Toner från himlen

Toner från himlen

Budskapet i det 14 kapitlet i Uppenbarelseboken förundrar. I psaltarpsalmen 125 står det att de som förtröstar på Herren är som Sions berg som inte rubbas.

Johannes får i en syn delta i en jordisk gudstjänst med himmelska toner. Jag skrev i morse att jag förundrades över de sändningar jag lyssnade till då där fanns samma budskap.

Det sanna evangeliet är himmelskt och evigt. Det förändras varken i goda eller svåra tider. Om det förändras genom tillägg eller avdrag så är det falskt.

När Johannes ser den orubbliga skaran stå där på berget ser han först Lammet. Sedan ser han skaran som är tecknade med Jesu och Faderns namn stå runt Lammet.

Samtidigt hör han från himlen en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Ljudet var som när harpospelare spelar på sina harpor.

Men sången ljöd inför tronen. Ingen kunde lära sig sången utom de utvalda, de som funnit den beredda platsen i skaran runt Jesus.

Bilden är så oerhört djup att mina ord inte räcker till. Men så är det också med evangeliet. Där behövs inga jordiska tillägg.

Då jag i bilen i morse funderade över ängelns budskap (den med det eviga evangeliet) nådde mig samtidigt en förklaring av Guds ordning.

Radiorösten förkunnar: Gud använder människor för att sprida evangelium, det glada budskapet från himlen. Han använder inte änglar.

Då slår det mig vilken tid vi lever i. Då blir det med ens ganska tydligt. Då blir jag mjuk i både armar och ben.

Vi lever i evangeliets tid, i en förunderlig tid då budskapet på ett helt unikt sätt i stor omfattning går ut högst uppe på himlen. Men budskapet förkunnas av syndare, benådade syndare.

En annan ängel följde den första. Han förkunnade om Babylons fall.