Vad sorgligt

Vad är det sorgligaste en människa kan uppleva. Jag tänker så, att det är att få se den himmelska porten, men bli avvisad. Att se allt det goda, men aldrig komma dit in.

Paulus nämner om ökenvandrarnas avfall, som ett varnande exempel. Jag skrev för några dagar sedan om två män, Nadab och Abihu. De var med i skaran som fick se Gud. Som skådade Gud och åt och drack med honom. Jag har nu förstått det så, att det var Herren Jesus de fick se den gången.

Vi vet ju att Jesus visade sig på flera ställen under gamla testamentets tid. Jesus var ju med redan då världen skapades. Bibeln vittnar om att Gud kan ingen se och leva. Jesus är vägen till Gud och han ger människan det eviga livet hos Gud.

Jag fäste mig på något vis vid de två männen. Varför nämndes deras namn?

Sedan i tisdags då jag lyssnade på bibelundervisning, så förstod jag att de två var präster. De var Arons söner, men de avföll. De gjorde vad ont var i Guds ögon och Gud tog deras liv.

Många stora Guds män har fallit. Demas fick kärlek till världen. Salomo avföll från Gud, fastän han fick så mycket välsignelse.

Nedanför förklaringsberget finns vardagen där tron prövas. Jag tror ändå så gott om Gud att den som i glädje och sorg, i medgång och motgång håller sig till Jesus. Han bevarar Gud.

Mose gav befallning att man skulle göra heliga  kläder åt Aron och han söner. De skulle vara präster åt Gud.

I tredje Mosebokens tionde kapitel står det att Nadab och Abihu bar fram främmande eld åt Gud. Då gick eld ut från Gud så att elden förtärde dem och de dog.

Aron teg stilla. Israels hus grät över den brand som Herren tände. De två männen bars bort utanför lägret i sina egna livklädnader.

Tänk om de hade nöjt sig med den klädnad som Gud berett för dem, Jesu Kristi härliga rättfärdighetsdräkt. Nu dog de i sina egna kläder. De fick se Gud, men de avföll.

"Må intet för mitt öga här, bli kärare än Jesus är" Gud har berett oss frälsning i Jesus Kristus. Vi har blivit iklädda heliga kläder, för att vara präster åt Gud, vår Fader.

" Skynda o själar, ty hastigt förrinner, år efter år som en brusande flod. Syndare nåd hos sin frälsare finner. Han är mot alla rättfärdig och god"