I en Sions sång sjunger vi: "Aldrig kan hans lov jag sjunga för den kärlek som jag fann, ty en styv och jordisk tunga himmelskt språk ej tolka kan."
Och vidare: " Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!"
En styv och jordisk tunga kan inte tolka himmelskt språk. Men det finns inget som binder nya tungan.
När Johannes döparens fars tunga löstes så prisade han Gud.
Lukas skriver i det första kapitlet: "Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade.
Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud."
Gud hade slutit Johannes tunga. Läkaren Lukas återger ängeln Gabriels ord: "Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
Vi har en förunderlig Gud. Han binder och löser tungan. Det får vi prisa Honom för..

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar