Församlingen i Rom

I sitt brev till de kristna i Rom vill aposteln ge en samlad framställning om evangeliets innehåll. Han säger redan i början av brevet att evangelium handlar om Guds son, som till sin mänskliga natur var av Davids ätt. Med kraft har Jesus bevisats vara Guds son efter uppståndelsen från de döda.

Paulus skäms inte för evangeliet som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Paulus varnar också en människa för att främst söka sitt eget och följa orättfärdighet. Likaså varnar han människan att söka sin rättfärdighet genom gärningar. Rättfärdigheten vinns genom tron och de goda gärningarna är en följd av tron.

Gud är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Jesus utlämnades till döden för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

En människa som förklarats rättfärdig genom Jesu blod blir genom honom frälst eller befriad från vredesdomen.

Paulus går också in på trons lydnad. Hur skulle vi som i Jesus dött bort från synden sedan kunna fortsätta att leva i synden. Evangeliets mottagande har också en följd. Ett Guds barn är död för synden (skyr och värjer för synden) och lever för Gud i Jesus Kristus. Synden skall inte regera över oss så att vi lyder dess begär.

Fortsättning..