I en påsksång sjunger vi
”Blott så vår själ skall lära den evigt
nya sång, till Guds och Lammets ära, som sjungas skall en gång”. Sångaren vill föra oss till korsets
stam. Där får vi ställa oss med blicken på Guds Lamm. Vi får stanna upp en
stund och betrakta föremålet för vår tro, Guds son.
Han köper åt oss den sköna himladräkten, dräkten som är vit
som snö. Ja han bereder den för alla folk och släkten som inför honom stå. ”Han villigt bar på sig den synd som vill
oss döma och frälste dig och mig”.
Det är nåd att få lära sig sången som sjungs till Guds och
Lammets ära. Det är nåd att få börja sjunga den här nere. Vi går för att fira
påsk i en värld som avfallit från Gud och dyrkar och tjänar det skapade i
stället för Skaparen. Tar vi då en annan riktning och väljer vägen som för till
Paradiset?
Korset, smärtornas väg, den väg som Jesus gick i vårt ställe.
Där får vi vila och själen får börja sjunga den nya sången, en lovsång till
Skaparen, till Guds och Lammets ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar