I en Sions sång skriver författaren om Kristi rättfärdighet. " må däri ej blanda sig en tråd, en enda tråd av egen dygd, ty inför Gud är fråga blott om nåd."
Frälsningen är av nåd. Det står väl klart? Hur är det då med helgelsen, alltså vandringen med frälsaren i hans fotspår. Är synden ännu kärare än Jesus?
Jag tror att det också här är fråga om nåd, blott om nåd. Nåden fostrar. Kraften till att följa Jesus kommer från Gud. När vi får nåden att följa Jesus, så präglar han oss. Kristi kärlek tvingar oss. Guds rena ord innehåller också förmaninar och bestraffning för synden.
Bättringens frukter finner vi inte i oss själva. Nog kan vi något bättra oss, så att det åtminstone utifrån sett ser bättre ut, men: även det är endast en oren klädnad inför Gud.
Samma nåd är det att få vandra med Jesus, som att han frälst dig. Paulus skriver i brevet till Titus: Guds nåd fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och värdsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.
Välsignad arbetsvecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar