Förvandling och återställelse

Jakob skriver om den som blickar in i ”frihetens fullkomliga lag” och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare. Han blir salig i det han gör. Jakob använder intressanta ord. En fullkomlig lag som är en frihetens lag. Talar inte Jakob om evangeliet som vi i tro får ta emot? Med glädje får vi ta det till oss och vi får förbli där.

Så ofta känns ändå förvandlingen bristfällig och vi ser inte de trons frukter som vi så gärna skulle vilja se. Men ändå har Jesus tagit över. Riktningen är ändrad och vi vandrar inte längre i hopplöshet mot förtappelsen. Stapplande är ett Guds barns vandring här på jorden, men hos Jesus finns det ingen förändring. Hans verk håller att leva och dö på.

Verket är Guds och därför håller det. I Jesus Kristus föder han oss på nytt och förvandlingen är fullkomlig, men den fullbordas först vid kroppens förvandling vid Jesu återkomst. Sådan är Guds ordning. Från vår egen sida är vi syndare fram till det sista andetaget, men i Jesus Kristus är vi redan nu fullkomliga genom tron på Jesus.

Bakom korset ser vi redan uppståndelsens härliga morgon. Jesus uppstod som den förste. Genom tron har vi del i hans seger. Genom tron fröjdas vi redan nu. I tron ser vi fram emot den fullkomliga förvandlingen då allting blir återställt för alla Guds barn. ”Idag skall du vara med mig i Paradiset” Visst är det ljuvliga ord för ett rövarehjärta.

Ja rövare är vi inför den fullkomliga lagen. Här på jorden och enligt jordiskt mått och lag är vi olika slags rövare. Inför Gud och i Jesu ögon är vi benådade och rentvättade rövare då vi vänder oss till Honom. Hur beter sig då en rövare som får ett löfte om en plats i det himmelska paradiset?

Ja hur gör jag då jag i Anden får se in i frihetens fullkomliga lag? Hur påverkar blicken mot Getsemane, korset, graven och slutligen den tomma graven mig? Ser jag Jesus? Herre öppna du våra ögon denna påskhelg.