I dagens bibelläsning håller Stefanus sitt avskedstal. Han nämner om Mose som vid 40 års ålder trodde att han skulle befria folket. Men han var inte då ännu satt till ledare och domare över folket.
Han skulle ut i öknen och han levde som främling i Midjans land. 40 år senare möter han Gud vid den brinnande törnbusken.
Det står att en ängel visade sig för honom i flamman från en brinnande törnbuske.
Mose förundrade sig över synen han såg. Han gick närmare för att se. Då kom Herrens röst: Jag är dina fäders Gud. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
Mose grips av fruktan. Han vågar inte se.
Herrens röst ljuder: Ta av dig dina sandaler, du står på helig mark!
Ja visst var marken helig, för Gud hade stigit ner från himlen, för att befria sitt folk.
Gå nu! Jag sänder dig till Egypten. Mose blev sänd, men Herren var befriaren.
Och Mose han visste. Han vittnade för Israels barn om en profet, lik honom som Gud skulle låta träda fram ur era bröders krets.
Mose kände profeten. Han hade fått möta den törnekrönte. Han visste vem som var Israels Gud.
Israels Gud, han som stiger ner till jorden. Han som blir människa, profeten, Herren Jesus.
Stefanus hade ett långt tal. Ett tal som förklarar Herren Jesus. Ovanför honom står himlen öppen, men pöbeln ser det inte.
Stefanus, han ser. Han ser Jesus stå på Guds högra sida. Stenarna haglar över honom. Han står på knä i bön, djupt nere, i gropen. Han ber med hög röst om förbarmande för sina mördare.
Vid de orden somnar han in. Himmelen var öppen för hans själ. Den gick hem till Gud. Jesus var hans förlossare. Hans förlossare som lever!
Jag vet att min förlossare lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar