Gud har tider då han på ett speciellt sätt kallar. Han kallar länder och folk. Han kallar enskilda människor, både troende och de som saknar tro.
Är det nu då kallelsetider? Jo, det tror jag. Kallelsens innehåll och dess längd vet Gud.
Begreppet kallelsetider hittar vi inte direkt i bibeln, men det finns där, ja även som en röd tråd.
När jag söker på ordet kallelse får jag nio svar. Aposteln skriver: När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.
Gud kallar sitt egendomsfolk judarna. När hedningarnas tider tar slut och deras antal är fullt kallar Gud ännu sitt "eget"folk. Det är den sista stora kallelsen, men för många som blev kallade är det då för sent. Rösten har tystnat och dörren till bröllopssalen är stängd.
Det går inte att med ord beskriva den sorg, bedrövelse och vånda för den människa som i en evighet får lyssna till sorlet från himmelens festsal men för evigt vara på utsidan. Men himmelens Gud kallar aldrig till sådant. Han kallar människan bort från otron som leder till helvetet.
Helvetet är platsen där Gud inte är. Helvetet är platsen där Jesus inte är. Den människa som förkastar Guds kallelse i Jesus Kristus bereder själv sig en plats där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar