Jesu sista vecka

Hurudan var Jesu sista vecka på jorden i en mänsklig dödlig kropp? Jesus undervisade om dagarna i templet. När det blev kväll drog han ut till Oljeberget.

Invid Oljeberget låg byn Betania där Jesus hade sina vänner. Kanske han övernattade där? Där firades säkert speciella sammankomster. Lasarus som varit död och Jesus som var på väg mot döden.

Dessutom vilar åter en dödsdom över Lasarus. Översteprästerna hade nämligen bestämt sig för att också döda Lasarus.

Matteus nämner att Jesus övernattade i Betania. När Lukas skriver om Jesu himmelsfärd skriver han att det var från Betania som han lyftes upp till himlen.

Idag har jag med glädje fått tänka på Jesu vänner i Betania. De ordnade en festmåltid för Jesus. Det får vi också göra inför påsken 2020.

Jesu mat var också att göra sin himmelske Faders vilja. Den goda viljan innebär också att synd byts mot nåd. Tvivel mot förtröstan. Hopplöshet mot hopp.

Ja vi får likt syskonen i Betania bjuda Jesus in till oss. Må han den här påsken få bereda sig rum i våra hjärtan.

Himlens makter

När evangelisterna återger Jesu ord under hans sista vecka före korsdöden tar både Markus, Matteus och Lukas med orden att himlens makter skall skakas.

Solen skall förmörkas, månen ger inte sitt sken och stjärnorna faller från himlen. Jesus talar om kosmiska förändringar.

Lukas skriver: "Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån."

Matteus skriver att Människosonens tecken skall synas på himlen. När Jesus föddes visade sig en stjärna: ”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

Jordens folk skall jämra sig när de ser Jesus komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Hebreerbrevets författare skriver: "För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen?

Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld."

I Kristus Jesus finns en ett rum, en viloplats som inte skakas. Kan vi fatta vilken nåd vi som Guds barn äger? Om än vi som människor kan vara rädda, modlösa och uppgivna får vi genom tron gripa tag i honom som inte skakas utan är den samma igår, idag och i Evighet.

Ja himlens makter skall skakas, avgudarna och det som människor på jorden satt sin tillflykt till skall tyna bort, men Guds rike kan inte skakas. Kristi försoningsverk håller då allt annat bleknar.

Gud är god. Lycklig är den som bekänner sin synd och flyr till Honom och tar emot nåden ur hans utsträckta hand: Ordet om nåden, frälsningen och försoningen, som ännu går ut över en värld som skakas.

Om tryggheten i Kristus

I Jesaja 26 finner vi en förunderlig vers som är ljuvlig. Vi låter den Helige Ande förklara orden. Då blir det inte fel.

"Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi."

Orden ger också tröst i den tid som nu är.

Herrens festmåltid

I profeten Jesajas bok finns det många allvarliga kapitel. Herren tömmer jorden och ödelägger den. "Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare."

"Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
Jorden har blivit orenad
under sina invånare."

Jesaja beskriver i kapitel 24 hur en förbannelse förtär jorden. Beskrivningen känns kusligt bekant:

"Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in."

Domen går över världen och Jesus träder fram som en segrare. "Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet."

Kapitel 25 bär sedan överskriften: Lovsång till Herren för hans seger.

"Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige
i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta."

Herren Gud håller en festmåltid:

"Herren Sebaot ska på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med feta rätter
och lagrade viner,
feta, mustiga rätter
och lagrat, klarat vin.

Han ska på detta berg utplåna
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker
alla folkslag.

Han ska utplåna döden för evigt.
Herren Gud ska torka tårarna
från alla ansikten
och ta bort sitt folks vanära
från hela jorden,
för Herren har talat.

På den dagen ska man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom hoppades vi på,
att han skulle frälsa oss."

Det är gott att hoppas på Herren och få vila i nåden i Kristus Jesus.

Skapelsens och Ordets Uppenbarelse

Häromdagen när jag på morgonen flyttade ena bilen på gården började en morgonandakt i radio Pathmos som var påslagen.

"Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Det oväntade Gudsordet mitt i brådskan gjorde ett sådant intryck att jag måste lyssna en liten stund. Gud talar även nu genom skapelsen. Under veckan har vi bland annat kunnat läsa om hur djur vandrar in i folktomma städer. Om sådana företeelser vittnar också Bibeln, bland annat Hesekiel.

David skriver i psalm 19:
"Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
Den ena dagen talar om det
för den andra,
den ena natten kungör det
för den andra,
utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte."

David skriver om hur skapelsens tysta budskap når ut till jordens ände. Solen träder fram likt en brudgum som går ut ur sin kammare.

Sedan skriver han om hur Herrens undervisning är fullkomlig. Den ger själen nytt liv.

Herrens vittnesbörd är sant och gör enkla människor visa. Stor lön får den som följer Guds ord.

David sammanfattar slutligen hur både skapelsen och ordet för honom i ödmjukhet till Herren som är både klippa och återlösare.

Tidens tecken

"Av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl."

I Krönikeboken läser vi om David som var på flykt undan Saul. Till honom anslöt sig män från Israels stammar. Herren hade gett en befallning att flytta Sauls kungamakt över till David.

Bibeln talar om Davids hjältar, de som ställde sig under Davids befäl. Fastän en strid förestod var det glädje i Israel.

Kan vi lära något av den här texten? Känner vi bibelns löften som är Herrens befallning? Förstår vi tidens tecken?

Förståelsen av tidens tecken hade fått en skara av Isaskars söner att ansluta sig till David. De hade hört Herrens befallning.

I Psaltarpsalmen 19 skriver David:
"Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.

Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.

De är mer värda än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.

Genom dem blir din tjänare varnad.
Den som följer dem får stor lön.
Vem märker hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.

Bevara också din tjänare
från de fräcka,
låt dem inte få makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår synd.

Låt min muns ord
och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och återlösare."

Det är nåd utöver nåd att få följa Jesus. Det är nåd att under svåra tider få ha sin glädje i Herren. Hans nåd är var morgon ny.

I kraft av blodet på hans kors

"Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen."

Paulus skriver till de kristna i Kolosse hur människan i Kristus står helig, fläckfri och oförvitlig inför Gud.

Guds folk uppmanas att stå fasta och välgrundade i tron. Inget får rubba ett Guds barns förtröstan till hoppet i evangeliet.

Paulus skriver att evangeliet hade predikats för allt skapat under himlen. I Kolosse hade man hört predikan och ordet hade burit frukt och väckt tro på Herren Jesus.

Världen behöver få höra evangeliet om Kristus Jesus. Människan behöver få höra om ett hopp som är förvarat i himlen. Genom tron griper du och jag tag i det.

Ja vad som än händer får vi hålla fast vid hoppet i Jesus. I Kristus Jesus har människan och mänskligheten ett orubbligt hopp:

"Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?"

Bön om väckelse

En vän berättade ikväll några barndomsminnen då vi hade möjlighet att diskutera litet efter andaktsstunden.

Han hade vuxit upp i den församling där Nils verkade. Nils bad ofta om väckelse. Han sade då också att då vi ber om väckelse ber vi om svåra tider. Under svåra tider söker nämligen människor Gud.

Nu lever vi mitt i svåra och exceptionella tider och vi får fortsätta be om väckelse. Människors eviga salighet är så mycket viktigare än att vi får ha ett bekymmersfritt liv.

Jag tänker också med sorg på hur vi, också jag på något vis tonat ner det kristna budskapet och satt ljuset under skäppan. Vi har accepterat att det kristna budskapet inte skall synas och höras i vårt moderna samhälle.

Den onde har lyckats binda vår tunga och vi har inte frimodigt vågat bekänna Jesus och vittna om honom för våra medmänniskor i vardagen.

Jag träffade också en annan man i mitt arbete. Han var flitig att bekänna sin tro med sitt språk som var väl kryddat med svordomar.

Efteråt lämnade jag att fundera över att varför var min tunga bunden. Gud allena vet om vi ses flera gånger.

Vi får be om att Gud genom sin nåd förmår bryta vår stumma tunga i vardagen. Djävulen har en kraftig arsenal då han står emot Guds ord. Ibland blygs vi för att vi inte har nödvändig teologisk kompetens. Någon annan gång kan han hävda att vi lyfter fram oss själva då vi vittnar om den tro vi av Guds stora nåd får äga.

Guds ord är kraftigt i sig självt. Inte förlorar det kraften av att det bärs fram av syndare, benådade syndare. Guds ord går ut över världen och återvänder inte fåfängt.

Vi får påminna oss om den syn Johannes fick se: "Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord". De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."


Gode Gud kalla du ännu Finlands folk. Låt ännu i din godhet budskapet om Jesus få höras i vårt land. Tack för att vi får ta det ljuvliga namnet på vår dödliga tunga..

Andaktsstund i Pedersöre kyrka

(Andaktstund med Pedersheim torsdagen den 26 mars 2020)

Guds frid allihopa!

(Det är torsdag kväll och vi är samlade för en andaktsstund. En andakt som sänds och hålls från Pedersöre kyrka.)

Ja nu är vi ikväll församlade inför Guds ansikte. Han ser oss alla och är enligt sina löften med oss i kväll. Vi knäpper våra händer och ber Herrens bön:

Fader vår som är i himmelen.                        
Helgat varde ditt namn.        
Tillkomme ditt rike.               
Ske din vilja, såsom i himmelen                    
så ock på jorden.                    
Vårt dagliga bröd giv oss i dag,                      
och förlåt oss våra skulder,  
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, 
och inled oss icke i frestelse 
utan fräls oss ifrån ondo.      
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen!

Nu ber vi Fader att du välsignar den här stunden. Tala du själv till våra hjärtan.Vi ber Herre att du ger oss din frid. Låt oss alla få känna glädjen som vi som dina barn får äga.

Tack Gode Gud för att vi får vara nära dig och att du omsluter oss alla dagar. Amen!

Vi är nu mitt i fastetiden och närmar oss påsken. Påsken är ju den största kristna högtiden vi har och vi får vara tacksamma till Gud att vi igen en gång får bereda oss för påskens högtid.

Ikväll är ett bibelställe i mina tankar som berör tiden strax efter påsk. Jesus hade då redan gått den tunga vägen. Han hade lidit och dött och han hade också uppstått.

Egentligen passar den här texten riktigt bra just nu för den beskriver på många sätt den tid vi lever i.

Vi skall läsa från Johannes evangeliums 20 kapitel från vers 19 till kapitlets slut:

På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: 

"Frid vare med er."  

När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. 

Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." 

Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." 

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: 

"Min Herre och min Gud!" 

Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

I bibelordet vi nyss läste blev vi påminda om hur Jesus kommer till de sina. Den korsfäste och uppståndne Jesus som vi förtröstar på är inte beroende av tid och rum.

I texten märkte vi att lärjungarna var rädda. Det hade skett mycket på så kort tid och lärjungarna var både oroliga och rädda.

De hade inte riktigt ännu kunnat fatta allt som hade skett. Jesu lärjungar hade ju i över tre års tid dagligen fått umgås med Jesus och nu saknade de honom.

Men då ändras plötsligt allting!

Mitt i allt står Jesus mitt ibland dem och de hör hans röst: Frid vare med Er!

Jesus talade till dem och han andades på dem. Han gav dem den Helige Ande. Lärjungarna blev glada då de såg Jesus.

Ikväll får vi känna oss både glada och trygga då vi genom Guds ord får höra Jesu röst. Jesus kommer ännu idag med sin glädje och sin frid, mitt in i vår vardag med dess bekymmer.

Här berättades också att en av lärjungarna, nämligen Thomas inte var på plats den första gången. De andra lärjungarna berättade glatt åt honom att de hade sett Jesus och att de hade fått möta Honom.

Men den stackars Thomas hade svårt att tro. Jesus övergav ändå inte Thomas utan han kom i stället en gång till.

Åtta dagar senare kommer Jesus på nytt till lärjungarna och han hälsar nu på dem med samma hälsning:

Frid vare med er!

Jesus vänder sig nu speciellt till Thomas och lärjungen får röra vid Jesus. Och Thomas kan nu tro. Slutligen säger Jesus: ”Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

De här orden får vi alla ta till oss. Vi får tro på den uppståndne Jesus fastän vi inte kan se honom. Jesus har segrat och han lever.

Jesus har idag all makt i himmelen och på jorden. Därför får vi alltid i tro vända oss till Honom. I kväll får vi vara saliga och lyckliga och tro på Jesus. Ja, vi får likt Thomas bekänna vår tro och av hjärtat säga: Min Herre och min Gud!

Ja kära vänner. Ikväll får vi tro och förtrösta på Jesus. Och med den fullmakt av Gud som vi hörde om i texten vill jag vittna för er alla att ni för Jesu skull, på grund av hans fullkomliga verk under Påskens högtid får tro all synd och all otro förlåten i Jesu namn och i Jesu blod.

Vi vill önska er en välsignad fortsättning på kvällen
och en välsignad fortsättning på fastetiden.

Må Gud välsigna er alla! I Jesu Namn Amen!

Tack käre Fader för den här korta stunden inför ditt Ord.
Tack för att din son Jesus är med oss varje dag.
Tack för att du gett oss denna möjlighet att så här samlas inför ditt ord.
Tack för att vi ännu får ha ditt ord mitt ibland oss.

Nu ikväll ber vi att du Herre skyddar och bevarar oss alla.
Ja vi ber att du är med alla som bor på Pedersheim.
Var du också med alla vårdare och all personal.
Sänd du också dina goda änglar med beskydd från dig.
Trösta du alla som känner sig ensamma nu.
Ge krafter åt alla modlösa och ge oss alla den nåden att få vara glada i Herren.


Herren välsigne oss och bevare oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns, sonens och den Helige Andes namn.

Amen!

Guds tankar och våra tankar

Ett liv i förtröstan på Herren Jesus är ytterst ett liv i ödmjukhet inför Gud och hans vägar. Hans tankar är alltid mycket högre än våra tankar. Visst är det gott så?

Guds ord kan också påverka våra tankar då vi får nåden att ta det till oss. Ordet uppmanar till förtröstan på Jesus.

Jesaja skriver: "Se, honom har jag satt
till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.

Du ska kalla på ett folk
du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig
ska skynda till dig
för Herren din Guds skull,
Israels Helige,
för han har förhärligat dig.

Sök Herren
medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.

Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud,
för han vill gärna förlåta.

Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.

Nej, liksom himlen
är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar."

Ett saligt hopp

Guds folk har ända från syndafallet levt i väntan, men i förtröstan på Guds löften. Gamla testamentets folk levde i väntan på Messias.

Hebreerbrevets författare skriver: "I tron levde Abraham i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

Författaren sammanfattar de forna heligas liv med orden: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland."

Jag skrev för någon dag sedan om att världens folkslag uppmanas att söka sig till sina hemländer. Nu har det visat sig att samtidigt har man varit ovarsam och tagit smittan med sig.

När Guds folk av Anden i olika tider uppmanas att tänka på och söka sig till sitt hemland, eller himlen renar de sig. Skriften sammanfattar det med orden: "och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."

Psalmdiktaren skriver: "Den enda sanna helgelse, den får vi med vår frälsare." I livet i väntan och förtröstan på Jesus bär vi syndens smitta men den avkläds och den nya människan som är Kristi brud är renad från syndens smitta:  "Fri från synden är Kristi brud, uti himlen jag får min vita skrud."

I kväll ser jag fram emot att få dela glädjen i Herren med de gamla på Pederheim. Jag kommer inte att kunna se dem, men är övertygad om att Guds ord ändå når fram. För Jesus är stängda dörrar och avstånd inget problem.

Därför kan vi nu också likt trons fäder och mödrar leva i löfteslandet i hoppet om ett snart återseende.

Gud är god!

Himlalängtan

I mina tankar kom en psalm:

Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den som Jesus giva vill.

Kanske många nu får känna en trötthet och ibland även hopplöshet. Nog är det då gott att vi ännu har dessa gamla psalmer och sånger som skrivits under svåra och tunga tider.

Psalmen jag citerar fanns redan i 1697 års psalmbok. Psalmen talar om Guds nåd i Kristus och om trösten och tryggheten i att vara Kristi brud.

Kanske du också längtar till himlen. Du har en längtan att få möta Jesus. Tänk vilken nåd att vi under trötthet och då så mycket känns hopplöst får längta till himlen.

I går läste jag att många i riksdagen blev bestörta över att få en uppmaning till bön. Jag har funderat en del på det. Det finns många som inte har någon himlalängtan. Det finns många som inte tror på Gud. Det finns många som inte känner Jesus. Det finns många som inte kan be.

Medan jag skriver känner jag hur glädjen kommer tillbaka. Jag erfar ur hoppet träder fram ur hopplösheten.

Av Guds nåd får jag längta till himlen. Av Guds nåd får jag se fram emot den dagen då Jesus hämtar sitt folk.

Jag skriver nu om den enda verklighet som är sann. I världen finns det inte mycket glädje i dessa dagar. Glädjen i Herren som är evig och sann finns ändå kvar.

Mina tankar går till Paulus som i fängelset skriver om glädjen i Herren. Den glädjen finns för ett Guds barn och jag tror den blir större ju mörkare det blir på jorden.

Efter en stunds himlalängtan känns det mycket bättre att ta tag i dagens arbete. Då himlalängtan finns känns det meningsfullt att gå till dagens uppgifter. Under himlalängtan får vi tjäna honom.

Må ni alla idag också få känna en himlalängtan under allt det som Gud berett åt er den här dagen.

På söndagskvällen lyssnade jag till en predikan från Luleå. Den gamle predikanten avslutade med orden. "Vi ses i himlen".

Det är inga fraser utan den verklighet som Guds barn lever i. Med glädje får vi se fram emot att ses i himlen. Med glädje får vi vänta på nya himlar och en ny jord.

Vi ses i himlen, nog är det ett tröstefullt konstaterande. En verklighet som vi får leva i här och nu.

Guds fridsförbund

"Även om bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så ska min nåd inte vika från dig
eller mitt fridsförbund vackla,
säger Herren din förbarmare.

Du arma, så drabbad av stormar
utan att få någon tröst,
nu ska jag mura dina stenar
med spetsglans
och lägga din grund med safirer.

Jag ska göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av kristall
och hela din ringmur av ädla stenar.
Alla dina barn
ska bli Herrens lärjungar,
och dina barns frid ska vara stor."

Dagens bibelord kom från Jesaja 54 och är ett trösterikt ord.

Gud är den samma

Nu, i den här tiden och som det alltid i ordet har varit sagt åt oss får vi påminna oss om Paulus uppmaning till Timoteus. Paulus hade en allvarlig uppmaning till sin medarbetare. Det gällde att predika ordet, ja i tid och otid. På något vis blir apostelns beskrivning ”tid och otid” klarare idag än vad det kändes för några veckor sedan.

Av apostelns uppmaning förstår vi att i ordet finns det förutan tröst även tillrättavisning, varning och undervisning. Dessutom behövs det också tålamod och därigenom även uthållighet. Guds ords sanning är inte alltid bekväm för oss.

Paulus uppmanar till sist: ” Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.” Vi har alla en tjänst att fullgöra, något som vi förmår endast då vi klamrar oss fast vid Herren Jesus. Han vacklade inte utan stod fast för din och min skull.

Jag lånar en bild från ”Raamattu kannesta kanteen”

Guds tilltal

Gud talar genom sitt ord. Han gör det levande. "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

I Bibeln finner vi också den här definitionen: "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."Både Markus, Matteus och Lukas återger dessa Jesu ord.

Hebreerbrevets författare säger att Guds ord dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Guds ord är också verksamt. Det sätter oss i rörelse och det kan stilla oss. Guds ord påminner oss om att vi skall stå till svars inför Herren Gud. Då avkläder ordet oss.

Ordet visar då på Jesus. Han består, hans ord består. Månne inte Guds ord också bar Noa under dagarna i arken. På grund av Guds tilltal befann han sig inne i arken då den övriga mänskligheten gick under. Allt vad människorna hade byggt och gjort täcktes också av vattenströmmar och efter floden syntes det endast som drivved om ens det.

Gud tänkte på Noa. Han visste exakt hur länge han kunde härda ut. Noa fick lättnad då han kunde öppna luckan i taket och senare också arkens tak.

Gud tänker ännu på sitt folk. Han tänker också ännu på de som förnekar honom. Gud talar nu kraftigt också genom det som sker i världen. Men trösten, kraften och glädjen finner vi endast i Guds ord, i ordet om Jesus, den ark som bär oss dag efter dag.

Och vi får hålla luckan uppåt öppen. Vi får rikligt umgås med Guds ord och det får lysa upp vårt liv och vår vardag.

I ordet finner vi också ett mycket trösterikt tilltal av Jesus: "Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas."

Gud tänker på dig och mig. Han leder oss genom sitt ord och sin Ande. Ordet vittnar om att den som håller ut till slutet skall bli frälst. Om vilken tid som skall förkortas vill  jag skriva senare om Gud tillåter.

Ha en välsignad dag och gläd dig över frälsningen i Jesus Kristus.

Ändrade rutiner

När vi kämpar med ändrade rutiner kan vi tänka på gudsmannen Noa. I kanske120 år hade han enligt Guds ritningar byggt arken. Hans söner hade hunnit bli 100 år gamla och plötsligt förändras livet.

I 150 dagar seglade han på vattnet som täckte hela jorden och tiden inne i arken blev totalt över 10 månader. Det var en lång tid.

Den gamla världen fanns inte mera och han landstiger på en ny, en förändrad jord. Under tiden i arken umgicks han endast med sin egen familj.

Men Gud var med Noa, Gud tänkte på Noa och bevarade han under den tid som säkert var både tung och exceptionell.

På den nya jorden ger Gud ett löfte som ännu gäller: "Så länge jorden består
ska sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra.”

Guds frid!

Så har vi fått börja en ny dag. I psaltaren läser jag: "Offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."

Jesaja skriver:

Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.

Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
I all deras nöd
var ingen verklig nöd,
hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.

Det sjunde sigillet, den sista Basunens ljud

Så har jag då till sist av Guds nåd kommit till slutet av genomgången av de sju sigillen. Johannes syner, Jesu egen undervisning och även Pauli undervisning vittnar samstämmigt om att en gång är tiden ute.

Nådens tid tar slut och Gud hämtar de sina.

"Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen:
"Väldet över världen
tillhör nu vår Herre
och hans Smorde,
och han ska vara kung
i evigheters evighet."

Själv har jag fått lyssna till mycket Guds ord den här dagen. En dag som varit speciell, men välsignad. Det känns gott att avsluta och det finns inte mycket mera att tillägga.

Jag fick också ta del av ett vittnesbörd från Italien om en 75 år gammal pastor som med svåra andningssvårigheter kom in till en klinik. I 9 dagar var han där. Det förvånade läkarna att han läste för de döende och håll dem i handen.

Utmattade läkare som var ateister lyssnade till honom och undret skedde. De fick FRID. En frid de inte mera hade trott att de kunde få.

Det är gott att av nåd få vara ett Guds barn. Det är gott att få tro på Jesus. Jag avslutar med profeten Sakarias ord:

"Sedan ska Herren gå ut i strid
mot dessa hednafolk,
så som han stred förr
på drabbningens dag.

På den dagen ska han stå
med sina fötter på Olivberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Olivberget ska klyvas mitt itu,
från öster till väster,
till en väldig dal.
Hälften av berget ska vika mot norr
och andra hälften mot söder.

Och ni ska fly ner i dalen
mellan mina berg,
för dalen mellan bergen
ska sträcka sig till Asal.
Ni ska fly som när ni flydde
för jordbävningen
på Juda kung Ussias tid.

Då ska Herren min Gud komma
och alla heliga med dig.
Det ska ske på den dagen
att ljuset är borta,
himlens ljus ska förmörkas.

Det blir en särskild dag,
känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det ska ske
att när aftonen kommer
blir det ljust."

Gud är god!

Ett budskap även för vår tid

Medan en del av det budskap som Gud gav Daniel skulle vara förseglat långa tider är det annorlunda med det ord och de syner Gud gav Johannes.

Daniel fick höra: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. Många ska bli renade och tvättade och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det."

Johannes skriver: "Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."

Johannes får höra antalet av de som fick sigillet. Där kan vi skönja en skara som eventuellt grundar sig på profeternas och apostlarnas antal, Israels tolv stammar och Jesu tolv apostlar.

Därefter ser han en skara som ingen kan räkna ur alla folk och stammar och länder och språk. En skara som kommit igenom och i evig glädje får vara hos Jesus.

Johannes får höra vilka de är: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem.

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Vi kan tycka idag att framtiden ser mera osäker ut än förr. Det får vi nog också ta till oss, men de eviga löftena för Jesu vänner har ju inte ändrats.

Guds löften får vi lita på och glädjas över.

O Väldiga Nåd!

Sedan Johannes hört stormännen och de mäktiga, slavar och fria, samt jordens konungar be klipporna och bergen skyla dem för Lammets vrede vänds blicken.

Johannes ser en jord där det är vindstilla. Änglarna håller vinden tillbaka. I öster ser han en ängel stiga upp med den levande Gudens sigill.

Över jorden ljuder en stark änglaröst. Änglarna med makt att förstöra jorden får en befallning. "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

Vilken mäktig bild. Över en jord som håller andan går ett påbud om att Guds sigill skall fästas på Guds tjänares pannor. Den Helige Andes sigill i hjärtat skall fästas på pannorna. Gud rustar sitt folk för vad som komma skall.

I Anden kan vi höra en annan skara ropa till bergen och frimodigt vända sin blick mot Gud. Och rösten är inte fylld av fruktan utan av förtröstan.

"Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.

Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.

Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.

Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.

Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid."

Nog har vi en mäktig Gud!

O land, land, land, hör Herrens ord!

"Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.

Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind.

Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser.

Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Vad beskrivs i texten ovan? Johannes är i Anden och från den plats där han sett Guds tron beskriver han vad som han ser hända då Jesus öppnar det sjätte sigillet. Endast ett finns kvar.

Han ser hur allt skakas. Himlen försvinner och rullas ihop som en bokrulle. Alla stora och mäktiga har mist sin glädje och makten de trodde var deras egen har tagits ifrån dem.

Fikonträdet fäller sin omogna frukter och det leder våra tankar till påsktiden då fikonträdens frukter rodnar. Men nu tillåts de inte bli mogna utan faller till marken. Syndens mått är fullt.

Hur månne Johannes skulle ha beskrivit de veckor vi nu lever i om Gud skulle ha visat det för Honom? Jag vet inte. Men när  Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen omkring en halv timme. Det påminner oss om att det är tid för bön.

I det sjätte sigillet beskrivs domen och domens dag. Lyckliga är vi om vi kan sjunga: "Jag ej fruktar inför domen, då jag har min brudgums dräkt."

Jesus vill genom den syn han gav Johannes beskriva hur det är för människan att en gång ställas inför den Gud och frälsare som man förkastat.

Johannes beskrivs i Bibeln som den lärjunge Jesus älskade. Jesus är vägen, sanningen och livet. Även för de som lever i tro vill vår frälsare berätta om vad som komma skall. Gud kunde inte heller dölja för Abraham vad som skulle drabba Sodom.

Vad gjorde trons fader Abraham då han fick höra om domen över Sodom. Han gick i bön. Han hade en lång bönekamp och slutligen räddades Lot.

Himmelska gäster tog Lot vi handen och drog honom ut ur staden. "När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Bryt upp, ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”

När Lot dröjde tog männen hans hand, hans hustrus hand och hans båda döttrars händer, för Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.

När de hade fört ut dem, sade en av dem: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”

I Herren Jesus, i hans namn och blod har människan en fristad då Guds domar går över världen. Vi som fått nåden att tro får likt Abraham gå i bön till Gud.

Och Gud hör bön..

Solen som en profet, en sabbatsvila

När Lammet bröt det sjätte sigillet blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt. Ordagrant betyder det en tagelsäck, en grov svart dräkt som bars av sörjande, av profeter och botpredikanter.

Jag har med förundran betraktat solen den här veckan. Den har strålat så skönt och klart över en allt mera öde jord. Hos mig har det väckt många tankar. Jag kan inte beskriva känslan.

Men solen strålar som en bild av nåden. Som en påminnelse om att det som Gud skapat är gott. Solen strålar som en påminnelse om att än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv. För människan finns det en räddning ovanifrån, Guds enfödde son.

Skapelsen har suckat och våndats. Det har varit bränder, slagregn och orkaner. Men nu har det en tid varit så stilla. Så milt har solen gett sitt sken.

I Bibeln är 6 människans tal. Den välfärd och trygghet som människan skapat och som blivit en avgud svajar och skakar. Globalismen, det Babels torn som skulle ena och rädda människan är som bortblåst då gränserna står stängda.

På några få dagar är allt förändrat. Gud talar mäktigt men ännu nådefullt. Ännu får vi tro att sådd och skörd fortgår, om än hela jorden verkar gå in i en sabbatsvila, ett sabbatsår, men ett tomt och ensligt sådant.

Hebreerbrevets författare skriver: "När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade.

Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.

Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina.

Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.

Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars."

Herren tröstar sitt folk

Gamla testamentets evangelist Jesaja profeterar:

"Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.

Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.

En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.

Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.

Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."

Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.

Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."

Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"

Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.

Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram"

Jesajas budskap är innehållsrikt: Ett Guds barns synder är försonade. Ett Guds barn har fått dubbelt igen och får leva det nya livet i Kristus.

Som människor vill vi hålla fast vid det gamla. Vi vill inte tro att livet här på jorden är förgängligt för syndens skull. Vi vill inte tro att krafterna avtar.

Mitt i allt detta får vi gripa tag i Guds ords löften. Medan människans tid på jorden är begränsad är Guds ord evigt.

När Gud med kraftig hand drar mattan under fötterna på en hel värld får vi noggrant lyssna vad han vill säga oss.

Ja vad vill den gode Herden säga, han som vallar sin hjord och bär de små lammen i sin famn?

Förtrösta på Gud! Jesus har segrat. Om än allt vacklar så står hans fridsförbund fast.

Ske Herrens vilja

I Apostlagärningarna finner vi exempel på hur Gud förvarnar sitt folk och att de kristna inte lamslås av olika prövningar.

Läkaren Lukas skriver: "Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.  En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.

Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste."

Den samme Agabus förutsade också senare Paulus lidande i Jerusalem. Församlingen ville skydda Paulus men Paulus visste att Gud hade en uppgift för honom i Jerusalem och reste. Före sin resa tröstar Paulus församlingen.

"Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."

Paulus led liksom samtliga apostlar förutom Johannes martyrdöden för sin tjänst i Guds rike. När det femte sigillet bryts skriver Johannes inte ner vad som sker. Vi kan ana vad det handlar om eftersom Johannes såg martyrernas själar hos Gud. I sin allmakt har Gud under olika tider tillstätt att kristna varit tvungna att ge sitt liv för Evangeliets skull.

"När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"

Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."

Jag har märkt det förr och märker det även nu. När vi i bön går in för att läsa eller predika Guds ord leder Gud även de stunderna på sitt sätt. Han sätter tyngdpunkten vid andra dimensioner än vi själva kanske tänkte.

Johannes såg i Anden sigillen öppnas ur Evighetens dimension. Bibeln lär oss att mycket som sker här nere sker för att Guds goda vilja och hans frälsningsplan skall fullbordas i en av synden härjad värld.

Ännu finns det väntande och längtande människor som bär på en längtan att få frid med Gud, att få nåd till bättring.

Nu har människor tid att tänka på Evigheten. Gud har förr i vårt land tagit bort tillgången till mat. Nu tar han bort tillgången till tidsfördriv och flärd.

Du och jag som tror på Jesus är skapade för en tid som denna. Nu får vi på nya sätt gå ut med bud om liv och hopp i smärtan och nöden.

Idag frestas vi också att som kristna säga att nog blir allt bra. Nog blir allt som förr. Nog blir det bättre igen på jorden. Gud har inte gett mig något mandat att ge sådana löften.

Guds ord ger inte falsk tröst, men i ordet finns ljuvliga löften. Herren Jesus är med de sina alla dagar ända intill tidens slut.

De löftena får vi ge och vi skall lyfta fram att Jesus är med de sina. Han går vid din sida och han tröttnar inte eller blir missmodig. För dig och mig är en plats beredd vid Lammets bröllopsmåltid.

Där finns inga begränsningar hur många som får samlas. Där råder för syndens skull inget undantagstillstånd för synden finns inte där.

När sigillen öppnas vittnar Guds Ande om att den som håller ut intill änden skall bli frälst. Därför behöver vi inte misströsta.

"Herren tar och Herren giver, samme Fader han dock bliver och hans mål är blott det ena, barnets sanna väl allena."

Sju gånger Kom!

I nya testamentet finner vi befallningen kom! sju gånger och i hela Bibeln tio gånger. I Höga Visan talar Brudgummen till bruden. "Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
Se, vintern är över,
regntiden slut och förbi.
Blommorna visar sig på marken,
sångens tid har kommit
och turturduvans röst
hörs i vårt land.
Fikonträdets frukter rodnar,
vinstockarna blommar
och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!"

I Israels land lär fikonträdens omogna frukter vara ätlig redan vid påsktiden, om än fikonträden mognar till skörd först i början av juni.

När Jesus vid påsktiden var i Betania såg han ett fikonträd med gröna blad och gick för att söka frukt därifrån men fann inga. Fikonträdet som inte bar frukt åt Jesus vissnade efter hans ord ändå till roten.

Profeten Jeremia får av Herren höra budskapet om att Babel faller och är intaget. Men profetian fortsätter med ljuvliga löften:
"I de dagarna och på den tiden,
säger Herren,
ska Israels barn komma
tillsammans med Juda barn.
De ska gå under gråt
och söka Herren sin Gud.
De ska fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund
som aldrig ska glömmas.”

Men Johannes hör de tre väsendena kalla fram tre olycksbådande ryttare med ett dystert budskap. Ändå är budskapet det samma som samtliga fyra evangelister förmedlar från Jesu undervisning.

Ett Guds barn behöver inte frukta för frälsarens röst. Samme Jesus vittnar ju om att varje hårstrå är räknat och vi vet att våra livsdagar här nere är upptecknade hos Gud och att namnet för Jesu skull står skrivet i livets bok.

Men vad hör då Johannes? "Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!"

En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.

När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand.

Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada."

När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!"  Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom.

De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.

Johannes fick på förhand se vad som skulle drabba jorden och i historieböckerna ser vi att så har det också skett.

Men idag får vi fästa blicken mot Jesus och fyllas av frid och förtröstan. Vår framtid är lagd i hans händer som himlen och jorden styr.

Ett av de sju sigillen

"Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra."

När ett av sigillen bryts häver en av de sju väsendena upp sin röst och rösten låter lik åskan. Detta ena sigill är på något vis höljt i dunkel. Det sägs inte ens direkt att det skulle vara det första. Inte ens varelsen vars röst låter lik åskan beskrivs tydligt. Det sägs endast att han är en av de fyra.

De fyra varelserna hade en speciell uppgift där vid tronen. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Bibeltolkare har i den vita hästen sett en bild av evangeliets segertåg, Kristus själv, falsk lära eller antikrist. Jag vill inte spekulera eller pressa fram en tolkning.

Men ryttaren hade en båge, han blev given en segerkrans och han drog ut för att segra. Tidigare hade Johannes hört att Jesus hade segrat och därför kunde han öppna bokrullen med dess sju sigill.

I en sång sjunger vi att "segra skall hans verk på jorden." I en annan sång att i hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod. 

Inför bilden av ryttaren på den vita hästen får vi vara vid gott mod. Då vi håller fast vid Herren Jesus och den frälsning han genom sitt blod berett för oss kan vi utan fruktan fortsätta att betrakta de sju bilder som bibelns budskap målar.

När jag ibland blir ängslig brukar jag påminna mig om budskapet som öppnandet av det sjunde sigillet ger: Då får Guds tjänare profeterna, de heliga och dem som vördar Guds namn sin lön. Den som håller ut till slutet blir frälst.

Kom!

När vi betraktar de sju inseglen och Uppenbarelseboken överhuvudtaget får vi komma ihåg att det är en tröstens bok. Guds folk får genom profetians ord se in i framtiden, i enlighet med vad den Helige Ande förklarar av bokens bildspråk. Ett Guds barns livsöden här nere vilar i Guds goda händer och frälsningen vid vägens slut är i Jesu trygga händer. ”Han ger här nere vad jag behöver och frälsningen blir också över.”

Jesus talade i liknelser till folket, men för sina egna förklarade han också liknelsernas betydelse. Mitt eget förstånd räcker inte till att uttyda dessa bilder. Jag tror att Gud under olika tider uppenbarar vad han ser för gott. Det är inte meningen att vi skall ha en exakt kronologisk berättelse för jordens framtid där vi kan sitta och pricka av vad som hänt och förutspå vad som kommer som följande.

Bokens budskap är ändå att tiden är nära och att Jesus kommer både snart och plötsligt. Bibeln vittnar ändå om att Gud inte gör något innan han uppenbarar det för sina tjänare profeterna. Profeten Amos skriver: ”Blåser man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den? För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. När lejonet ryter, vem skulle då inte bli rädd? När Herren Gud talar, vem skulle då inte profetera?

Vi har alltså att göra med en hemlighet som Gud velat uppenbara för sina tjänare profeterna. Hebreerbrevets författare skriver: ” I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord.

Jag tror att allt Guds ord har en betydelse och är nyttigt att studera till lärdom, tuktan, tröst och även vägledning under svåra tider. I profeten Daniels bok bär det sista kapitlet överskriften den sista tiden. Där står det skrivet:”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den och kunskapen ska bli stor.”

När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting?” Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”

Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. Många ska bli renade och tvättade och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.

Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”

I en tid av begynnande nöd betraktar vi ett allvarligt Guds ord. Varken jag eller läsaren vet hur lång tid vi har att tjäna Gud på den här jorden. Men det vet vi att vi skall få tjäna honom i Evigheten. Det vet vi också att Jordens framtid och varje människas framtid vilar i Jesu goda händer. När det första sigillet, eller ett av sigillen bryts hör Johannes en röst som låter som åskan säga ”Kom!”

Vem kommer? Vem väntar vi på?

De sju sigillen som Jesus öppnar

Tankar den här dagen

Utgående från min förra skrivelse lämnade det i mitt sinne att Jesus går bort för att bereda rum. Hur bereder Jesus rum i himlen, eller för den nya himlen och jorden som vi enligt Guds löften ser fram emot. När Johannes blev kallad att komma dit upp för att se vad som måste ske efter detta var det märkliga saker han såg angående jorden.

Men i himlen däremot prisar man Gud som har skapat allt. Genom hans vilja kom det till och blev skapat. Paulus som också blivit uppryckt till den tredje himlen vittnar om att Gud skapat genom Jesus och till Jesus. Han hörde där ord som ingen människa kan eller får uttala.

Johannes fick se och han skulle också skriva ner vad han såg. Min tanke räcker inte riktigt till när jag förstår att Johannes såg in i Evigheten. Där tickar inte klockan sakta eller långsamt, där är tiden ingen begränsning. Alltså det finns en evighet och ur den evigheten träder Jesus på Guds befallning ännu en gång synligt fram för att skapa nya himlar och en ny jord för de rättfärdiga.

De tankar som kom i mitt sinne utgående från bibelordet den här morgonen är att Gud bereder rum också då och medan han öppnar bokrullen med de sju sigillen. På jorden måste det ske saker innan Gud skapar nya himlar och en ny jord. På jorden måste det ske saker för att skaran skulle bli fulltalig.

Om jag använder en term som vi nu mycket bra förstår. På jorden måste det för syndens skull råda undantagstillstånd för att Guds vilja skulle kunna ske. Då tänker jag att för att de utvalda skulle bevaras.

Vi tar ett annat exempel. Tänk vilken energi och vilka resurser många kyrkor de senaste åren lagt på att bereda rum för välsignelse av det som Guds ord inte tillåter.

I Israels barns lovsång på den andra sidan röda havet ingår orden: ”I din stora höghet slog du ner motståndare, du släppte lös din glödande vrede, den förtärde dem som strå. Av din näsas fnysning dämdes vatten upp, böljorna reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup”.

Gud förmår stoppa syndens framfart och han gör det också. Då Gud i nådens tid släpper lös sin vredes redskap, svärdet, pesten, svälten och de vilda djuren är det väl främst för att kalla människor till frälsning.

För ett Guds barn har Jesus burit Guds vrede över synden. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Men de som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Paulus skriver också om den här tidens lidanden: ”Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.”

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Vidare skriver Paulus:  ”Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda?

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Mitt i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Inget skapat kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Om Gud så vill och ger krafter därtill skall jag i helgen utgående från Nåden i Kristus Jesus betrakta de sju sigillen som Johannes i förtid, eller i evigheten såg Jesus öppna.

Ha en välsignad dag under Nådens sol!

Tänk att det ändå är så gott

I Kolosserbrevet läser vi: "Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom."

Allt är alltså skapat genom Jesus och till Jesus. Du vet, han som gav sitt liv för dig och mig. När vi då får nåden att hålla blicken och fokuset på honom anar vi något.

Vi får i nöden sätta tro till hans ord. "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är."

"Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har, blott några timmar och sedan, strålar en morgon."

Jag tänker: Allt förmår vi i Honom som ger oss kraft."

Han binder alla människors händer

Vi människor har ett behov av att veta, att kunna förutsäga vad som sker. Därför frestas vi lätt till att gissa, när vi vill ha svar på våra frågor.

Bibeln lämnar ofta frågan öppen. Det märker vi tydligt i Jobs bok varifrån dagens bibelord kommer. "Gud dundrar underbart med sin röst, han gör stora och ofattbara ting".

När den unge Elihu talar till Guds försvar säger han bland annat:

Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.

Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.

Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”

Han binder alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar."

Gud binder alla människors händer, så att alla lär känna hans gärningar. Alla människor, även avgudadyrkare och ateister ställs inför Guds finger och nödgas höra Guds röst.

Folkbibeln förklarar att Gud binder människornas händer med att Gud förseglar så att ingen kan arbeta.

Inför de orden kan jag inte säga annat än "O Store Gud!" I ödmjukhet får jordens folk vända sig till sin Skapare.

Vem klarar sig???

På Facebook delades igår ett "Dagens motto". Mottot var från Charles Darwin och lydde: Det är inte den starkaste individen som klarar sig utan den som anpassar sig bäst till förändringar.

Visst förstår jag tanken och ofta kan det tyckas vara så, men det är ändå falskt. Guds ord lär inte så. Aldrig med tanke på evigheten och inte heller i livet här nere gäller Darwins tes.

Vad säger då skriften? I Psaltarpsalmen läser vi:

"Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på syndares väg
och sitter bland föraktare,
utan har sin glädje
i Herrens undervisning
och begrundar hans ord
både dag och natt.

Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.

Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar
som skingras för vinden.

Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.

Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet."

Charles Darwin är ingen auktoritet för ett Guds barn. Människan spår och Gud rår. Varken människans styrka eller anpassningsförmåga står över Guds rådslut. Vi är beroende av hans välsignelse och nåd. Herrens nåd är det att det inte är ute med oss.

Rättfärdighetens segerkrans

Paulus skriver i slutet av sitt andra brev till Timoteus: "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Paulus var inte ännu framme vid målet. Hur kan han då skriva så? Tar han inte ut segern i förskott?

Har du tänkt min vän som kämpar i tron att du får segerkransen samtidigt med Paulus vid Jesu återkomst.

Vi talar om uppståndelsens härliga morgon. Vi talar om återlösningens dag. Vi ser fram emot att få förvandlas vid Basunens ljud vid Jesu återkomst.

Ingen av oss vet när och på vilket sätt den jordiska kampen tar slut. Vi behöver inte heller bekymra oss däröver.

Det är nåd att få älska Jesu återkomst. Varje morgon är vi ett steg närmare målet och segerkransen vi trosvisst ser fram emot, förlitande på att på grund av Jesu rättfärdighet blir även vi en dag krönta.

Tider och stunder har Gud inte uppenbarat för oss. Många bär vi ändå på en aning att Evighetens sabbatsmorgon inte är så långt borta.

När vi för några dagar sedan vid 6-tiden körde genom Himango hörde vi klockans klang, om än det var endast en ton som nådde in till bilen. Själv registrerade jag inte riktigt klangen då jag inte väntade mig höra den just då.

Jag såg inte heller att klockstapelns dörr stod vid öppen, då jag koncentrerade mig på att köra hemåt.

Kyrkans klockor kallade. Det var helgmålsringning på jorden.

Vi har nu idag så mycket vi får vara tacksamma för. Många onödiga eller tunga funderingar har Gud i sin allmakt avblåst.

Nu vill han handgripligen rikta vår blick mot det viktigaste. Visa oss Herre dina vägar. Ge oss krafter att redligen kämpa. Sätt du oss Herre på de platser du förberett för oss var och en.

Herre på dig väntar vi. På dig förtröstar vi..