På den första veckodagen enligt judisk tideräkning skakas klippgraven av en jordbävning. Jordbävningen förorsakades av att en Herrens ängel kom ner från himlen för att välta bort stenen.
Med himmelsk majestät rullar ängeln bort stenen och sätter sig på den. "Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö."
Vakterna anställda av farisserna och översteprästerna skakar nu av skräck och blir såsom döda.
Över 1000 år tidigare hade det skett en märklig begravning i Moabs land. På den plats där man kunde se in i det härliga landet hade Herrens tjänare Mose dött i ensamhet inför Guds ansikte. Herren Gud hade ombesörjt begravningen och tydligen hade ärkeängeln Mikael skött det praktiska.
Djävulen hade kommit dit och krävt att få den döda kroppen. Obeveklig hade ärkeängeln sagt: "Må Herren straffa dig."
Åter en gång besöker nu en ängel en gravplats men för människornas skull. Gud har redan uppväckt sin son och för den som Gud uppväcker är stenen inget hinder. Gud själv har också straffat djävulen och han har ingen makt över en benådad människas själ då hon dör i förtröstan på Guds son.
Syndens straff är döden. Övers Guds son hade döden ingen makt för han dog syndfri.
Men ängeln kom för att visa sin makt för vakterna vid graven och för att trösta kvinnorna. Ängeln, Guds sändebud utför lugnt sin uppgift:
"Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg."
Platsen är tom och utsänd av ängeln skyndar kvinnorna i väg för att vittna för de män som Jesus själv utvalt att deras mästare nu har uppstått.
Förrän ängeln återvänder till himlen fullgör han majestätiskt sin uppgift: "Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."
Och kvinnorna skyndar iväg, med bävan och stor glädje"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar