,

de ska jubla i evighet.

Du beskyddar dem,

de som älskar ditt namn

ska få fröjdas i dig,

för du, Herre,

välsignar den rättfärdige.

Du täcker honom med nåd

som en sköld."

Gud hade uppenbarat för David att för människan väntar en Evighet. I den sjätte psalmen skriver han i nöd:

"Herre, straffa mig inte

i din vrede,

tukta mig inte i din glöd!

Förbarma dig över mig, Herre,

för jag är kraftlös.

Hela mig, Herre,

för jag är förskräckt

i mitt innersta,

min själ är skräckslagen.

Herre, hur länge?

Kom tillbaka, Herre,

rädda min själ,

fräls mig för din nåds skull!"

I tron vädjar David till Guds nåd. 

73 psalmer

När vi betänker att 73 av psalmerna i Psaltaren är skrivna av David förstår vi att Guds Ande verkligen vilade över honom.

I nya testamentet nämns Davids namn 52 gånger. Jesus presenterar sig som Davids rotskott och ättling.

Gud lyfte honom och han var verkligen hans herde. Den tredje psalmen skriver David då han flyr för sin egen son Absalom som gjort uppror och fått merparten av folket med sig.

I den psalmen utropar han, frälsningen finns hos Herren. Ja i sanning finns den hos Herren Jesus.

Syndabekännelse och förlåtelse

Jag vet inte under vilken tid i livet som David skrev den 32 psalmen. Men den är lärorik..

"En vishetspsalm av David.

Salig är den som fått

sitt brott förlåtet,

sin synd övertäckt!

Salig är den som Herren inte

tillräknar synd

och som i sin ande är utan svek.

Så länge jag teg

förtvinade mina ben

och jag stönade dagen lång.

Dag och natt var din hand

tung över mig,

min kraft rann bort

som i sommarens torka. Sela

Då erkände jag min synd för dig

och dolde inte min skuld.

Jag sade: "Jag vill bekänna

mina brott för Herren" –

då förlät du mig min syndaskuld.

Sela

Därför ska alla trogna be till dig

medan du går att finna.

Om väldiga vattenfloder kommer

ska de inte nå dem.

Du är mitt beskydd,

du bevarar mig från nöd,

du omger mig

med frälsningens jubel. Sela

Jag vill lära dig och undervisa dig

om den väg du ska vandra,

jag vill ge dig råd

och låta mitt öga vaka över dig.

Var inte som en häst eller mula

som saknar förstånd,

som måste tämjas

med töm och betsel

om de ska komma till dig.

Den gudlöse har många plågor,

men den som litar på Herren

omger han med nåd.

Gläd er i Herren och fröjda er,

ni rättfärdiga,

jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!"

Luther uppmanar oss att alltid bekänna vår synd och våra misslyckanden inför Gud. Och vi får minnas Davids ord, den som litar på Herren omger han med nåd.

Korrigering om Davids fall

Idag märkte jag  att 2. Samuelsbokens 12. kapitel hörde till förra söndagens bibelläsning. Jag läste nog det kapitlet om Natans besök hos David för en tid sedan, men noterade då inte att den exakta tidpunkten för Natans besök var efter att barnet som blev till genom äktenskapsbrottet hade fötts.

Med andra ord hade det antagligen gått över ett år sedan Davids fall då han fick besök av Natan. Vi vet inte hur David hade det under den tid som han levde utan evangeliets försäkran om syndernas förlåtelse.

Men efter Natans besök skriver han den 51 psalmen. Men oberoende om vi inser våra verksynder eller inte så är vi alltid från vår egen sida syndare inför en helig Gud.

Utan nåden, utan att Jesus försonat vår syndaskuld skulle vi vara fördömda av Gud.

Vi har nog alla en sådan dos av egenrättfärdighet att vi inte riktigt fattar hur helt beroende vi är av Jesus. 

Ibland talar man om att växa i tron. Jag tror att det sker endast genom att vi allt mera inser vår stora syndaskuld och hur vi ständigt är helt beroende av Jesu verk.

Det största vi kan få uppleva här på jorden är att vi inser att vi är benådade syndare. Tack gode Gud för att du leder oss till livets källa, till Jesu kors och den tomma graven.

"Korset blott, korset blott må förbli min ära."

Himmelsk arvsrätt eller under syndens makt

 "Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,

han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort."

En människa drabbas också av djävulens vrede då hon blir förledd av honom. Det som den onde kan erbjuda är otro. Genom otron blir människan skild ifrån Gud.

Hon är inte ännu övergiven av Gud, för Gud kallar så länge nådens tid varar. Men en otroendes sinne är förmörkat. Paulus som så tydligt håller fast vid att evangeliet handlar om Jesus skriver:

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 

De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 

Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.  

De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 

De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.  

De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det."

Paulus hävdar att en människa som avfallit, eller inte har en levande tro på Jesus ändå innerst inser att hon gör orätt. Gud har uppenbarat det för dem. 

Därför är en otroendes liv endast en lång och förtärande väntan på domen. Genom att fly allt längre bort från Guds kallande röst, från hans godhet bedövar människan sitt samvete och det blir förmörkat.

Gud är helig

Tyvärr så har många mist kunskapen om att Gud är helig. Jag tror inte att vi skall väga Guds olika egenskaper mot varandra men Guds ord vittnar om att Gud är helig.

Det möter vi t.ex. i Josuas bok:

" Josua sade till folket: ”Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitisk Gud, och han kommer inte att tolerera era överträdelser och era synder. 

Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, kommer han att vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott.” 

Men folket sade till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Herren!” Då sade Josua till folket: ”Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Ja.” 

Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!” Folket svarade Josua: ”Herren vår Gud vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyda.”

Guds helighet möter vi också vid Sinais berg. "Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst."

Men även på Sions berg är Gud helig. "Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Den som fått sin synd förlåten. Den som i sitt eget liv fått känna Guds godhet, hans barmhärtighet och trofasthet. Den som fått möta Jesus vill inte lämna honom. Han behöver inte heller lämna honom för han har fått en mening och tillfredsställelse i sitt liv.

Genom tron på Jesus, på Guds beredda försoning får människan del av Guds helighet. Vi förstår att till gemenskap med Gud kommer ingen som inte sonen har fått rena. 

Därför vill vi vittna om Jesus.

Guds kärlek är ofattbart stor

Att ifrågasätta Guds godhet, hans kärlek och barmhärtighet är en av grundpelarna i antikristliga strömningar som blommar upp där man förlorat tron på Bibelns vittnesbörd om Jesus:

I Lukas 1. kapitel prisar en präst som fått sina ögon öppnade och sin tunga löst sin Gud:

"Han har visat barmhärtighet

mot våra fäder

och tänkt på sitt heliga förbund,

den ed han gav

vår fader Abraham:

att vi, frälsta från våra fienders hand,

skulle få tjäna honom

utan fruktan,

i helighet och rättfärdighet

inför honom alla våra dagar."

Den gamle Sakarias profeterar uppfylld av den Helige Ande. Herren, Israels Gud har besökt och återlöst sitt folk. Frälsningens horn står rest i Davids hus.

Vad är en människa att ifrågasätta Guds frälsningsplan. Kan en människa som fått smaka hur ljuvlig Herren är kalla Gud för kärlekslös.

Hur kan en människa som sett Guds helighet tro att en muslim en hindu, eller en namnkristen som avfallit från den apostoliska tron förmår stå inför Gud i sina egna orena kläder.

Profeten Jesaja som fick se Guds helighet skriver:

"Ve mig, jag förgås!

För jag är en man med orena läppar

och jag bor bland ett folk

med orena läppar,

och mina ögon har sett Kungen,

Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar

är din skuld borttagen

och din synd försonad."

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

När människan börjar kräva en annan nåd än den som Gud berett har hon avfallit från Gud. Då det ljuvliga budskapet om Jesus känns kärlekslöst eller bristfälligt har människan drabbats av högmod. Hennes egna tankar har lett henne vilse.

"Ingen kärleksfull gud"

Är Gud som försonat hela världens syndaskuld inte kärleksfull? I en diskussionstråd på en väns fb- sida skriver en kommentator att en gud som inte frälser hinduer, buddhister, muslimer och icke kristna judar, han är inte speciellt kärleksfull.

Idag kan man kalla sig kristen och anse Jesus vara en lögnare. Johannes återger samtalet mellan lärjungen Tomas och Jesus och det budskapet som Jesus ger:

"Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Bibelns tydliga budskap om frälsningen är att den som tror på och bekänner Jesus skall bli frälst. Aposteln skriver:

" Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar.  För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.

Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?

 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!

Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar."

Gud är i sanning kärleksfull. Himmelens dörr står vidöppen. Till himmelen kommer den som tar emot den rening och frälsning som Gud erbjuder genom Jesus Kristus.

Friden i Jesus

I en Sions sång sjunger vi om att i Jesus upphör själens strid och ängslan. Där finner en människa frid.

Må Gud leda alla till den friden. Hos Jesus faller alla bördor av. Själv säger han:

"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Vid Abrahams sida

Ikväll när jag vandrade i skogen och reflekterade över det som Gud gett den här dagen gick tankarna till den berättelse av Jesus som Lukas återger i sitt 16. kapitel.

"Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida." I äldre översättningar talas om Abrahams sköte. 

Folkbibeln hänvisar till en hedersplats eller Abrahams famn. Jesus öppnar med sin berättelse om Lasarus en bild av vad som väntar ett Guds barn som i tro får lämna den här jorden.

Där i skogen var bilden klarare än vad som kan förklaras med ord. Men Jesus förklarar att för Lasarus var det en tröstens plats. Platsen där Lasarus vilade var klart åtskild från den rike mannens pinoplats.

Medan den rike mannens själ saknade tillträde till Guds godhet hade Lasarus en salig tillvaro, i ett medvetet tillstånd hos Gud.

Lasarus var i Evigheten. Där finns inte tidens begränsningar. Vi kan inte riktigt fatta avståndet mellan himlen, d.v.s. Abrahams sköte och uppståndelsens morgon, då själen får förenas med uppståndelsekroppen.

Men åter är det Jesus som förklarar det. Han förliknar vid det tillfället då en annan Lasarus hade dött ett Guds barns jordiska kropps död vid en sömn. Ett Guds barns själ dör aldrig.

Profeten Daniel åter fick gå för att vila tills han får sin lott vid dagarnas slut. Det som Gud bereder för sina barn är gott!

När solen går upp

"Så ska man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp.'

Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror säger Herren"

Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren."

Jesaja predikar om synd, bekännelse och frälsning, om Sions kommande härlighet.

"Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

Tänk, en gång..

"Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."

Den sjunde och sista basunen är annorlunda. Allt Guds ord är då fullbordat. Det blir så som det var sagt. Det som Guds profeter förkunnat var sanning.

Igår kväll hade vi häftiga åskväder. Blixtarna lyste upp den mörka jorden. När jag stod på trappan blev natten ljus och samtidigt skakades luften av ett väldigt dån.

Det fanns ingen tid mellan ljungelden och dånet. Jag kom att tänka på vilken kraft Gud satt i sin skapelse.

Guds evangelium går ännu över en mörk jord. För många förblir det en hemlighet, men för den som tror är det en Guds kraft till frälsning.

Antikrists kyrka

När Aposteln Paulus tjänst här på jorden lider mot sitt slut skriver han varningens ord till den unge Timoteus.

Paulus uppbrott är inne. Förankrad vid Herren Jesus har han i tron levt det nya liv som Gud kallat honom till. Nu har tiden kommit då de ankarlinor som hållit hans  jordiska kropp bunden vid denna syndens jord lossas och hans frälsta själ skall nå himmelens härlighet.

Gud låter honom då se jordens yttersta dagar och Antikrists kyrka som han beskriver (2 Tim: 3):

"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara: 

egenkära,

pengakära,

skrytsamma,

stolta, 

hånfulla, 

olydiga mot sina föräldrar, 

otacksamma, 

gudlösa, 

kärlekslösa, 

oförsonliga, 

skvallriga, 

obehärskade, 

råa, 

fientliga mot det goda, 

falska, 

hänsynslösa 

och högmodiga. 

De kommer att älska njutning mer än Gud.

och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. 

Håll dig borta från dem!

Antikrists kyrka har ett sken av gudsfruktan, men förnekar Evangeliets kraft. Man tror inte att nåden kan fostra till att säga nej till ogudaktighet.

Man vill bereda rum för syndens njutning. Den värderas mycket högre än Guds ord som skall omtolkas då det upplevs hindra och dämpa lössläppthet.

En kristen skall hålla sig bort från den kyrkan och dess tjänare. Likt Kristi sanna kyrka verkar Antikrists kyrka bli världsvid. Vi kan inte säga att där och där är den.

Men dess tjänares tal, deras budskap, deras kommentarer avslöjar. Där finns inte det sanna evangeliet som frigör från synden. Där skall man omvända sig från biblisk tro. Där skall man göra sin egen resa och med högmod vittna om den.

Paulus räknar upp en lång rad egenskaper som vi måste erkänna att finns i oss. Men vi kan inte och får inte älska dem och täcka in den med ett sken av gudsfruktan.

Paulus fortsätter sin beskrivning:

"Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor som är tyngda av synder och drivs av många slags begär och som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen."

Det går inte att komma till insikt om sanningen om man ifrågasätter Guds ord som är Andens svärd.

I antikrists kyrka verkar inte den Helige Ande. När människan skriver in sig i Antikrists kyrka stryker hon själv ut sitt namn ur livets bok som finns hos Jesus.

Hur framträder och organiserar sig antikrists kyrka. Vi låter Guds ord beskriva det:

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 

Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Jag tror att vi idag ser den laglöses eller antikrists kyrka konstituera sig. Men även detta har Guds ord vittnat om.

Vad skall vi då göra? Vi får hålla fast vid Guds ord och Herren Jesus. Han själv skall hämta oss då Guds tid är inne.

Gud är trofast. Därför skall vi inte nedslås av mörkrets krafter när de kommer i ett sken av ljus. Guds ords ljus avslöjar falska kopior.

Guds sigill medan basunerna ljuder

Mitt i det dystra och hemska finner vi en segrande skara som ilar mot himmelens glädje. En skara som får vandra med Jesus i vita kläder.

Hur är det möjligt? De har tagit vara på Guds ord. Guds ord är en norm i deras liv. När de faller får de tvätta sin resdräkt i Lammets blod och får nya krafter att strida mot mörkrets makter under Jesu ledning.

Johannes beskriver det så att över de människor som bär Guds sigill på sin panna har ondskans härar ingen makt.

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

De står stadigt förankrade vid klippan Kristus. De lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Men draken, den gamle ormen, den fallna ängeln står emot dem med en oerhörd raseri. Draken står på sanden vid havet.

Hans enda grund att stå på är lögnen och det eviga ifrågasättandet av Guds ord. De som han fått bedraga står samlade runt omkring honom. Men de står där rådlösa inför havets och vågornas dån.

När vågorna väller in lämnar det inga spår i sanden. Allt spolas bort. Men de som bär Guds sigill står stadigt på klippan.

Den som vill bygga sitt liv efter de normer Guds ord ger och förlitar sig på Jesus som sin frälsare behöver inte frukta när basunerna ljuder.

I den femte basunens dagar

Folkbibelns bibelläsningsplan innehåller idag den femte och sjätte basunen.

Bakgrunden till basunerna hittar vi i föregående kapitel (upp 8). Jesus (Lammet) bryter det sjunde sigillet. Då blir det tyst i himlen en halv timme. 

De sju änglarna inför Gud fick sju basuner. De lidanden som beskrivs påminner om plågorna i Egypten innan Guds folks uttåg.

Men Johannes fick se de heligas böner stiga upp inför Gud. Jag tror att där var heliga avsomnades böner med. De heliga på jorden, de som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod knäpper sina händer. Och bönerna blir mottagna i himmelen och Gud svarar enligt sin allmakt.

När Johannes hör den femte basunen ser han den stjärna som fallit från himmelen få nyckeln till avgrundens brunn.

Brunnen öppnas och solen och luften förmörkas av röken från avgrunden. Johannes ser något som liknar gräshoppor välla fram ur avgrunden och plåga människorna i fem månader.

Plågan är stor då människans egen ondska, alla lidelser, all orenhet, alla ogudaktiga begär släpps lös. Alla hämningar brister, inga normer finns mer.

Med ett väldigt dån väller ondskans krafter fram till strid för att bedra och beröva människorna det eviga livet och hoppet för evigheten.

De onda krafternas kung är fördärvet och fördärvararen.

Ta inte din Helige Ande ifrån mig

I kyrkoårskalendern läser vi inför Söndagens tema "Vi kan börja tro att vi på egen hand skall kunna uppfylla Guds vilja."

Vi behöver Guds ord. Vi behöver den Helige Ande som säger det samma som Guds ord och visar på Jesus - Guds Lamm som bär världens synd.

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta

och ge mig på nytt

en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte

och ta inte din helige Ande

ifrån mig."

David visste att även en konung i Israel kan bli bortvisad från Guds ansikte. Gud hade tagit sin Ande ifrån Saul. 

David ville att Gud skulle skapa ett rent hjärta. Ett hjärta där synden är försonad och frimodigheten inför Gud är återställd.

David fick sin synd förlåten, men syndens ärr fick han plågsamt bära. Det oskyldiga barnet som blivit till i äktenskapsbrottet dör. David sörjer den lille.

David får stora problem i sin familj. Han får många barn med flera hustrur och bihustrur. Jag har funderat på detta. 

Varför tog David och hans son Salamo efter seden från den tidens kungahus och tillät sig ha många hustrur.

Guds vilja var och är tydlig. Äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna tills döden skiljer dem åt.

Berättelsen om David och hans liv visar också på synden och syndens konsekvenser. Bibeln är inte skenhelig. Allt bärs fram i ljuset för att sonen Jesus skall få komma in med sitt ljus, sitt renande blod.

Jesus Davids son förbarma dig över mig! Jesus hör en sådan bön:

"När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom."