"Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.
När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje.
Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.
Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.
Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft."
Så skriver aposteln Paulus i sitt andra brev till Timoteus.
Det är gott då även du och jag får samma hälsning från Gud genom apostelns hälsning.
Bli inte modlös. Tappa inte modet. Gud ger oss inte modlöshetens ande. Istället ger han oss kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande.
Tänk att Gud vill ge oss självbehärskning. Och himmelsk kärlek. Den kärlek som strömmar från Golgata..
Och han uppmuntrar oss i det lidande som evangeliet ger.
Korset gav Gud ett ofattbart lidande. I evangeliet utger han sig själv. Till sista blidsdroppen.
Skulle han inte då kunna ge oss kraft att bära vårt lilla lidande för evangeliets skull.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar