Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.”
Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt."
I dagens bibelläsning läser vi om den förödande diskussionen mellan Eva och djävulen i lustgården.
Vi märker ständigt att den ondes diskussioner med människan fortsätter i samma stil.
Den onde står alltid emot Sanningen. Han står emot Guds ord som dömer honom till evig pina.
Om än den onde får människor att ändra sin uppfattning om Guds ord ändras inte ordet. Det står fast.
Nej, vi skall aldrig ge oss in i diskussioner med den onde. Endast Jesus kunde gå segrande ur diskussioner med honom.
Den onde skyr Jesus. Han skyr namnet Jesus. Han rasar mot Jesu blod.
Men han förlorar kampen. Han är redan dömd av det ord han rasade mot.
Gud verk på jorden segrar. I en påskpsalm sjunger vi:
(Psalmboken 90)
Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm!
Han ur griften,
efter skriften,
nu i ära träder fram.
Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för all tid och evighet.
I hans seger
nu vi äger
ljus och frid och salighet.
Vi förlossas,
ormen krossas,
helvetets och dödens makt
nu är bunden:
från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.
Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och frambära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
Anden lova
för hans gåva:
frid och fröjd och salighet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar