De som fördärvar jorden

Guds ord är ett levande ord. Det är alltid nytt och fascinerande. Det är också ett tveeggat ord.

Ofta får man lyfta på hatten och gå vidare. Ibland förklarar Anden något, eller en del av något sammanhang, som man känner att nu måste man tugga ordet litet.

Man får en aha- upplevelse. Kan det vara så här?

Vi vill ju inte gå utöver det som skriften säger. Gud verkar ofta så att Han förklarar något för ett Guds barn. En annan sak för ett annat Guds barn.

Sen blir det litet pusselläggande. Vissa bitar måste man helt enkelt lägga åt sidan en tid. Gud förklararar i sinom tid om det är hans vilja.

Ibland brukar man säga att summan av Guds ord är sanning. Man bör vara försiktigt att dra allt för långt gående slutsatser av någon vers eller något kapitel.

Naturligtvis är allt Guds ord sanning. Ordet har ändå ofta även en andlig innebörd. Speciellt de profetiska böckerna.

Jag lyssnade idag på uppenbarelsebokens 11 kapitel. Ordet talar där om då Gud skall fördärva de som fördärvar jorden.

Syndens lön är ju döden. Syndarens lön är också döden, både den naturliga, den andliga och slutligen den eviga döden.

Då plötsligt skiftar ordet och visar på Guds barns härliga framtid. Himlen står öppen. Skuggbilderna är borta. Allting syns klart.

Guds tempel i himlen öppnas. Hans förbundsark blir synlig. Ja, vi får en bekräftelse på att hans förbund håller.

Löfterna kunna ej svika, nej de står evigt kvar... Den goda säden samlar Gud in i de himmelska ladorna.