Vi har en sångskatt som är oerhört värdefull. Sions sånger är hjärtats sånger. I många sånger är hjärtat redan i himmelen. I andra så är det på väg dit upp. I en del verser går frestelsernas vågor höga.
"Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill"
Kan man skriva så på jordiskt språk? Förstår världen ett sådant språk? Nej, det är inte jordiskt språk.
" intet nya tungan binder" Tänk att då vi samlas till sammankomst så får vi redan före predikan värmas av dessa himlasånger. Vi kristna är ju tudelade. Vi har själen som Jesus köpt och renat. Vi har den andra delen, köttet eller kroppen som hör jorden till.
Båda är ju viktiga. Kroppen är till för den här jorden och den är fantastiskt skapad. Själen eller anden är en gåva given för himmelen. En kristens själ eller ande är egentligen redan i evigheten.
Den är hos Jesus, som sitter på tronen hos Gud. En kristens själ är köpt av Gud genom Jesu blod. När Guds ande får uppenbara det för oss så förstår vi också att Jesus en gång hämtar sina egna. Han hämtar det, alltså de människor som hör honom till.
Visst är det en enkel teologi, som Gud visar oss i sångskatten. I lördags fick jag helt konkret uppleva hur Guds ande talade genom sångerna. Jag hade egentligen varit glad för att "få" vara med på sommarmötet. Jag upplevde att Gud hade steg för steg gett ett budskap för tillfället.
På så vis är det ju ofta. Gud leder och själv får man endast lyssna till hans röst. Han formar på sitt suveräna sätt det budskap som han vill förmedla. Han bereder också i sin vishet om det är basunens, eller den stilla susningens röst.
Men där i bänken upplevde jag ett sådant motstånd, som jag sällan upplevt. De svarta korparna frestade, men de fick steg för steg ge vika. Tätt vid korset först jag fann nåden underbara.
Ja, allting är i Guds händer. Han bereder, styrker och också avkläder enligt sin stora vishet. Men korparna då? Ja även de svarta korparna, har sitt ursprung hos Gud. Ibland tillåter han att de får kraxa sitt gudlösa kraxande en stund. Ibland kanske han fostrar människan genom dem.
I himmelen finns inga svarta korpar. De flyger här nere, då de är utkastade från himmelen. De är redan besegrade och Gud tillåter inte att de bygger sina bon i han egna. De kommer och kraxar, ofta när man minst anar det.
Men då är det gott att minnas: Han har mig köpt med blodet. Då är det gott när anden, vår himlapant stilla viskar: och hans jag vara vill. Och korparna ger vika och buren på örnevingar fortsätter själen sin vandring mot himlatronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar