Herren går före

"När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." (Markus 16:19-20)

Jag lyssnade igår till de sista verserna i evangelium enligt Markus.

Vi har en Herre som står stadigt fast vid sitt Ord. Ja Han är Ordet själv. Idag är det vanligt att människor ändrar sitt ord. En dag säger man det ena. En dag det andra.

Jesus är inte sådan. Det han sagt och det han säger står fast. Det är vår trygghet. Vi kan alltid lita på Jesus. Han sviker inte.

När Jesus är vår tro tar han oss också en dag hem till sig.

Jesus sänder ännu ut sitt ord via sina tjänare. Apostlarna gick ut och predikade överallt. Herren verkade tillsammans med dem. 

Jesus bekräftade ordet. Ordet hade följder. Ordet verkade. Det återvände inte fåfängt.

Guds verk är inte beroende av oss människor. Vår brustenhet och oförmåga är inte ett hinder för Jesus som på Golgata kors tagit bort varje hinder för vår salighet.

Djävulen däremot viskar endast om hinder. Men vi får minnas att han är utanför frälsningen. För honom finns inget hopp.

Hans slutdestination är Eldsjön. Gud har sagt så och då kommer det att ske. Han vill få människor med på sin sida och leda dem till fördärvet.

Det pågår alltså en strid om människors själar. Men Jesus har segrat. Därför får vi frimodigt följa Honom mot himmelens land.

I psalmen av Rosenius sjunger vi: "I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, men före går Herren, ja, före går Herren med segerns baner."