"Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder."
Ibland känns det känns nästan tjatigt att tala om en annorlunda tid. Predikaren är den bibelbok som talar mest om att allt har sin tid.
Han skriver: "Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem."
I Apostlagärningarna finner vi att på Areopagen ägnade både athenare och främlingar all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.
De första kristna använde tiden till bön. Kanske vi borde be mera om Guds ledning i att rätt använda tiden.
I dag är det åtminstone tid att vila, att vila i ordet under bön till Himmelens Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar