Då hoppet är ute

Nog var det tunga tider för Jesu vänner då deras mästare dött. Ja man kan säga att allt hopp var ute. Judas hade ångrat sig, gjort en syndabekännelse och med den hängande över sig gått in i den eviga döden.

För pengarna som Judas själv hade tänkt spendera köptes en begravningsplats för främlingar. Judas avgud penningen hade mist sin kraft.

Men även himmelens Gud, Israels Gud var död. Han dog litet senare än Judas. Hånad, bespottad och törnekrönt dignade han under korsets tyngd. Men där på förbannelsens trä hängde han medan mörker täckte jorden.

Även översteprästerna, de skriftlärda och de äldste hade hånat Jesus och sagt: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."

Nu får Gud rädda honom om han älskar Honom. Vad hade då Gud sagt? Över Jordanflodens vatten hade en röst från Himlen dånat: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."

Kan då Gud ljuga? Nej det kan Han inte! Lyssna det finns hopp i luften..