Jag kom att tänka på kontraster. Hur var Israels barns liv efter att de blivit räddade genom undret i röda havet. Då lovsången tystnat och ökenvinden brände dag efter dag.
Med dem gick ändå Herren, men de glömde så lätt honom. Linas psalm uttrycker det så väl: Blott en dag ett ögonblick i sänder tills jag nått det goda land.
Vardagstro, när arbetet och det vardagliga fyller livet. Dagarna med möda och arbete. Dagarna då man får komma ihåg att äta. De korta stunderna med dagens manna.
Dagarna då man får lita på att Herrens nåd är var morgon ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar