På Guds befallning valde Mose en man, en huvudman eller ledare från varje stam. Bland de tolv valdes också Kaleb av Juda stam och Josua av Efraims stam.
Mose gav dem direktiv för uppdraget och efter 40 dagar återvände de, då de bespejat landet. Vid oasen i Kadesh avlägger de rapport för Mose och Aron och hela Israels församling. Med sig har de också av det nya landets frukt.
"Landet flödar verkligen av mjölk och honung." Så hade ju Gud sagt. Men de fortsätter: Folket är starkt och städerna är befästa och stora. Där finns också Anaks barn (ett stort och högrest folk).
Då träder Kaleb fram och lugnar folket. "Låt oss genast dra dit upp och inta landet!" Gudsmannen som litar på Guds löften fortsätter: "Sannerligen vi kan göra det!"
Men de 10 fortsätter. "Vi kan inte inta det, folket är för starkt för oss". Så talar de illa om landet. "Landet förtär sina innebyggare". Vi såg också jättarna där och vi var som gräshoppor i deras ögon.
Då börjar hela församlingen ropa och skrika. Alla Israels barn klagar och vänder sig mot Mose och Aron. Varför leder Herren oss in i ett land där vi faller och våra barn blir fiendens byte?
Och så säger de "Vi väljer oss en ledare och vänder tillbaka till Egypten. Men Mose och Aron faller ner på sina ansikten inför Israels barn och Kaleb och Josua river sönder sina kläder.
De häver upp sin röst: "om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet." Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet.
Men hela församlingen ropar att man skall stena dem. Då griper Gud själv in och Herrens härlighet visade sig i Uppenbarelsetältet inför alla Israels barn. Och Herren talar till Mose.
Det är inte gott för ett folk som vänt sig emot Gud att möta Herrens härlighet. Det blir då till en dom. Men Mose medlar och vädjar för folket "Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd."
Och Herren förlåter och straffar. "Jag förlåter dem enligt ditt ord". Men av de män som sett min härlighet och som nu 10 gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst. "Av dem skall ingen få se det land jag lovat deras fäder."
Men i min tjänare Kaleb är en annan Ande. Och Herren befaller dem att dra vidare åt ett annat håll. Ingen av de män som är över 20 år skall få komma in i det land jag lovat deras fäder. Men Josua och Kaleb och barnen om vilka deras fäder sade att de skall bli fiendens byte. Dem skall jag föra in där och de skall lära känna det land ni har förkastat.
Och Gud uttalar straffet om en 40 år lång ökenvandring. Så får de där i 40 år bära på sina synder. Och de 10 som talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte.
Det är farligt att komma med lögner och otro inför levande Gud. I följande talar Gud starka varningens ord:
Mose talade till folket och det står att folket sörjde mycket. Men följande dag steg de tidigt upp för att bege sig iväg mot det utlovade landet. "Se här är vi. Vi har syndat men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om.
Med orena hjärtan och i olydnad mot Guds klara ord tror de sig kunna nå fram till härlighetens land.
Mose varnar dem. "Varför vill ni bryta mot Herrens befallning. Det kommer inte att lyckas. Herren är inte med er!
När jag läser de här orden kommer jag att tänka på de lyckönskningar, de önskningar om Guds välsignelse som öses över män och kvinnor som blivit vald till olika kyrkliga tjänster. Ofta blir de valda för att de har en agenda som i mycket går emot Guds klara ord.
I Guds ords ljus finns det då inget annat att önska än en vädjan till bättring och omvändelse och att på nytt söka Guds vilja.
Hur gick det då för folket som i trots mot Guds ord steg upp och började vandringen mot det utlovade landet.
Gud hade övergivit dem. De hade vänt sig bort ifrån Herren och därför var Gud inte mera med dem.
"I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret.
Och amalekiteerna och kananeerna kom och slog folket och de förföljde dem ända till Horma.
Ve den som vill vara världens vän och därför vänder Gud ryggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar