den sången som lärarinnan lärde mig

I mina tankar har ofta kommit den psalm som min lärarinna Agneta så ofta sjöng med oss för cirka 40 år sedan. Jag tror inte att jag då riktigt förstod psalmens innebörd, men den gjorde nog ett intryck på en 10-årig pojke. Det var ett heligt allvar i orden. Där stod vi då ett tiotal småpojkar och flickor och sjöng ”Verka tills natten kommer”.

”Livet skall tas till vara”. Nog var det en självklarhet. Att dagen går så fort kunde den lilla pojken däremot inte riktigt förstå. Kallelsens verk är stort och dopets förbund förpliktar. Vad kunde det riktigt betyda?

Där stod vi i bardomens gryningsår och sjöng ”Livet helt åt Gud”. Nog var det en välsignad tid att växa upp i. Ja hastigt går livets skiften och kallelsen står kvar. ”Dröj i Guds verk och bed” sjöng vi med våra ostämda barnaröster. Fyrtio år senare känns innebörden i orden ”Vet: där du går i kallet går din Herre med.” annorlunda. Men nog är det så sant som vi sjöng.

Orden kommer till mig ” Du som gick tidigt ut, kastar ut dina redskap, tror ditt verk är slut?” Nej, vi sjöng visst något mera ännu. Orden som gjorde att håren reste sig på armarna ” Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår.”

Nog förstod jag att det fanns något evigt. En tro som går från släkte till släkte. Ett dop och en tjänst som förpliktar. Nog har vi en god Gud. Nog har vi fått leva i ett välsignat land. Livet helt åt Gud sjöng vi. Har även du fått sjunga den sången? Visst var det välsignat om än kraften ofta flytt och oket känts tungt. Men då vandraren är fri från sin börda ser han i fjärran, ett evigt gudstjänstår.

Stenen är bortrullad

"Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor."

Kvinnorna älskade sin Jesus och gick tidigt till graven. Men den uppståndne Jesus visar sig för de sina. Det gör han ännu idag. Och till de elva hade han ett budskap:

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd."

Markus sista kapitel visar på den avsikt som Gud har med sitt ord. Det går ut till frälsning, men blir samtidigt ett vittnesbörd till fördömelse för de som inte tror.

Tack Jesus för ditt ord! Tack för att vi får se den tomma graven!

"Det politiskt korrekta"

Jag lyssnade i går till undervisning från Romarbrevet 1 19-32. "Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar."

Det var ett avsnitt ur "Raamattu kannesta kanteen" som jag inte lyssnat till förr. Helsingfors kyrkliga samfällighet har specifika kriterier för till vilka missionsorganisationer man beviljar bidrag.

En av de "visa" använde nu det specifika avsnittet i sin kamp mot biblisk kristendom. Utan att ta ställning till hur man bör förhålla sig till den utpressning som "ultraliberala" grupperingar utövar inom kyrkan visar nog diskussionen vad tiden lider.

Tiden att föra ut det rena bibliska budskapet håller på att ta slut. Så var det nog ändå redan på apostlarnas tid. Guds ord har aldrig blivit väl mottaget i den här världen. Ändå har Jesus lovat att vara med de sina ända till tidens slut.

Gud finner nog kanaler för sitt ord fram till den dagen då mörkret blir så kompakt att ingen kan verka. Dagens bibelvers från min bibelapp är ett gott och styrkande budskap

Jag har inte tid!

Vi skall alla dö sade en man till mig. Jag ryckte till litet vid orden. Jag hade nog inte väntat mig just de orden. Jag ställer en litet annorlunda fråga. Har du tid att leva? Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet! Äger du livet i Jesus Kristus?

Jag har inte tid! Orden är så vanliga idag. Människor söker tid, kanske tid att förverkliga sig själv. Tid är ändå något som Gud ger dig, medan han upprätthåller den här världen och ditt hjärta slår. Tid här på jorden är något som Gud i sin nåd och godhet ger för att människan skall ha en möjlighet att söka Gud, att ta vara på Guds kallande röst.

Rövaren använde sin tid fel ända tills det ögonblicket då han såg Jesus. Han missbrukade sin tid framtill den stunden då han såg och upptäckte Guds son. Han var där bredvid honom och de orden han hörde förändrade hans liv.

Här på jorden är tiden begränsad, men på den andra sidan är det annorlunda. Där ges inte mera tid på samma sätt som här på jorden. Bibeln kallar det för evighet. Det är den tiden som vi nu närmar oss. Här på jorden har vi oftast för mycket eller för litet tid. Ingetdera känns riktigt bra.

I Evigheten finns det två olika tillstånd. Det finns faktiskt inte flera alternativ än ett tillstånd tillsammans med Gud i en evig salighet och en annan tillvaro bortvisad från Guds ansikte. Bibeln använder benämningarna himmel och helvete. Gud har inte menat helvetet för någon människa, men det blir den människans lott som förkastar Jesus.

På grund av Jesu Kristi försoningsverk står himmelens port öppen. Tron på Jesus för människan till himlen men otron leder till att människan går förlorad. Rövaren på korset var några sekunder i från att gå evigt förlorad, men Gud mötte honom med sin ofattbara nåd och godhet. Kanske du tycker att rövaren hade det för enkelt. Han behövde bara vända sig till Jesus och komma med en vädjan.

Kanske du tycker att du inte får samma möjlighet som rövaren. Du har inte Jesus strax invid dig. Men det har du. Orden som rövaren fick höra får du också både höra och läsa. Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset. Amen är ett hebreiskt ord som betyder att så är det. Amen är ett ord som förmedlar en trovärdighet och tillförlitlighet till både läsaren och lyssnaren. Amen är ett ord som förmedlar att något står orubbligt fast.

Så när Jesus i sitt ord vittnar om att det finns en plats för dig i det himmelska paradiset redan idag så lönar det sig att ta budskapet till sig. Jag tror att rövaren fylldes av glädje. Sitt dåliga liv hade han säkert åtminstone ibland sörjt över. Nu mötte han en man som strök bort allt det mörka på en gång och lyfte in honom i ett himmelskt ljus. På jorden hade han inget mera att vänta sig än en plågsam och grym död. Men hans själ var räddad för det himmelska paradiset.

Medan rövaren hänger där dör Jesus. Jesu ord styrker ännu rövarens nya sköra tro i det kompakta mörkret runt Golgata kulle. Rövaren hör Jesu ord: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande."  Och när Jesus hade sagt detta gav han upp andan. Jag vet inte vad rövaren då mera kände, men jag tror att Jesu ord styrkte honom i de kommande timmarnas kamp.

Nere på marken står en officer mitt emot den döende Jesus. När han ser att Jesus ger upp andan på ett sådant sätt, säger han: "Den mannen var verkligen Guds Son." Jesu verk för dig och mig var fullbordat. Han sonade världens synder. I förtröstan på den försoningen och med hoppet om att ännu idag få vara i Paradiset ser rövaren soldaterna komma för att krossa benen och ge den sista dödsstöten.

Rövaren känner slagen och i den sista kampen får han frid, en förunderlig frid. Ögonen brister och mörkret ger vika. Det blir ljust, förunderligt ljust. Rövaren ser ett ljus som är så mycket starkare än skenet från den rättfärdige mannen som gav honom det underbara löftet. Han sträcker sig mot ljuset och ser Jesus. Välkommen hem min son!

Rövaren ser något som du och jag ännu inte kan fatta och ta till oss. Men varje dag du får leva med Jesus här nere på jorden anar du något mera. Och en dag ser dina ögon det som inget öga ännu har sett. Du hör de orden som inget öra ännu hört. I Anden hör jag de orden, min son, min dotter, välkommen hem!

Rövaren

Likt Pilatus får rövaren möta Jesus. Tillsammans med sin olycksbroder noterar han mannen som korsfästs mitt emellan dem. Medan Pilatus mötte Jesus i maktens boning i landshövdingens residens möter rövaren Jesus på en plats där allt hopp borde vara ute.

Då Pilatus satt på domarsätet fick han ett märkligt bud från sin hustru. ”Ha inget att göra med denne rättfärdige man! Jag har i en dröm i natt lidit mycket för hans skull”. Jag vet inte hur Pilatus tolkade budskapet. Men åtminstone var han medveten om att han överlämnade en rättfärdig man till döden. Han tvättade sina händer i folkets åsyn och sade sig vara oskyldig till Jesu död.

Matteus skriver att båda rövarna som var korsfästa tillsammans med Jesus hånade honom. Matteus skriver som följande att därefter kom ett mörker som varade från den sjätte till den nionde timmen.

Där innan mörkret blir slutligt och nådens tid tar slut går det upp ett ljus för den ena rövaren. Han hänger där i dödsskuggans dal och det eviga mörkret sänker sig över honom, men världens ljus är ännu nära intill honom.

Lukas skriver ” Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde."

Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Lukas fortsätter: Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

Den ena rövaren blev frälst. Strax innan mörkret lade sig. Jesus kallade honom. Rövaren hade en kort syndabekännelse: Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Sedan vänder han sig till himmelens Gud ”Men han har inte gjort något ont.”. Han vänder blicken till den kämpande Jesus "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike."

Och han hör de ljuvliga orden, evangeliets ord "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Hör du Evighetens klockor ringa? Tidens tecken vittnar om att nådens tid går mot sitt slut. Mörkret kommer då ingen kan verka. Ännu lyser nådens sol. den varma vindpusten från Paradiset når ännu en kall och mörk jord.

En kamp mot tiden och om tiden

Det är alltid en kamp att föra ut det glada budskapet. Visst är budskapet så gott och ljuvligt att vi vill dela det med andra, ja med hela världen. Mellan varven arbetar jag med min bok. Det känns som en kamp mot tiden och en kamp om tiden.

Motståndet är hårt. Medan jag skriver de ord som jag känner att Gud ger mig och så som jag tror möter jag det ena och det andra. Ibland får jag känna all världens tvivel och sedan bereder Gud små korta himmelska stunder då jag själv får ny styrka och kraft. Ibland får jag radera och tugga vidare på budskapet. Ibland blir det också fel, i texten kan det finnas något som skymmer Kristus.

Författaren måste bli mindre och Jesus större. Inför Jesus skall ju alla knän en gång böjas. Men det är gotta att vittna om Jesus. Det är den uppgift Gud kallat mig till.

Allt medan jag skriver, studerar och funderar blir klangen från Evighetens klockor både ljuvligare och intensivare. Men vad är bättre än att få skriva om honom som kommer. Verket blir kanske inte färdigt, men vad gör det då allt redan är fullbordat. Fast tanken är hisnande. En gång, kanske snart skall jag möta honom jag skriver om.

Så har de forna arbetat, sått och planterat med en glad förväntan inför mötet med Konungen som kommer. Därför tackar jag Gud för att få skriva några små rader. Med texten får han då göra vad han vill. Det känns tryggt så..

Pilatus

Jesus kom till Pilatus. Han stod inför hans ansikte, men det ledde inte till frälsning för Pilatus. "De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." Och översteprästerna anklagade honom häftigt. Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus."

Pilatus tog inte vara på sin nådatid. Pilatus ville göra folket till viljes och han utlämnade Jesus till att gisslas och korsfästas. Jesus dog för Pilatus synder men Pilatus förkastade det och gick förlorad.

Pilatus blev senare avsatt och enligt vissa källor tog han sitt liv. När jag läste dagens ledare blev jag bedrövad. Jag blev inte arg, men förskräckt och bedrövad.

Två gånger nämns Jesu namn. En gång via ett horribelt påstående och en gång som en hänvisning till Jesu tid. Många vill dra ner Jesus i smutsen, men saknar tro till Honom. Jesus lever och han har ännu all makt i himlen och på jorden.

Den som i sin nöd och smuts vänder sig till Jesus blir inte bortvisad. Hos honom finns frälsning. Många dömer likt Pilatus Jesus till döden och går in i det eviga mörkret.

Österbottens tidning. Ni förskjuter er nådatid. Jesus verkar även i den här trakten, men ni vill endast döda honom..

Sök Jesus medan han låter sig finnas!

Livgivaren

Profeten Amos talar om en tid, om dagar då Gud skall sända en hunger och en törst efter Guds ord.

"De skall driva omkring
från hav till hav
och springa hit och dit
från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det."

På den tiden skall unga kvinnor och män tyna bort av törst. På Amos tid hade varje folk gjort sig en egen gud, men de fruktade också Herren.

Men det går inte att göra så. Det slutar med förskräckelse. Livet i den tidens Samarien och i vårt land är egentligen ganska likadant. Idag har man kanske inte namn på sina avgudar, men de finns.

Människor finner inte tröst i Guds ord. Vi ser människor som tynar bort. Mitt i välfärden försvinner livsmodet och livskraften.

Det går inte att tjäna både Gud och Mammon. Om människan inte får nåd till bättring dör hon en andlig död. Avgudarna har inget liv och då livgivaren den Helige Ande går bort sjunker människan in i det eviga mörkret.

Därför uppmanar Guds ord till att söka Gud medan han låter sig finnas. Sök Honom medan han är nära.

En plats beredd av Jesus

Ibland får ett Guds barn hemlängtan. Då bleknar allt det jordiska. Då svingar sig själen upp mot den himmelska härligheten. Själen njuter av saligheten och vandringsmannen samlar krafter för den fortsatta vandringen.

Ikväll tog jag mig tid att en stund lyssna till himlamusik, till hemlandssånger. Då förklaras det att det som Jesus berett, det är underbart. Det kan inte beskrivas med ord för orden räcker inte till.

Vi får se fram emot något som Jesus berett. Han själv visar det härliga och underbara. Tillsammans med honom får vi känna värmen, klarheten och friden.

Redan nu ger han oss stunder, korta stunder med försmak av det som han berett. Inom oss kan vi känna hur allt är så nära. Jesus bereder något underbart för sina vänner, de som han älskar och kallar.

Tänk vad ljuvlig platsen som Jesus berett måste vara..

En längre tid av vakande

"Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?" Orden är riktade till Petrus. Jesus hade bett lärjungarna vaka medan han bad i Getsemane.

Petrus, Jakob och Johannes förmådde inte vaka med Jesus i hans kamp i Getsemane. Strax före hade han uppmanat dem att vaka inför hans återkomst.

Men uppmaningen står fast. Under långa tider av avkristning, förföljelse, nöd och i tider av välfärd. I föregående kapitel gav Jesus en liknelse: "Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen."

Jesus lämnade den här jorden efter fullgjort verk. Han lämnade jorden då synden var försonad och han hade uppstått till vår rättfärdighet. Är det inte månne i detta tillstånd som Jesus uppmanar oss att förbliva? Att hålla fast vid det han givit. Att leva i syndernas förlåtelse, i väntan på hans återkomst.

Portvakten skulle vara vaksam. Inget som kunde skada husets invånare fick ske. Inne i huset hade alla sin uppgift. Det gällde att verka tills natten kom. Jesus visste nog att människan behöver sova om natten.

Det är gott att vila medan själen hör den gyllene staden sång.

"Redan i min själ hörs bruset
av den höga stadens sång.
Redan ser min ande ljuset
som mig lyser hem en gång.
Stilla blandar sig min stämma,
o ni saliga, med er.
Snart, min Jesus, är jag hemma.
Pris ske dig som segern ger!

I väntans tider

"Jesus, kom och lär mig vaka,
giv din bild inom mig liv
lär mig lida och försaka
och mitt ljus i natten bliv.
Dröj ej länge, gör mig värdig
att dig följa, när du vill,
för att alltid vara när dig
och dig evigt höra till."

Psalmförfattaren uttrycker det så väl vad som menas med att vaka. "Giv din bild inom mig liv". Vi fyller så lätt vårt liv med andra bilder. Men endast i Jesus är vi värdiga. Då vi lever vårt liv i förtröstan på honom är vi färdiga för förvandlingen vid hans ankomst.

I den andra läsningen för dagen från Hesekiels bok ser profeten syner från Gud uppe på berget i Israels land."Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig. Han sade till mig: "Du människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt."

Platsen för Jesu fötter och platsen för Guds tron. Är det inte i evangeliet vi hör och känner hans fotsteg. Och han vill bo hos den som har en ödmjuk ande och ett förkrossat hjärta 

"Herren är nära dem

som har ett förkrossat hjärta

och frälsar dem

som har en bedrövad ande."

Ett budskap till alla

"Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!" Dagens bibelläsning är från Markus 13. Jesus sitter på Oljeberget och talar till fyra av sina lärjungar. "Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom.

Jesus riktar inte orden endast till de fyra utan även jag får vara med i skaran. "Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne."

Han talar om fikonträdet vars blad redan har spruckit ut. Han talar om egendomsfolket som redan hade återfått sitt land då jag föddes. Således vet jag att sommaren är nära.

"När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren." Jag vet alltså att han står vid dörren. Och jag får bjuda in honom. Han kommer till mig genom sitt ord. Och ordet säger Vaka!

Han talar om en tid av nöd och efter den tiden kommer en sömnaktig tid då alla behöver vaka. Det finns alltså fiender som vill beröva tron och tilliten till Jesus som står utanför dörren.

"Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"

Vi får byta synden mot nåd. Vi får göra upp med synden och leva i nåden. Då känns det gott att Jesus kommer. Då kan vi glädjas över att höra hans fotsteg.

Blott några timmar

"Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har, blott några timmar och sedan strålar en morgon klar". De orden gladde mig under familjemässan på stormötet.

"Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Med de orden välkomnade en av de två unga männen nattvardsgästerna. Ja vid altaret tjänstgjorde två unga män.

I Israel regerade på 800-talet före Kristus en kung som hette Ahab. "Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom."

"När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit etthundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och givit dem mat och dryck."

Profeten Elia som var på flykt för sitt liv undan Isebel fick från Gud höra tröstens ord "Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."

Isebels Ande är verksam idag. Men finns det gudfruktiga män och kvinnor likt Obadja? Jag tror så. Finns det ännu sjutusen män och kvinnor som inte böjt knä för Baal och givit honom hälsningskyss? Jag tror så.

Astarte var sidoniernas gudinna. Astarte var den kvinnliga fruktbarhets- och modergudinnan. I brevet till församlingen i Tyratira säger Herren Jesus "Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer."

Men Jesus fortsätter: Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.

"Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna." Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar. Om än Isebels ande idag är rådande i många kyrkor lever Israels Gud.

Vandring genom bibeln

Ibland möter vi bibelord som är dolda, men som ändå talar till oss. När vi läser hela sammanhanget kan vi kanske förstå och ana vad Gud menar. Ibland får vi slutligen lyfta på hatten och gå vidare.

Jag är övertygad om att ingen vers som finns i Bibeln är där av en slump. Gud har en mening med varje ord och vers och bibelbok.

"Bättre slutet på en sak än dess början. Bättre tålmodig än högmodig" Orden är från Predikaren som troligen skrevs av Salomo. Han hade fått vishet av Gud men blev bedragen.

"När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit."

"Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar"

Salomo avföll från Gud. Herren Gud har velat få med en slagen mans tankar i Bibeln. En slagen mans tankar som ändå upphöjer Gud.

Men Guds ord säger: Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Ammons barn

Den Ammonitiske tjänstemannen Tobia var en man som inte ville Israel väl. Stamfader för ammoniterna var Ben-Ammi. Han var son till den yngre av Lots döttrar. Ben-Ammi var alltså en man som var född i grov synd.

Men Gud som är en nådig Gud ville ändå Ammoniterna väl. Gud tillät inte Israels barn att gå i strid med Ammoniterna under ökenvandringen. "ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn."

Gud är en ordningens Gud som sätter gränser för land och folk. Åt Esaus barn hade han gett Seirs bergsbygd. Men Edomiterna och Ammoniterna stod ändå emot Guds barn. Det var de som lejde Bileam för att förbanna Israel.

Israel var ofta i strid med Ammoniterna. Jefta var en av Israels hjältar som räddade Israels barn i striden mot Ammoniterna. Milkom var ammoniternas avskyvärde avgud.

För övrigt är Tobia den siste ammoniten som nämns i Bibeln. I Daniels bok i det 11 kapitlet finns en intressant profetia som också berör Ammons barn.

"Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta.

Han skall rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem. Han skall också dra in i 'det härliga landet', och många länder skall falla, men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar.

Ja, han skall sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten skall inte slippa undan. Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom. Då skall han få höra rykten från öster och norr som förskräcker honom, och han skall dra ut i stort raseri för att förstöra och förgöra många.

Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom."

Judehat

"När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade judarna och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? Skall de en dag få arbetet färdigt?

Sanballat var en horonit. Bibeln talar inte på andra ställen om denna släkt. Kanske de var från Bet-Horon? Men Sanballat drevs av ett starkt hat mot Guds folk.

Sanballat verkade tillsammans med den ammonitiske tjänstemannen Tobia. Kan det vara så att Sanballat var en hore? Horeerna var ett folk som blev slaget av Kedorlaomer på deras berg Seir.

Horeerna, Seirs söner var stamfurstar i Edoms land. Esau eller Edom som han också kallas bosatte sig i Seirs bergsbygd där horeerna tidigare bott.

" I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade givit dem till besittning."

Om horeerna sägs det inte mera i Bibeln men Edomiterna Esaus barn föraktade Guds barn. Bland annat Herodes var en edomit.

Beit-Horon som motsvarar det bibliska Bet-Horon ligger på Västbanken norr om Jerusalem. Om jag förstår det rätt ligger även Seirs bergsbygd där.

Sanballat var en man som fyllde sitt liv med hat mot Guds folk. Hat blir för många en drivkraft. Det ser vi så ofta även i våra dagar.

Sanballat gillrade fällor för Nehemja men han genomskådade dem. Nehemja blev bevarad genom att han höll sig till Guds ord. Genom att förlita sig på Guds ord blir en kristen ännu idag bevarad från mycket. Guds fiender, de som i sitt hjärta avvikit från Guds ord talar också öppet mot Guds ord.

Den rike ynglingen och Bartimeus

Både ynglingen och Bartimeus skyndade sig fram till Jesus. Ynglingen frågade vad han skulle göra för att bli frälst medan Bartimeus ropade "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"

Bartimeus verkade känna igen Jesus som den utlovade Messias medan ynglingen trodde sig kunna uppfylla lagen. Ynglingen var andligt blind medan Bartimeus var lekamligt blind.

Jesus fick kärlek till den rike ynglingen men kärleken fann inget gensvar och han gick bort från Jesus. Men när Bartimeus får höra "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig." kastade han sin mantel, sprang upp och kom fram till Jesus.

Jesus frågar den blinde vad han ville att Jesus skulle göra för honom. Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" Och den blinde får höra:  "Gå, din tro har frälst dig.

Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen. Rabbuni betyder lärare. Med de orden tilltalade även Maria från Magdala Jesus då hon kände igen hans röst utanför den tomma graven.

Lina Sandell skriver:

Jag behöver dig, o Jesu, ty jag har blott synd i mig;
Hjärtat är så mörkt och öde, är så kallt och dött i sig.
I ditt dyra blod allena kan det bliva rent och gott.
I den källan vill jag bada, i den enda källan blott.

Jag behöver dig, o Jesu, ty jag är så blind, så blind,
Hittar ej den rätta vägen - irrar kring, likt jagad hind;
Jag behöver, att du leder mig uti din sannings ljus,
Eljest hinner jag dock aldrig, aldrig till min Faders hus.

"Vem kan då bli frälst?"

I dagens bibelläsning från Markus 10 möter vi den rika ynglingen som sprang fram till Jesus och frågar: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?"

Jesus såg att någonting var fel hos den unge mannen som sade sig ha hållit buden sedan sin ungdom.

"Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket."

"Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar:

"Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" 
Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem:

"Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Mycket förskräckta säger lärjungarna:"Vem kan då bli frälst?"

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.

Den unga mannen hade frågat vad han skall göra. Han hade fått ett svar som gjorde honom bedrövad. Ett svar som fick honom att gå bort från Jesus.

Hans många ägodelar hindrade honom att följa Jesus. Har jag något som hindrar mig att följa Jesus? Skatten i himlen, att få komma in i Guds rike - Det egna är ett hinder.

Berättelsen fortsätter och lärjungarna har ännu mycket att lära sig men slutet på kapitlet är ljuvligt: En blind stackare får höra att Jesus kallar på honom. Då blev det fart i den blinde och strax var han framme vid Jesus som frågar vad han vill att Jesus skall göra honom:

"Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

Gör så att jag kan se Jesus! Låt mig få följa Jesus!

Guds trofasthet och nåd - ännu idag

Gud hör en syndares bön. När en syndare vänder sig till Himmelens Gud och ber om nåd har Gud lovat att höra. Sedan världens grund blev lagt finns det ett rike berett för syndare som omvänder sig. Gud lät det gå bra för Nehemja och med brev från Konungen beger han sig iväg mot Jerusalem. "Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda.

Han var medveten om att han kommer att möta fiender på resan till Jerusalem. Och mycket riktigt, snart visar sig två personer som tog mycket illa vid sig över att en person nu hade kommit som ville Israels barn väl. Och när han inleder arbetet i Jerusalem visar sig den tredje.

”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" Men Nehemja var utrustad för sin uppgift av himmelens Gud och hade konungens brev med sig och låter sig inte nedslås och förskräckas:

Då svarade jag dem: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit." Med den frimodighet som Gud rustat honom med sätter han Guds fiender på plats.

Likt Nehemja får vi ännu idag tjäna en mäktig Gud. Med Jesu ord, med hans namn i hjärtat, renade i hans blod är vi rustade för striden, den strid som ytterst är hans och som går mot en slutlig och härlig seger.

Tre mäktiga fiender På Nehemjas tid såväl som idag

Guds barn har tre mäktiga fiender. Köttet (den egna av synden fördärvade viljan), djävulen och världen. Men Jesus har besegrat och övervunnit dem alla. 

Profeten Nehemja fick höra hur det var ställt med sina bröder och systrar. När Nehemja hörde det satte han sig ner. Han grät. Han sörjde i flera dagar, han fastade och bad inför Himmelens Gud. Nehemjas bön är innehållsrik och jag tror vi gör gott om vi betraktar den noga:

Jag sade: "O, Herre, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud.

Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig.

Också jag och min faders hus har syndat.

Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.

Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken.

Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att mitt namn skall bo där.

De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man."

Magogs land

Jag har svårt att förstå texten i farmors bibel. Men där finns Rosh med. I folkbibeln 2015 är Rosh inte nämnd, men nog i fb 98. I textförklaringen i farmors bibel hänvisas det angående Rosh till Taurus bergen i Armenien. Rosh betyder huvud.

Enligt Josefus låg Magogs land norr om svarta havet eller i Ukraina. Enligt assyriska källor härskade en kung Gugu i Lydien i västra Turkiet på 600-talet före Kristus. Profeten Hesekiel verkade i Babel från 593 till 571 före Kristus.

”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Meshek och Tubal, och profetera mot honom och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Meshek och Tubal. Jag ska föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här."

Meshek och Tubal var riken i östra delen av nuvarande Turkiet. Hotet mot Israel har alltid kommit norrifrån. Erdogans hemstad är Istanbul i västra Turkiet.

Många tankar kommer när jag läser farmors bibel. Det viktigaste är nog att där står skrivet att Gog går under och Gud segrar..

Farmors bibel

Pappa berättade då vi på eftermiddagen satt vid köksbordet "i farmors bibel finns det en del textförklaringar". Efter en stund sökte vi sedan tillsammans med mor och far efter den heliga skriften och vi fann den.

Farmor fick den då hon gifte sig med farfar. Farmor var lärarinna och söndagsskollärare. Farmor gick hem till Gud innan jag föddes. Försiktigt bläddrar jag i boken. Där mellan bladen finns också torkade fyrklöver. För 40 år sedan satte jag något dit. En del kanske är plockade av tidigare generationer.

Minnena kommer fram. Minnen av soliga söndagsförmiddagar då vi före bönhuset låg i gräset och sökte fyrklöver. Nog var vi lyckliga då vi hittade några. Men vi ägde en ännu större lycka, rättfärdiga föräldrar och förfäder. Vi fick höra om Jesus och vi öppnade Bibeln och satte våra fyrklöver i förvar. Det var så spännande att öppna låset av metall. Boken var en bok som vi behandlade med vördnad.

Farmor vilar hos Gud. Vi träffades aldrig på den här jorden. Evighetens klockor ringer sakta. I fjärran ser jag gröna ängar. Fält med fyrklöver och blommor. Det är frid, helgdagsfrid. Livets bok har öppnats och vi har gått in det rike som stått berett.

Tack Jesus, tack farmor från Kronoby, tack gode Gud!

Guds tid

Vi människor har ofta problem med tidsbegreppet. Ofta säger vi att vi inte har tid och så finns det tillfällen då tiden blir för lång.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. En annan översättning är: Genom förstlingen (Kristus) skapade Gud himmel och jord.

Nu på morgonen låg jag och funderade över tidsbegreppet. Gud väljer då att svara via sitt ord, som han så ofta gör. I Kristus, han som var, är och kommer. Han som är den samma igår, idag och i evighet, genom Honom skapade Gud himmel och jord.

När jag lever i Kristus är tiden inte något problem. Då är det alltid den behagliga tiden. Djävulen däremot vill få oss att missbruka tiden. Han säger att det är för sent eller för tidigt.

När lärjungarna före himmelsfärden frågar av Jesus om det nu är tiden då han skall återupprätta Israel svarar han: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt."

Men han gav ändå lärjungarna ett svar:
Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

I Kristus kan vi alltså använda tiden rätt. Och aposteln säger: "När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör."

För mig blir det nu tid att börja arbeta..

Hesekiel 36

Hesekiel 36 är ett innehållsrikt kapitel där rubriken är Israels återupprättelse. Vi får alltid påminna oss om att Guds ord är sanning och det är sant som det står skrivet. Gud talar om hur han skall upprätta Israel och det gör han i Jesus Kristus som dör på Golgata kulle, mitt i Israel, mitt i världens och bibelns centrum.

Hesekiel uppmanas att profetera för bergen i det heliga landet. "därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herren Guds ord! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de andra folken runt omkring."

I alla tider ända sen löftet om Kaanans land gavs till patriarkerns har folken runtomkring längtat efter att få sluka löfteslandet. Nog ser vi ännu idag att det samma ännu gäller både det andliga och det naturliga Israel.

I Hesekiel 36 finns dyrbara löften till vi som av Guds nåd får höra till det andliga Israel. Jag tror att jag inte kommer att sätta mina fötter i det naturliga Israel och kanske därför fängslar det mig så mycket vad Guds ord säger om det landet och det är mycket.

Det som sker i Landet förklarar klangen i Evighetens klockor. "Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de ska snart komma tillbaka" Israels folk fick komma tillbaka och de levde i landet när Betlehems stjärna gick upp. De levde i landet då solen miste sitt sken över Golgata kulle. De levde i det land där graven blev tom och den uppståndne frälsaren steg upp till himmelen.

De levde i landet då Titus härar omringade Jerusalem. Gud öppnade den belägrade staden genom ett under och de kristna judar som levde i staden fick genom ett under en fri utgång ur den stad som ödelades.

Det naturliga Israels spreds över hela jorden. De vittnade inte där om frälsaren för de kände honom inte. 'Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: ’Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’

Men Gud som visar sin godhet och kärlek i Kristus Jesus överger aldrig sina löften om än folket är trolöst. "För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. Jag ska stänka rent vatten på er så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud."

Gud talar om dig och mig. Han talar om både det andliga och naturliga Israel. "Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla era missgärningar, då ska jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna ska byggas upp. Det ödelagda landet ska åter bli brukat i stället för att ligga som en ödemark inför alla som går förbi. Då ska man säga: Det landet som var ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var ödelagda, skövlade och förstörda är nu bebodda och befästa. Då ska folken som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag ska göra det.

När vi ser att löftena fullbordas får vi prisa Gud.

Gudsstaden

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem."

Efter att Gog och de folk som var allierade med honom hade blivit slagna av Herren Gud i Israels land ser profeten Hesekiel den kommande Gudsstaden. Är det samma stad som Hesekiel och Johannes ser?

Johannes ser bruden Lammets hustru. Jesus talar i liknelsen om de tio jungfrurna om bröllopsfesten. "Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

De som inte var kända av Jesus fastän de hade fått kallelsen fick inte vara med på bröllopsfesten. Dagen och timmen hade kommit och många i brudeskaran var inte redo. Tragedin är ofantlig och ofattbar.

I slutet av hedningarnas tider råder en stor förvillelse. Hälften av de kristna är inte redo. Församlingens uppgift har blivit oklar. Man sysslar med allt annat än att föra ut det glada budskapet och då faller man in i en dödlig sömn.

Uppenbarelseboken och slutdelen av Hesekiels bok har samma budskap. Jag tror att det finns en skillnad. Hesekiel var en präst i förskingringen och Johannes en apostel förvisad bort för vittnesbördets skull. Slutdelen av Hesekiels bok är mycket tydlig och fokus verkar vara på egendomsfolkets räddning vid tidens slut.

Johannes ser vad som sker sedan Jesus tagit emot bokrullen ur Guds hand. Hans egna, det judiska folket hade inte tagit emot honom, men vid tidens slut skall resten av Israels hus bli frälst.

Jag skriver om något som delvis ännu är  fördolt men som visar vad tiden lider. För mig vittnar det om att tiden är kort, mycket kort.

Men uppgiften för Guds församling är både trygg och klar. "Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Liv i rymden

Människan har sökt och söker liv i rymden. Istället för att söka det eviga livet i Jesus Kristus söker människor liv i rymden. Bibeln vittnar om att Jesus satt en evighetslängtan i människan. Bibeln talar faktiskt också om ett liv rymden idag, men då i en dyster ton. "Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna."

Men Bibeln talar jublande om ett kommande liv i rymden. "När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.

Det finns en ljuvlig framtidsvision i Guds ord. Den är så annorlunda och så ljus jämfört med klimatismens dystra framtidsskenarier. Det finns en värld osynlig för våra jordiska ögon. Vi kallar det för himlen. Där vilar de i Herren Jesus döda i väntan på uppståndelsens morgon.

På den yttersta dagen sker en fullständig förvandling då Gud skapar en ny kropp åt alla som dött i tro på Guds löften och frälsningen i Jesus Guds son. Om du den dagen lever i tro på honom så förvandlas du och får en ny kropp utan att behöva möta döden.

Det finns alltså liv osynligt för den jordiska människan. Men det är lika säkert och reellt som att du nu andas. Gud lovar det i sitt ord och han har det i beredskap för sina barn. Det ingår i hans goda vilja då han skapade människor för att bo på jorden.

Livets bok

I Guds ord möter vi benämningen "livets bok". Aposteln Paulus skriver om sina medarbetare som har sina namn skrivna i Livets bok. Paulus ger det vittnesbördet om sina vänner att de äger det eviga livet genom tron på en levande Jesus.

Jesus själv presenterar sig för Aposteln Johannes: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet." Jesus är den som kan befria och befriar människan från döden och helvetet.

Jesus säger i sitt ord "Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om." Livet med Jesus är ett liv i en annan riktning. Kursen ändras dagligen och riktningen är alltid bort från synd, död och helvete.

Livet i tro på Jesus är livets väg, en väg som leder till seger. "Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar."

Johannes får se och höra om ett liv som är alternativt, det är inte "mainstream" på jorden. En Jesu efterföljare lever ändå det liv som Gud tänkt för människan alltifrån världens skapelse.  Den som följer Jesus i tro på Guds ord har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.

Slutligen vid tidens slut då det eviga livet fortsätter i en annan värld öppnas livets bok. Då får Jesu vänner, Jesu efterföljare gå in det fullkomliga. Då framgår det också att boken är Jesu egen bok. Han skriver in namnet i Livets bok.

Jesu efterföljare, din glädje och fröjd är att ditt namn är skrivet i Livets bok.

Jesus, min Jesus

I många andliga sånger möter vi orden "Jesus min Jesus". Sångförfattarna fäster uppmärksamheten vid den personliga relationen mellan frälsaren och den återlösta människan.

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

"Lilla Bibeln" innehåll så mycket, ja allt. Den visar på Guds kärlek till sina skapade barn. Gud utgav Jesus sin älskade son, för att dö en försoningsdöd i ditt och mitt ställe. Därför, på grund av Jesu fullkomliga verk har varje människa rätt att ta försoningens budskap personligt. Det gäller mig!

Därför behöver jag inte gå förlorad. För Jesu skull har jag ett evigt liv. Jesus, min Jesus, de orden får jag ta till mig. Budskapet förändrar allt. Den som lever i den tron äger alltid ett hopp, ett evigt hopp.

När du och jag får leva i denna tro, som vilar på Guds ord och hans löften blir klangen från Evighetens klockor skön. Då fylls varje dag med livsmod, hopp och förväntan.

Vad mera kan en människa behöva och förvänta sig. Livet med Jesus, i tro på Jesus är livets mening. För detta blev du skapad av Gud. När Guds Helige Ande fött denna tro i ditt hjärta är livet som människa en sällsam gåva.

Livgivaren

"Låt därför inte det goda ni fått bli smädat. Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor."

Bibeln är full av löften om den Helige Ande. Han förnyar och ger liv. "Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

Den Helige Ande visar på ett helgat liv som en Jesu efterföljare. "I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris."

Det finns mycket skrivet om den Helige Ande. Han är en verklighet i den kristnes liv. Livet i honom är ett förändrat liv.

Min sång skall bli om Jesus

Karakvällens tema är "mannens sexuella renhet". Som inledning stämmer 250 - 300 unga män in i sången "Min sång skall bli om Jesus".

Kunde man ha valt en mera passande inledningssång? Nej, jag tror inte det! Bilden av skaran av unga män som sjunger om Jesus, den enda tröst jag vet är verkligen stark.

Jesus som kröner mina dagar med nåd och trofasthet. Sången om Jesus i klar och mulen tid. På väggen visas Jesu ord "Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta."

Då blir orden "nåd och trofasthet" en realitet. Det är något så vackert att se unga män samlas runt ett sådant tema i en mörk och dyster tid. "Min sång skall bli om Jesus som förlossat min själ ur dödens band."

Nej, berättelserna och vittnesbörden är inte vackra för syndafallet är en realitet. Men sången är vacker och hoppfull. 250 -300 män får för Jesu skull en dag stå jublande och salig inför honom.

För Adams fallna barn är det en välsignad kväll. För Jesu skull är inget omöjligt. Någonting blir så annorlunda då Jesus plötsligt kommer med på en karakväll.

Han behövs där. Han har ett budskap där. Han förvandlar män där. Att han är med där blir till välsignelse för en hel nejd. I lustgården var han delaktig i orden "det är inte gott för mannen att vara ensam."

Han gav själv ramarna för ett välsignat liv för de män han skapat och skapar. I en livslång relation. Välsignade och sammanförda av Gud. En man och en kvinna. Hans skapelseordning är god. Skulle inte han veta som skapat både mannen och kvinnan.

"Min sång skall bli om Jesus som löst mig med sitt blod". Skön stiger sången upp mot höjden, sången med hopp för livet och evigheten..

Den Helige Andes gåva

I helgens predikningar, de som jag hörde fästes uppmärksamheten vid Guds Ord. När vardagen kommer emot står ordet lika fast om än vi inte alltid känner det.

Både frälsningen och frälsningsvissheten vilar på Guds ord. Profeten Jesaja skriver:

"Även om bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så ska min nåd inte vika från dig
eller mitt fridsförbund vackla,
säger Herren din förbarmare."

Vi möter händelser och situationer där tron prövas. De kraftiga känslorna av Guds närvaro, av hans godhet och nåd kan vara borta.

Den Helige Andes gåva är i regel bunden vid ordet och speciellt ordet om Herren Jesus. "Den som längtar efter Andens närhet skall därför tillbringa mycket tid runt ordet." Det rådet gavs i en andakt jag lyssnade på under hemvägen från arbetet.

Ordet är det sakrament som vi ständigt har tillgång till. Aldrig förr har ordet varit så nära som idag. Det finns i vår telefon. Och det har samma kraft när vi läser det därifrån som ur den tjocka familjebibeln.

När vi umgås mycket med ordet fastnar det också i vårt minne. Känslorna varierar men ordet står fast. Ja även om höjderna eller bergen vacklar står Gud bakom sitt ord.

Således är det även idag en glädjens och frälsningen dag.

En vacker syn

En söndag satt jag i bönehuset. Längst framme finns ett fönster som räcker uppifrån taket ända ner. Där finns persienner som delvis täcker fönstret men ett visst ljus tränger igenom.

I mina tankar kom den yttersta domen för jag läste ur Bibeln som jag höll i min hand. Strax efter dagens text står det skrivet "Min själ förtärs av ständig längtan efter dina domar."

Och i bibelordet såg jag genom fönstret där framme i en bild den stora vita tronen och honom som satt på den. "För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem."

Och jag betraktar skaran av stora och små på den högra sidan under tronen. Då ser jag att från tronen sett reser sig ett tomt kors mellan honom som sitter på tronen och de små och stora där på den högra sidan.

Men på den vänstra sidan finns inget kors. Där står en skara som föraktat och förskjutit korset. Där finns inget som skyler dem från blicken från honom som sitter på tronen.  Och de måste ropa till bergen som inte mera finns: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen."

"Herre, ditt kors låt för mitt öga stå,
när genom dödens dal jag sist skall gå.
Skuggorna flyr för ljuset ifrån dig.
I liv och död, o Jesus, bliv hos mig."

Han som sitter på tronen gav sitt liv som lösen för sina barn. Vid domen står korset där som ett mäktigt skydd. Det står där tomt som en symbol för hans kärlek och trofasthet.

Där vid det tomma korset finns din och min trygghet. Det blir till en segerns och livets symbol. Ett skyddande tecken då Evighetens klockor ringer. Gud är god. Tänk hur han ordnat allt. Vi får se, betrakta och förundras och ropa "O Store Gud"

En förberedelse för skribenten och läsaren

Då söndagsskolbarnen samlas vid altaret i kyrkan för att gemensamt gå till söndagsskolan i sakristian lyfter tanken. Då vi svängde in till kyrkogården kallade klockorna till Gudstjänst. Då vi suttit en stund i kyrkbänken ringde de en andra gång. Snart skall de ringa en tredje gång och klangen tonar ut i den långa Evigheten.

Jag står vid tronen. Jesus har kommit i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar och satt sig på din härlighets tron. Alla folk samlas inför honom och jag är en i den stora skaran.

Och inför Jesu ord skiljs folken åt och samlas i skaror på varsin sida om tronen. Du är också där. Nu bär Jesus en krona och de två grupperna är slutligen på sin "rätta" plats beroende på sin inställning till Jesus.

Jesus har två helt olika budskap och hans majestätiska stämma klingar i himlarymden. Jag lyssnar andäktigt. Stämman är så varm och Jesu blick når mig.

"Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse." Glädjen jag känner vid orden är obeskrivlig. Jag står mitt i en jublande skara. En skara som nu fylls av obeskrivlig, himmelsk glädje.

Tack Jesus, Tack Jesus! Vi lyssnar till Konungens ord: "För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig."

Nu ryms inte jublet mera ens i den nya förhärliga kroppen. Tack Jesus, Tack Jesus! Du friköpte mig. Du uppfyllde lagen i mitt ställe. Du förde mig hem! Och sången om en oändlig nåd, godhet och trofasthet ljuder evigt till Guds och Jesu ära.

Och så är jag åter på jorden men känner och erfar att inget kan skilja mig från Jesu kärlek. Förundrat lyssnar jag till klockringningen medan vi går ut ur kyrkan.

Bibelns världsbild

Den bild som Bibeln ger av världens tillstånd är sann och realistisk. I folkbibelns bibelläsning har Hesekiels bok ingått en tid. Där finns många tuffa avsnitt. Vi som får leva under Guds yttre och inre välsignelse har ibland svårt att ta det tunga budskapet till oss.

Vi får komma ihåg att tacka Gud för hans beskydd, hand godhet och hans välsignelse. Däremot blir världen hård och grym där den fallna människan tillåts regera och synden bryter ner.

Hesekiel som lever vid Babels floder där harpan är upphängd i pilträden skriver ändå troget ner det budskap Gud ger. Ondskan får en gång sitt slut. Blicken riktad framåt mot den dag då Babylon faller: I Hesekiels bok talas det om Tyrus och kungen av Tyrus.

Herrens ord kom till mig:
”Människobarn, säg till fursten i Tyrus:
Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa
och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.

Se, du menar dig vara visare
än Daniel,
ingen hemlighet är dold för dig.
Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat
i dina förrådshus.

Genom stor visdom med vilken
du drev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta
blivit högmodigt
för din rikedoms skull.

Därför säger Herren Gud så:
Eftersom du menar
att dina tankar är Guds tankar,
se, därför ska jag låta främlingar
komma mot dig,
de grymmaste folk.
De ska dra sina svärd
mot din visdoms skönhet
och orena din glans.

De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död
mitt ute i havet.
Ska du då säga till
den som dräper dig:
’Jag är en gud’,
du som är en människa
och inte en gud,
i händerna på den
som genomborrar dig?

Du ska dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
För jag har talat,
säger Herren Gud.”

Herrens ord kom till mig: ”Män­niskobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren Gud:
Du var en mönsterbild
av fullkomlighet,
full av visdom
och fullkomlig i skönhet.

Du var i Eden, Guds lustgård,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, granat och smaragd.
Med guld var dina tamburiner
och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.

Du var en smord,
beskyddande kerub,
och jag hade satt dig
på Guds heliga berg.
Där gick du omkring
bland gnistrande stenar.

Du var fullkomlig
på alla dina vägar
från den dag då du skapades
till dess att orättfärdighet
blev funnen hos dig.

Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort
från Guds berg
och förgjorde dig,
du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.

Eftersom ditt hjärta var högmodigt
på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom
på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar
till att beskådas.

Genom dina många missgärningar
och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du ska inte mer finnas till.”
- -
Ormens huvud är krossat. En dag får han inte mera ljuga, slakta, förstöra och förföra.

Din tro har frälst dig

I Bibeln berättas det om on kvinna som varit sjuk i tolv år. Hon hade besökt många läkare och alla pengar var slut. Och hon blev bara sämre och sämre.

Men hon hade hört talas om Jesus. Hon hade blivit nyfiken och hon hade fått en tro att hos Jesus finns det hjälp för henne. Hon vågade inte komma offentligt till Jesus

Men hon sökte sig till en plats där Jesus var. Där rörde hon i smyg vid hans mantel och genast blev hon frisk. Den tro på Jesus som Gud givit henne blev till hennes räddning.

Jesus ville också ge henne en personlig kontakt till honom. Kvinnan hade tänkt:  "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." Jesus började söka kvinnan i folkhopen och han finner henne.

"Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

Nu kunde kvinnan gå i frid. Hon hade rört vid Jesus. Hon hade blivit frisk. Hon hade sett Jesus och hört hans tilltal. Hon hade fått frid, en gudomlig frid.

Guds ord vittnar om att tro på Jesus frälser.

Guds allmakt

Det blir ett bibelstudietillfälle på onsdag med temat "Den ondes makt och Guds allmakt". Brodern har satt rubriken så väl. Gud har all makt.

Ändå plågar den onde ett Guds barn. Han gör så ofta oss modlösa. Den räven är nog en fuling. Han lurade Petrus så att Jesus strängt måste tillrättavisa honom.

"Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." Rakt på sak talade han om detta.
Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig, Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."

Petrus hade människotankar. Guds tankar är så mycket högre. Som en fortsättning på sin stränga tillrättavisning av Petrus säger Jesus:

"Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."

Det handlar om själars frälsning. Den onde är generös med att ge gåvor som är till skada för själens frälsning.

Ja den onde vill få oss att skämmas för Jesus och hans ord. Det är ju huvudlöst att en kristen skulle kunna skämmas för Jesus och hans ord.

Jag är en av de huvudlösa som den onde ofta gör modlös. Då är det så gott att bli påmind om Guds allmakt. Jesus har segrat. I hans seger har vi mod.

Förberedelser på jorden

"Men dit får ej någon komma in som ej renad är från syndens smitta" Hur har du det med synden? Är du renad från syndens smitta?

Kanske du tycker att synden inte är något problem för dig. Du gör så gott du kan och Gud får då göra resten. Visst, Gud har gjort allt, han skötte inte endast om resten.

Till himmelen, till livet med Gud i evigheten finns det en port. Det finns ingen annan väg till himmelen än genom den porten. Jesus är porten. Jesus är dörren till Guds eviga rike.

Jag behöver ingen port säger du. Jag behöver ingen himmel tänker du. Min vän behöver du inte Jesus?

Då är det allvarligt. Men då är det gott att du läser den här boken. Ja, det är allvarligt att leva. Det är allvarligt att dö. Men det är förskräckligt att dö utan Jesus.

Kasta nu inte bort den här boken. Läs vidare. Knäpp dina händer och ge Gud en chans. Dina synder och din otro är ett hinder om du vill till himmelen, till platsen där Gud bor.

Men Jesus är läkemedlet. Han vill ta hand om din synd. Han har redan försonat den. Gud har berett allt så fantastiskt. Det enda problemet är nu du själv ifall du förskjuter den frälsning, den räddning som Gud berett i Jesus Kristus.

Kära läsare, klangen från Evighetens klockor har nu nått dig. Lyssna, Jesus kallar dig!

Förberedelser i himlen

"Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill".

Det dukas i himlarnas rike ett bord. "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. Jesus har berättat vad han säger då klangen har klingar ut och varje människa som levt eller lever här på jorden står inför tronen.

Herren Gud är bokrullens skribent. Han har gjort ett evigt bokslut. I det rådslutet  ingår också det att han vill fira Evigheten tillsammans med dig. Därför låter han Evighetens klockor ringa så att människorna på jorden kan höra klangen.

Det finns endast ett hinder för den himmelska festen. Synden är ett hinder. Gud har gjort upp med synden. Den kommer att bli utrotad för evigt.

"Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat."

Synden är inte något problem i himlen för den är försonad. Och in i himlen kommer ingen av synd besmittad. Så står det skrivet i boken.

Medan Evighetens klockor ringer

Jag började skriva en bok för några veckor sedan. Den syns nog också här på bloggen i någon form. Rubriken blev klar för några veckor sedan.

"Medan Evighetens klockor ringer" Jag vet inte hur lång den blir. Jag vet inte heller hur länge klockorna ringer. Men jag har hört Evighetens klockor ringa. I böckernas bok hör jag dem ringa. Ju mera jag läser i boken desto klarare blir klangen.

Den här gången är är det inte så mycket bilder med. Ordet får måla bilderna. Klockorna ringer. Herren Gud kallar sitt folk till en evig Gudstjänst.

Sändebuden skyndar ut med budet. Det ställs till bröllop i himlen. Borden dukas. Till bröllopsfesten till Gudstjänsten hos Herren Gud kallas heliga saliga gäster. De kommer enskilt. De kommer i skaror. De samlas från öster och väster.

Säll den som har rum i Guds rike. Evighetens klockor ringer. De kallar till Gudstjänst. De kallar på dig och mig. Visst är du också på väg?

Upplevelsen på Terjärvvägen

"Lammet är dess tempel". Det var när de orden förklarades som jag glömde tid och rum. Att få gå in i bönhuset eller kyrkan för att sjunga om Jesus och höra om honom är det ljuvligaste här på jorden. Kanske du inte håller med för vi kan ha mänskliga begränsningar som stör. Det kan vara trötthet, blyghet och ensamhet.

Men att få känna Jesu närvaro, att han är här, att han älskar mig, att han friköpt mig. Det är för ljuvligt. Men där i det nya Jerusalem är Jesus templet. Du glömmer inte honom. Du behöver inte gå ut från honom, ut i snö och slask för du är då hos honom.

Och han är hos dig för evigt. Din tärande längtan är borta. Den är ersatt av något annat fullkomligt, något evigt. Här på jorden förmår vi endast ta det till oss under korta stunder för synden hindrar och begränsar oss.

Men i det nya Jerusalem är synden för evigt borta. Den nya människan här på jorden är syndfri då hon är renad i Jesu blod. Men du och jag bär ändå syndiga kroppar. I det nya Jerusalem bär du en syndfri kropp. Den nya kroppen vet inte vad synd är. Begreppet är obekant och den kan inte synda.

Inget fall är möjligt. Djävulen är i eldsjön. Allt det gamla är borta. Jordens sorger och bedrövelser är utplånade ur minnet och du ser alltid Jesus.

Jesus är det nya Jerusalems härlighet och äntligen får du vara hos honom. Nu är jag nöjd för jag fick åter i Anden sätta mina fötter på det nya Jerusalems gator.

"Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den." De ljuvliga stunderna från jorden bär vi med oss. Härligheten från jorden bär vi med oss. De stunder när vi med hela familjen fått vara i Guds hus, minnet av dem bär vi med oss.

Men ingen fruktan, ingen ängslan, ingen oro för morgondagen. Förresten finns den inte och livet är alltid i nuet.

Titta där står livets träd. Dess frukter är ljuvliga. Jesus är där bredvid. Patriarkerna är där. Farbror Kurt är lika glad som alltid. Vännerna är där. Ingen saknas.

Det finns ingen saknad, ingen förtärande längtan. Du är hos Gud i ett nytt Jerusalem.