Livgivaren

Profeten Amos talar om en tid, om dagar då Gud skall sända en hunger och en törst efter Guds ord.

"De skall driva omkring
från hav till hav
och springa hit och dit
från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det."

På den tiden skall unga kvinnor och män tyna bort av törst. På Amos tid hade varje folk gjort sig en egen gud, men de fruktade också Herren.

Men det går inte att göra så. Det slutar med förskräckelse. Livet i den tidens Samarien och i vårt land är egentligen ganska likadant. Idag har man kanske inte namn på sina avgudar, men de finns.

Människor finner inte tröst i Guds ord. Vi ser människor som tynar bort. Mitt i välfärden försvinner livsmodet och livskraften.

Det går inte att tjäna både Gud och Mammon. Om människan inte får nåd till bättring dör hon en andlig död. Avgudarna har inget liv och då livgivaren den Helige Ande går bort sjunker människan in i det eviga mörkret.

Därför uppmanar Guds ord till att söka Gud medan han låter sig finnas. Sök Honom medan han är nära.