Apostlaval

Jag hänvisade i det förra till Jesu val av sina apostlar. I apostlagärningarnas första kapitel lyfter Lukas fram att Jesus gav befallningar genom den helige Ande till de apostlar han utvalt. Vid en måltid med apostlarna befallde Jesus dem att stanna kvar i Jerusalem, tills de blivit döpta i den helige Ande.

Efter Jesu himmelsfärd samlades apostlarna i den sal på övre våningen där de brukade vara. De elva höll där enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och Jesu köttsliga bröder. En dag då omkring 120 personer var samlade reser sig Petrus bland bröderna.

Den handlingskraftige Petrus verkar ha bråttom. Den helige Ande har ännu inte blivit utgjuten över församlingen, men Petrus uppmanar till apostlaval. Han talar om Judas förrädaren. I Psaltaren vittnas det om att en annan skall ta över hans ämbete.

Petrus säger att en av de män som var med under hela den tiden då Jesus verkade måste vara ett vittne om uppståndelsen tillsammans med de elva. Man för då fram två män, en som kallas Justus och Mattias.

De ber därefter till Herren som känner allas hjärtan. ”Visa vem av dessa två du har utvalt till att få den apostlatjänst som Judas övergav”. Efter bönen kastade de lott och lotten föll på Mattias och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

Mattias nämns senare inte i bibeln. På samma sätt nämns inte heller vissa andra av apostlarna. Däremot väljer Jesus själv den tidigare våldsverkaren Saulus till apostel. Paulus blir sedan ett mäktigt redskap i Herrens hand.

För att vara tydlig så kan ett biskopsval i en folkkyrka inte jämföras med en apostels tjänst eller val av apostlar. Apostlarna valdes av Jesus själv. Däremot kallar Jesus själv ännu olika tjänare till sin kyrka. En kyrka som till den tjänsten sätter tillägg som strider mot Guds ord har vänt ryggen åt Jesus.

Jesus kallar ändå genom sitt ord till omvändelse och trohet mot Guds ord. Till församlingen i Laodicea säger Jesus som är både amen och sanningen, det trovärdiga och sanna vittnet att han skall spy ut den ur sin mun.

Jesus som är upphovet till och härskaren över Guds skapelse känner församlingens gärningar. De som han älskar tillrättavisar han och tuktar. Den ljumma församlingen uppmanar han att visa iver och vända om.

Jesus går ännu omkring i sina församlingar. Han håller "sina tjänare" i sin hand. Han har nycklarna till döden och helvetet. Inför honom kan ingen av oss dölja något. Han ser det som människor inte ser och inför honom skall även varje tjänare en gång stå till svars. Därför får vi med förtröstan be: 

”Herre Jesus överge oss inte. Visa du dina vägar och stanna du oss om vi beger oss in på orätta vägar. Lär oss också att vänta på och sätta tro till din ledning”