Varför skulle vi sörja?

Efter föregående något ödesmättade betraktelse kom Lina Sandells sång ”Herrens nåd är var morgon ny” i mina tankar. Sångens budskap härstammar från Klagovisorna, den bibelbok som Jeremia (troligen) skrev efter förstörelsen som drabbat Jerusalem. Jeremia jämrar sig över den förstörelse som drabbat staden, trots att han varnat invånarna för dem i sina profetior.

Jag måste läsa igenom bibelboken, så fängslande, så dagsaktuellt är dess budskap. Boken är skriven i tider av avfall, under tider då Guds vredes domar drabbade den avfallna staden och folket. Boken innehåller verkliga guldkorn som vi får ta till oss.

Jeremia var ju en gudsman som tidigt kallades av Gud. Han predikade Guds ord, han var sin uppdragsgivare trogen men drabbades också själv, då syndens konsekvenser drabbade Guds egendomsfolk. Kanske vi har svårt att ta budskapet till oss. Vi är ju vana att höra att Guds vrede över synden lades på Jesus.

Det stämmer, Gud lade syndens straff på sin son och han bar dem till korset. På korset försonade han världens synd. Guds folk, de som förtröstar på Jesus drabbas inte av vredesdomen. Därför kan vi likt Lina sjunga ”Herrens nåd är var morgon ny, varför skulle vi sörja”.

I Klagovisorna finner vi flera guldkorn, t.ex. ”Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna.” Vi lever i en tid då vi inte kan fira våra högtider, våra sommarfester som vi är vana vid.

”Herren är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud.” (Herren hade sänt Jakobs fiender mot Sion från alla håll.)

”Dagen du förkunnat lät du komma.” (Fienderna gläds över Sions olycka, men de skall själva också drabbas)

Men Klagovisorna innehåller guldkorn vi får tugga på. Det är i sanning ingen framgångsteologi:

”Han drog undan sin högra hand, när fienden kom.” Gud är allsmäktig, han vet vad han gör och han vet varför.

”Han spände sin båge som en fiende, stod redo med sin högra hand som en ovän.” Här får åtminstone jag svårt att läsa vidare: ”och dödade allt som var ljuvligt för ögat.” Över dottern Sion öste han sin vrede som en eld.”

Vi får påminna oss om att Klagovisorna handlar om det som hände egendomsfolket. Vi kristna har ju ordets löfte att även vi genom tron är Herrens egendom, hans folk. Vi vet att elden också renar. Gud vet vad han gör och han vill inte att någon enda skall missa målet.

”Herren lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion.” Jeremia fortsätter: I sin brinnande vrede förkastade han kung och präst. Fortsättningen är hjärtskärande att läsa. ”Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom. Murarna runt hennes palats gav han i fienders hand, de ropade högt i Herrens hus som på en sabbats dag.

Kanske vi kommer att tänka på regnbågsgudstjänster, men också på okärlek och kiv bland Herrens folk. Ja Herren och hans ord är den som spänner mätsnöret. Vi läser vidare: Ingen undervisning ges och hennes profeter får ingen syn.

”Dottern Sions äldste sitter stumma på marken, de kastar stoft över sitt huvud och klär sig i säcktyg” Så gjorde folket i Nineve efter Jona predikan och man vände sig därefter i bön och bättring till Gud och undret skedde, Gud bevarade staden och väckelsen kom....

Men i Sion lämnade det på hälft: Jerusalems jungfrur sänker sina huvuden mot jorden..