Aposteln Paulus beskriver i Filipperbrevet hur en kristen med en levande tro "bör" leva. "Han glömmer det som ligger bakom och sträcker sig mot det som ligger framför."
Han jagar mot målet för att vinna segerpriset. Segerpriset definierar han som Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Vi lever i en tid då många som bär det kristna namnet fullständigt har glömt vad Kristus Jesus innebär.
Nu vill jag inte ifrågasätta någons tro, för det är vi inte kallade till. Däremot ifrågasätter jag kraftigt tidsandan och definieringen av vad kristen tro innebär idag.
Greta Thunberg möter Påven basunerades det ut i kristen media igår. Eller var det påven som möter Greta, vem som hade äran var man litet osäker över. I artikeln spekulerades det om hur kristna kunde hjälpa Greta i hennes kamp.
Framför våra ögon växer nu ändetidens världsreligion fram. På ytan ser det kanske vackert ut och målen och motiven kan verka ädla. Men finner vi Kristus Jesus där? Finner vi den Jesus som bär världens synd och uppstår i en himmelsk härlighets kropp?
Ändetidens 'falska kristendom" är tom och glädjelös. Aposteln däremot uppmanar Guds barn att glädja sig i Herren. För att glädjen skall kunna fortgå uppmanas Guds folk att se upp för de onda arbetarna (de lagiska).
Ett Guds barn får tjäna Gud genom hans Ande och ha sin ära i Jesus Kristus och inte i det yttre. Ett Guds barn gläds över att ha funnit Kristus. Det som världen strävar efter räknas som skräp, jämfört med att vinna Kristus och bli funnen i honom.
Visst har vi orsak att glädjas. Varje dag får vi ösa ur den skatt som Gud gett oss, Bibelns ord. Även vår bräckliga kropp kommer en dag att bli lik Kristi härlighetskropp när vi möter honom i himlarymden vid hans ankomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar