Han hänvisar till de trosvissa orden i sången "sen så går det hem på nåden, tills vi stå i himmelen". Elis skriver: så här enkelt är det i tro och i lära, men det är en hård kamp att dagligen tro sig till ett Guds barn.
Elis talar om synd och nåd, syndakännedom och en längtan efter nåden. Han hade nyligen suttit vid två dödsbäddar. Den ene hade varit en snäll man, men han hade tydligen saknat tro. I vemod hade han till sist skiljts från honom. Han gick in i döden utan vittnesbörd om att själen var redo att möta sin Gud.
Den andre hade öppet varit en gudsförnekare och Elis hade haft fördomar och hållit honom som ett hopplöst fall. Men på dödsbädden grät han över sina synder och frågade om det fanns nåd för dem. I tro på sin frälsare mötte han sedan döden.
Ja boken heter "synd och nåd" Alla människor lämnar det här livet som syndare. Men den som får tro sig till ett Guds barn går in i Evigheten som en benådad syndare.
För denne öppnas då den himmelska porten. Gud är god. För synden finns det nåd.
Visst är det gott att få tro sig till ett Guds barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar