I stormens öga

Det sägs att i stormens öga är det lugnt. Nu stormar det ute. Det har blåst hela natten och terrasstolarna ha blåst bort, den ena efter den andre.

Inför pingsten har jag tänkt på de två bergen. Sinais berg och berget Sion. I hebreerbrevet beskrivs berget Sion. Det berget står inte i brand, du kan inte heller ta på det. Där är inte mörker, töcken och storm. Där är inte basunljud och en hård isande röst.

Även Mose var förskräckt och skälvde vid Sinai berg. Moses syntes senare med Elia och Herren Jesus på förklaringsberget. De två bergen Sinai och Sion hör på något vis ihop. Vägen till Sion går via Sinai.

Där i stormens öga, på berget Sion vilar Guds församling, den levande Gudens stad, det nya Jerusalem. Där styrks kraftlösa händer och svaga knän.

Där verkar det nya förbundets medlare Jesus. Där verkar det renande blodet som talar bättre än Abels blod. Ja berget Sion är Herren Jesus.

Dit samlas en skara som kommit från och genom mörker och töcken. Där byts stormens brus mot Andens stilla susning. Där på klippan Kristus.

Du min vän som slagit ner dina bopålar på den klippan, du har en säker grund att vila på.