Den här morgonen har jag läst ett kompendie skrivet av Magnus Persson. Jag citerar några rader:
"Att inte kyrkan är nämnvärt förföljd i dagens västerländska samhälle bottnar kanske ytterst i att korsets udd har trubbats av i kyrkans bekännelse och förkunnelse.
Kristus blev korsfäst på grund av sitt anspråk på att vara Guds son, hans skarpa ord om människans tillstånd och hans framhållande av sig själv som människans enda hopp och frälsning.
Den förföljda kyrkan lider i dag på samma sätt på grund av sin kompromisslösa förkunnelse om Jesus som frälsare och som vägen, sanningen och livet.
Visst kan kyrkan med rätta få kritik för saker man gjort och sagt på grund av mänskliga brister och dumhet. Men förföljelse är i regel ett kvitto på kyrkans trofasthet mot evangeliet.
Kristi kyrka känns igen på att djävulen rasar mot henne, att världen förföljer henne och att köttet bjuder henne motstånd."
Citatet slut. Tänkvärda ord. En kyrka som upphört med art vara kyrka är inget hot för djävulen. Han finner där en bundsförvant.
Men som kristna vill vi inte ha något med djävulen att göra. Vi vill inte bli bedragna av hans lögner. Vi vill inte falla på knä inför honom och tillbe honom för att få makt och ära här i tiden.
Nej vi vill vara där Kristus är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar