I denna värld finns det något som är evigt. Vi vet att Guds ord är evigt. Herren Jesus liknas ofta vid ordet. Ja Han är Guds ord till oss människor. Genom honom har vi ett evigt förbund.
Känner du Herren Jesus? Ja, känner jag honom?
När jag en stund betraktat frågan får jag utbrista. Något har jag hört om dig, du min Gud. Dag efter dag får jag höra om dig och du talar till mig. Du har tagit en boning i mitt hjärta.
Där vill du bo för att helga mig och visa mig din vilja.
I bokrullen är det skrivet om dig. Lär mig o Gud vad där är skrivet. Låt mig likt Johannes äta den lilla bokrullen. Du, o Gud vet vad jag tål äta. Dit ord är så ljuvligt. Det är som honung i min mun.
Var du med mig o Gud när de egna krafterna sviker, vilket väl också är din vilja. När jag får känna hur det ljuvliga honungssmakande ordet blir en svidande smärta i min mage.
Du, o Gud som också burit den smärtan. När du ser mig stå inför ditt ansikte med skälvande ben och med tomma händer. Öppna du då Gud himmelens fönster.
Låt din nåd regna ner över även mig när du öppnar fönstret för att vattna jorden. Lyft min blick mot den öppningen i skyn och låt mig se ända fram till tronen.
Visa för mitt hjärta det ljuvliga ansiktet av honom som sitter invid dig, där på din högra sida. Ja låt mig i Anden se honom resa sig och öppna mitt skälvande hjärta, så att din sons kraft får flöda in.
Låt kraften flöda att jag kan tjäna dig så länge det är din vilja. Gud låt mig med frid få se Jesus den dagen då han lämnar tronen. Låt mig även då sträcka ut mina händer och förnimma ditt heliga amen.
Låt mig få stämma in, ja redan i den första tonen, då när harpornas ljud klingar genom rymden. Styrk du mig med den tanken. En liten tid, blott en liten tid och sedan en evighet i ditt eviga rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar