Fariséerna hade satt Jesus på prov genom att släpa en kvinna som blivit ertappad för äktenskapsbrott fram till Jesus. Lagen krävde att hon skulle stenas men judarna hade ingen rätt att verkställa dödsstraff.
Jesus dömde inte kvinnan men kom med uppmaningen "Gå, och synda nu inte mer!" Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att frälsa den.
Då, liksom nu är inte domens tid. Vid ett annat tillfälle sade Jesus: "Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen."
Jesus visste i sitt hjärta att fariséerna skulle förkasta honom. Därför kunde han säga att de skulle dö i sin synd. Den som förkastar Guds frälsning och Guds son dör i sin synd.
Kvinnan däremot fick höra att hon inte skulle synda mera. Hon hade blivit förd till Jesus, han som genom sitt ord väcker tro.
En levande tro på Jesus leder också till en bekännelse. Det märker vi också av Jesu möte med mannen som låg vid Betesdadammen och blev botad från 38 års sjukdom. När Jesus senare finner honom säger han till mannen: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig."
Som en följd därav bekänner mannen sin tro: "Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk."
Vi vet att det är Jesus som gjort oss friska och tagit bort det dödsstraff som för syndens skull vilat över oss. Vår uppgift är inte att döma, inte heller bedöma vem som har en levande tro och huruvida någons tro är död.
När vi vittnar om Jesus går budskapet om honom ut till liv. Den som förkastar budskapet om Jesus får en dom över sig. Jesus själv skall döma honom på den yttersta dagen.
Så är vår uppgift att predika om synd och nåd, att visa på Jesus som frigör från synden.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar