Offret, Jesus ett evigt syndoffer

 " Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 

Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa.

 I hans kropp fördömde Gud synden. 

Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden." (Romarbrevet 8)

I mitt digitala fotoalbum hittade jag den bild jag sökte från januari 2024.

Jesus på korset, det fullkomliga syndoffret. Jag fick betrakta altartavlan i Purmo kyrka i söndags.

Jag betraktade den med mina ögon. Och den väckte många tankar. Men jag blev inte färdig med mina tankar.

Nu i ordet finner jag den slutliga och fullständiga förklaringen av vad jag såg. - Gud fördömer synden i Jesu kropp.

Tiden för det fullkomliga offret hade kommit. Gamla testamentets offergudstjänst ersätts av en ny gudstjänst.

I sitt samtal med kvinnan vid Sykars brunn säger Jesus. "Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha."

Och vidare: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 

Nu finns det alltså ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus!

I Kristus Jesus gör Gud oss fria från syndens fördömelse. Vår synd kan inte fördömma oss om vi förblir i Kristus Jesus.

Visst ser vi vår synd. Guds heliga ord uppenbarar den för oss. Men ordet lämnar oss inte i synden.

Gud har offrat sin egen Son. Han har tagit syndens straff på sig själv. Fördömelsen är borttagen för den som tror på Jesus.

Med jordiska ögon sett är altartavlan i Purmo kyrka dyster. Men när vi ser på den med trons ögon. - Då fylls vi av förtröstan. Av tacksamhet.

Vi fylls av glädje och frid. Vår synd är försonad. Förlåtelsen, vår vandringsstav bär vi med oss. Eller som Gustav skriver:

"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

(Mörkrets dysterhet försvinner)