Paulus skriver till efesierna - när ni ännu var olydnadens barn. Av detta förstår vi att en kristen borde vara ett lydnadens barn.
Hur har det då lyckats? Det sägs att barn till kristna föräldrar ofta är stökiga och även mobbare. Hur kan det vara möjligt?
Är det ett nytt fenomen? Nej, det är det inte. Vi finner det redan i liknelsen om den förlorade sonen. En gick bort från Fadershemmet och den som lämnade kvar hade sina problem.
Olydnadens barn följer "härskaren över luftens välde", men varför påverkas även de som vill vara, de som borde vara lydnadens barn av den onde.
Han som går omkring som ett rytande lejon lämnar inte ens de små i fred. Han kommer även under den goda tiden, under tiden då det knoppas. Han kommer för att söndra, slå och döda.
I en sådan verklighet växer små Guds barn upp. Men mitt i allt detta vill också barnavännen verka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar