Synd och Nåd är två korta ord. Men, ack vad de är olika. Ändå hör de ihop. Nåd finns, eller behövs inte om det inte finns synd. Synd finns, vi behöver inte söka den, världen och vi människor är fulla av den.
Ibland ser vi inte, eller vill vi inte se synden i vårt eget liv.
Ibland ser vi inte, eller skall inte se synden i vårt eget liv. När då? Då vi vänder blicken mot Jesus och ser blott honom. Nej, då behöver vi inte se synden, för i honom är den försonad och finns inte mer.
Jag älskar uttrycket "benådad syndare". Det säger så mycket. Det berättar att vi behöver nåd och har fått nåd. Nåd från synden. Vi är benådad, alltså fri från straffet.
Tillika påminner det om att det finns något som leder till straff, om inte Nåden griper in.
Som Kristen, får vi, bör vi hata synden.
Som Kristen vet vi vem kraften är som motstår och besegrar synden.
Han har ett underbart namn. Hans namn är Jesus. I och genom honom får vi leva. Med egen eller i egen kraft behöver vi inte och skall inte heller strida.
Kraften är Jesus. Verket är hans. Han ger både vilja och kraft till strid och han vinner striden. Han har redan vunnit. I hans seger får vi del. Nu genom tron och en gång i åskådan.
Om vi möter synden i Jesu namn. Då segrar vi. Vi har Herren Sebaot, Gud själv med oss. Gud försonade synden som människa och som Gud.
Nu tänker jag fritt, men tror att Anden leder. Som människa därför, för att synd kan inte bestå, finnas hos Gud. Som Gud därför för att ingen jordisk, skapad människa kan övervinna synden.
Därför Gud i Kristus, sann Gud och sann människa. Där finns möjligheten. Ja, det var den enda möjligheten. Han var syndfri därför att han var Gud. För att han var Gud hade synden ingen makt över honom.
Och i detta har vi del för att Gud älskar oss i och genom Jesus Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar