"Jag längtar till himlen från sorger och strid att där hos min Jesus få vara och sjunga om härlighet, seger och frid och skåda hans anlete klara." (Sions sånger 300)
Här på jorden finns det sorger och strid. Men om fortsätter läsningen i Filipperbrevet finner vi en glädje som råder även trots sorger och strider:
"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.
Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.
Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."
Vi möter ett löfte om att Fridens Gud är med. När han kommer med sin frid mitt bland sorger och strider blir det himmelskt.
Jag skrev igår om värmen som några kvinnors vänlighet gav.
Nu uppmanar aposteln att vi skall låta alla människor se hur vänliga vi är. Gällde den här förmaningar endast församlingen i Filippi?
Nej, det gjorde det inte!
För vänliga ord kan göra under. De är hälsningar från Herren Gud.
Vänliga ord är änglabud.
De läker även djupa sår i hjärtat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar