När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.
Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld."
I liknelsen ber tjänaren om tålamod så att han kan betala den ofattbara skulden. Kungen vill ha redovisning. Själv är han den som granskar. Man släpar fram till honom en som inte kan betala sin skuld och domen faller.
Mannen själv och hans familj blir ett konkursbo. Allt som är möjligt skall utmätas. Domen var enligt lagen rätt och rättfärdig.
Det är intressant att tjänaren ber om tålamod. Han verkar tro att han kan betala alltsammans. Egentligen verkar han ännu ha en rejäl dos av egenrättfärdighet, att han själv förmår betala.
Men kungen efterskänker allt. Han är fri från skulden. Men vi minns att det sedan gick dåligt för honom. Han hade inget förbarmande med en som var i samma situation som han själv. Ja egentligen hade medtjänaren endast en liten skuld.
Men han gav ingen chans åt medtjänaren. Han hamnar då en andra gång inför kungen. Nu är kungen vred och straffet som han nyligen skonats från sätts i verket.
Liknelsen var ett svar på Petrus fråga hur många gånger han skall förlåta sin broder. Petrus föreslår sju gånger, men Jesus säger 70 x 7.
Jesus använder liknelsen för att förklara vad Gud gör med den som inte av hjärtat förlåter sin broder.
Nog blir det klart att ingen av oss utan Jesu nåd kan bestå inför Gud. Vi har endast synd och behöver ständigt nåd.
Men vi får tro på Jesus. Tänk att vi då genom tron äger hans rättfärdighet.
Nog är det nåd utöver nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar