Väntans dagar, väntans tider

Väntan i förtröstan på Gud är något som vi ofta möter i bibeln. På något vis ingår väntan i Guds plan. Vi finner det redan i berättelsen om Noa. Den rättfärdige fick vänta rätt länge inne i arken tills vattnet sjönk undan. Under väntetiden öppnade Noa först luckan som han gjort på arken. Han släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills vattnet torkat bort från jorden. Sedan släppte han ut duvan, men den kom tillbaka, den hittade ingen plats där den kunde vila sin fot.

Sju dagar senare sände han på nytt ut duvan och den återvände med ett friskt olivblad i näbben. Jag tror det gav både tröst och hopp för Noa som antagligen väntade på att få landstiga på den nya jorden. Efter en tid fick Noa ta bort taket från arken och han kunde se den nya jordens himmel. Rättfärdighetens tjänare fick se den nya jorden beredas sedan vattnet dragit undan.

Och slutligen talade Gud direkt till Noa och han fick befallningen att landstiga på den nya jorden. Att vänta i förtröstan på Gud är en del av den kristnes liv.

Petrus skriver att även Gud väntade. Under Noas dagar, alltså före floden väntade Gud tåligt. Men människorna var olydiga under tiden för Guds tålamod. Genom arken blev 8 personer räddade. Mänskligt sett verkar det som om Gud väntade förgäves.

Jag tror inte att Gud väntade förgäves. Han är ju Herre över både tid och evighet och hans tankar kan vi inte till fullo förstå. Men han uppenbarar i sitt ord det som han utmätt för oss att förstå och fatta. Vi får be Gud att han ger oss både vishet och tålamod att leva i förtröstan på Honom.