Översteprästerna fick rapport om vad som skett vid graven. Vakterna hade misslyckats. De kunde inte hindra att Jesus uppstod. Översteprästerna kunde inte annat än tro att Jesus faktiskt hade uppstått.
Men tron blev inte till frälsning. Nu ville man hindra att sanningen kom fram och betalar de stackars vakterna för att ljuga. Vakterna var ju också dödsdömda för en romersk vakt svarade med sitt eget liv om en fånge flyr.
Översteprästerna fick aldrig mera se Jesus. Efter uppåndelsen visade han sig endast för de sina. Paulus vittnar om hur Jesus vid ett tillfälle visar sig för mer än femhundra bröder på en gång.
Paulus vittnar: "Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster."
Nog är det viktigt för en människa att få nåd att tro att Jesus dött och uppstått för henne. Denna tro på Jesus som en förlossare bär ända in i Himmelen.
Ända till slutet får vi hålla fast vid evangeliet. Annars var det ju ingen mening med att vi kom till tro. Matteus fastnar inte vid detaljer. Han bevisade att Jesus är Guds utlovade Messias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar