I det tolfte kapitlet av apostlagärningarna märker vi hur Gud sätter gränser som en människa inte kan gå över. Gud ser i bland det för gott att stoppa ondskans hantlangare och ta bort dem från jorden i "förtid"
Herodes sonson Herodes Agrippa 1 regerade över Judeen från 41-44 f. Kr. Han hade avrättat aposteln Jakob med svärd och gripit och misshandlat några i församlingen. Då han såg att judarna gillade detta fortsatte han och fängslade även Petrus.
När påsken var över skulle han ställa honom inför folket och Petrus skulle så dödas. Medan församlingen enträget ber för Petrus griper en Herrens ängel in och befriar Petrus.
Herodes tilläts inte öka sin gunst bland folket genom att döda flera av Herrens apostlar. Herodes lämnar Judeen och beger sig till Caesarea. På en utsatt dag sätter sig Herodes på tronen i konungslig skrud. Enligt en judisk historieskrivare var skruden helt i silver och glittrade i solen.
Detta noteras naturligtvis vid den himmelska tronen där det finns änglar i tusental. Herodes håller sitt tal och folket ropar. "Detta är en guds röst, inte en människas"
Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar. Även den judiska historieskrivaren Josefus bekräftar att Herodes plågades av maskar fyra dagar innan han dog (44 f.Kr.)
Ingen människa kan stå emot himmelens Gud. Det är farligt för en människa att försöka ta äran ifrån Gud.
Honom tillhör all ära både i himmelen och på jorden, både nu och i all evighet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar