Den första kärleken saknades. Man höll fast vid Bileams och nikolaiternas lära. Man tolererade den falska profetissan Isebel. Man var ljum och sade sig vara rik. Man hade dött om än man trodde att man levde.
Allting var egentligen en följd av att man tappat bort den första kärleken, eller kärleken till Jesus.
I samtliga fall var omvändelse den enda räddningen. Men det är svårt att omvända sig om man är ljum eller redan har dött.
Vi förstår att Jesus var det enda hoppet. Han kan uppväcka andligen döda. I sitt ord kommer han med läkande ögonsalva.
Jesus talar i breven till de som lever i kristna församlingar och fungerar som dess tjänare. I breven finner vi en likhet med Jesu liknelse om de 10 jungfrurna, ungefär hälften har somnat in och mist den levande tron.
Under de senaste dagarna har man talat om kyrkans kris. Pengarna räcker inte till då man förlorat och förlorar medlemmar. Men då man söker lösningar utanför Jesus och Guds ord blir vägen mot stupet bara snabbare.
Om evangelisation lämnas bort och helt ersätts av diakoni. Om man anpassar sig efter de som vänt Jesus ryggen eller halvhjärtat vill följa honom blir kyrkans framtid dyster.
Då Guds ord som ledstjärna ersätts med filosofier, ismer och olika strategier blir framtiden oviss och dyster.
Många kan tycka att Jesus är kompromisslös, men han är ju sanningen. Han är den som rensar i sitt rike. De grenar som inte bär frukt tar han bort och de grenar som bär frukt rensar han så att de bär frukt.
När vi håller fast vid Jesus och hans ord är framtiden aldrig dyster. Av fem bröd och två fiskar kan ha ge både andlig och lekamlig föda. När antikrist kräver märkning och certifikat omkullkastar Jesus all galenskap med sitt ord, med sin muns ande.
När vi blir hårda och kärlekslösa visar han sina sårmörkta händer. Springer vi för fort sätter han hinder i vägen. Blir vi stolta, högfärdiga, eller Egenrättfärdiga visar han i sin kärlek vilket verk vi är.
Ja det är precis som Johannes fick se: "
Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet.
Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten.
I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.
När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter.
Men Johannes fick då erfara och känna något: "Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet.
Och Johannes skulle skriva vad han sett, vad som är och vad som skall ske efter detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar