Rosenius diktar i en sång om vännen som går vid hans sida.
Vännen är herden som talar till honom. Herden talar stundom varning, stundom
tröst. Herden följer de sina och föder med stor trofasthet.
Vännen, herden vet vad hjärtat behöver, han känner och
tröstar igen. Rosenius namnger sin herde, det är ju Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar