Tusen år som en dag

När vi i mänsklig svaghet försöker förstå vad som sker då Gud skapar nya himlar och en ny jord blir det lätt så fel. När Guds ord talar om en dag börjar människan plötsligt tala om tusen år och tusenårsrike.

Gud behöver inte tusen år för att rena jorden, han skapar en ny jord. Visst skriver Jesaja: Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.

Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

Men på den nya jorden finns varken död eller förbannelse. Nej där föds inte heller spädbarn, de föds här på jorden.

Vad betyder dagars mått då det inte finns någon sol som jorden kretsar runt och dagen inte följs av natt. Inget mörker finns heller mera. Där upplever ingen nattens fasor för Gud har torkat den sista tåren.

Visst är mina skrivelser och tankar utgående från ordet också färgade av den här jorden, för hur skulle ett dödligt finger kunna beskriva det som inget öga sett. Men Anden uppenbarar vad vi behöver veta och han pekar alltid på Jesus.

Det är Jesus som är Herden och för oss över livets älv. Det är Jesus som är vägen, sanningen och livet.

Fastän vi något ser in i det som Gud skapar har vi ännu våra uppgifter på den här jorden. Efter att Jesus stiger ner på Oljeberget bli ingen hedning frälst. När den sista resten av egendomsfolket Israel blir frälst genom att sätta tro till Jesus vet jag inte.

Men jag tror inte att Gud behöver 1000 år för det. Försoningen fullbordade han på en dag. Frälsningen fullbordar han medan tid ges. När tiden är ute börjar Evigheten.